Bazar Masarin: Barnkonventionen
D
Madeleine Jacobsson Renoux
et finns ögonblick när livet bränner till. Bart Moeyaert lyckas i Kärleken vi inte förstår gestalta just sådana ögonblick så att de glöder också i läsaren. Det beror förstås på
skickligt komponerade situationer, men också på hans poetiska och många gånger överraskande formuleringar, som fångar stämningar och vänder på perspektiv. Kärleken vi inte förstår beskriver tre korta utsnitt i en familjs liv – en kvart, en eftermiddag, en kväll – beskrivna av det näst yngsta barnet. Det finns mycket som är skört och skamfilat i familjerelationerna, och mycket som är svårt att förstå för henne. Berättarjaget och hennes äldre syskon måste axla ett vuxenansvar föräldrarna abdikerat från. Där finns en övergivenhet och utsatthet som är hjärtskärande. Samtidigt finns också en stark syskonkärlek, ett omhändertagande, en lojalitet och en uthållig växtkraft. Livet är inte enkelt, det är inte helt bra... men som den äldsta systern säger alldeles mot slutet: ”Är det så illa egentligen?” Bart Moeyaert har beskrivits som ”undertexternas mästare” – och det är definitivt sant när det gäller Kärleken vi inte förstår. Det finns så mycket att upptäcka under ytan av det som sägs och görs. Men än mer mästerlig är Moeyaerts totala lojalitet med sina karaktärer och hans sätt att visa att det finns vägar vidare, också när livet är svårt. Livet bränner till – men det är just liv, och det växer vidare. Bart Moeyaert skriver fram styrkan i det sköra och hoppet i det svåra.
197
