förnyelse) eller som uttryck för en tillhörighet som individen fötts in i och själv sedan bejakat (eller valt att inte ta avstånd ifrån). (Vi återkommer nedan, under “Hängivenhetssystem” till motsättningen mellan att aktivt välja medlemskap i en kristen församling och att födas in i den).
Att bli en del av något nytt — invigningsriter När en individ vill bli medlem i en specifik gemenskap av den dignitet som engagemanget i en frikyrka innebär, krävs vanligtvis en invigningsrit, eller, på kulturvetenskapligt fackspråk, en övergångsrit.136 Denna slår fast och markerar skillnaden mellan “innanför” och tillhörighet, och “utanför” och utanförskap. Den som har genomgått riten tillhör gemenskapen, medan den som inte har gjort det betraktas som utomstående. Invigningsriten visar också på ett praktiskt sätt relationen mellan religiösa dogmer och det sociala livet. Det baptistiska dopet är ett ovanligt tydligt exempel på en övergångsrit. Här förs den blivande medlemmen fram inför den samlade församlingen. Ofta sker detta i vita kläder som påminner om en annan dimension i till varon, bland annat den himmelska.137 Medlemmen (och hennes eller hans “gamla liv”) begravs symboliskt i vatten, och denne uppstår sedan ur “dop graven” som en ny människa .138 Efter denna återfödelse, (jämför uttrycket “att bli född på nytt”), är den blivande medlemmen redo att tas upp i försam lingen. Dopet markerar därmed skillnaden mellan medlem och icke medlem. Det är något påtagligt; (nästan) alla vet vad det innebär; det går inte att ifrågasätta. Är man döpt så är man. Det är en social handling med andliga förtecken och stark andlig symbolik. Det är på samma gång ett uttryck för individens vilja — som valt att låta döpa sig — och för församlingens vilja — som valt att låta döpa denna person. Det blir ett starkt kontrakt där individen nu tillhör en ny grupp, och gruppen tydligt kommunicerar att den tar emot personen. 136 Kulturvetaren Arnold van Gennep, den förste som beskrev och analyserade dessa riter på ett vetenskapligt sätt, kallade dem just för ‘rites de passage’ (‘övergångsriter’). (Van Gennep 1909). Resonemanget som följer i texten är starkt influerat av hans tänkande. 137 Vita kläder associeras med änglar (Matt 28:3; Joh 20:12), med Jesu förhärligande (Matt 17:2) och med himmelen (Upp 6:11); samtliga exempel vittnar om övernaturliga företeelser. 138 Kopplingen mellan dop och begravning finns redan i Nya Testamentet, t.ex. i Kol 2:12. Uppståndelsen symboliseras dessutom i samma text av uppstigandet från dopet.
107
