Medlemskapet — en högaktuell fråga idag I vårt svenska perspektiv har vi idag ett bekymmersamt läge med minskande medlemssiffror över i stort sett hela bredden av kyrkligheten. Svenska kyrkans medlemssiffror dalar snabbt efter det att dopet gjordes medlemsgrundande 1996. Frikyrkorna har sedan lång tid tillbaka en liknande situation. Det goda den ”nya svagheten” fört med sig har varit ökad ekumenisk öppenhet utifrån insikten att ensam inte längre är stark. Ekumeniska samarbetsförsamlingar, där tidigare skiljande samfundsgränser utplånats, är självklart en välsignelse. Medlemskapets innebörd och rikedom är idag otydlig för väldigt många människor. Därför behövs nu reflektion och samtal kring vad medlemskap innebär och skall innebära framöver. Församlingarna framstår som verksamhetsapparater i alltför hög grad, och lockar därför inte. Den tidigkristna innebörden av församlingen som Kristusbestämd gemenskap och medlemskapet som främst en personlig livsgemenskap med Kristus bör ställas i centrum. Församlingen bör återerövra sin identitet av att vara öppen persongemenskap sammanhållen av ett närvarande och levande centrum — Jesus Kristus själv. Föreningskyrkligheten utmanas, eller borde åtminstone låta sig utmanas av de identiteter kyrkan genom historien erövrat genom kamp, bön och studium av den Heliga Skrift. Ett studium av kyrkans historiska tänkande skulle säkerligen vitalisera medlemskapsbegreppet, fördjupa dess innebörd, men framför allt göra det otydliga tydligt. Troligen är det förpliktigande medlemskapet det mest attraktiva för framtiden. Här kan impulser hämtas från historien. Och kanske borde liminaliteten som förståelse av vad kristet liv skall gestalta få en renässans.
58
