Medan Pingströrelsen flitigt använt sina symboler, har den måhända, på grund av sin karaktär av motkultur, underutnyttjat den inneboende kraften i ritualer. Det baptistiska dopet är dock ett undantag. Den gemensamma brödsbrytelsen, numera allt oftare kallad nattvard, är ett annat undantag. Handpåläggningen är ett tredje. Nattvarden är en allkristen ritual, instiftad av Jesus själv.148 I medlem skapsfrågan är den central eftersom den på ett eller annat sätt säger något om dem som tillåts deltaga i denna ritual. Om en person tillåts delta är ju denne, så som jag tolkar Paulus definition, som så ofta framförs i Pingströrelsen, att betrakta som en del av Kristi kropp.149 Vid sidan av dessa två, mycket tydliga ritualer, så har det med tiden växt fram ett antal andra, till exempel äldste- och missionärsavskiljningar, barnvälsignelse, Getsemanevandring, tända böneljus och att lägga lappar i böneskålar. Samtliga dessa ritualer är ju icke-verbala i hög utsträckning, vilket gör att de, liksom symbolerna, kan samla människor med olika åsikter och synpunkter. Dessutom innebär detta att de, utan stora ansträngningar, kommunicerar över språkgränser på ett sätt som verbal förkunnelse inte kan — trots försök till översättning.
Vad håller ihop en grupp — som den kristna församlingen? Den franske sociologen Émile Durkheim intresserade sig för vad är det som håller människor samman i sociala institutioner (t.ex. i en församling).150 Starkt förenklat så menar han att det som faktiskt håller ihop en grupp är en eller annan form av “solidaritet”. Han menar att det finns två olika typer av solidaritet, en ‘mekanisk’ och en ‘organisk’ — båda med samma resultat — de binder människor samman. I en liten folkgrupp kommer denna solidaritet “naturligt” (‘mekaniskt’), man behöver alltså inte anstränga sig för att den ska finnas där. Gemenskapen baseras på gemensamma trosuppfattningar och upplevelser. Ett litet, kulturellt homogent samhälle domineras alltså av mekanisk solidaritet. I vårt samhälle befinner vi oss dock långt ifrån denna situation. När grupperna blir större och mer heterogena, som t.ex. i vårt nuvarande samhälle som är starkt uppdelat (differentierat), så måste solidariteten basera 148 Se Matt 26:26, Mark 14:22; Luk 24:30; 1 Kor 11:24. Det omtalas tidigt som ett bruk i den urkristna församlingen, Apg 2:42, 2:46. 149 Se t.ex. diskussionen i 1 Kor 11. 150 Shortell 2006:1.
111
