Historia
En rysk frimurare under Katarina den storas tid Den Strikta Observansen hade en relativt kort sejour i Ryssland under 1700-talet, och den förknippades med frimureriet på grund av von Hunds engagemang och försök att koppla dessa samman. Under denna tid, närmare bestämt på 1730-talet, introducerades frimureriet i Ryssland. Text: Rolf Söderback Bild: Wikimedia commons
D
et finns forskare som påstår att redan Peter den store (16721725) skulle ha haft något med frimureriet att göra. Peter Collis säger sig ha förhållit sig tveksam till denna skrämmande uppgift att utforska förekomsten av frimureriska symboler i Peter den stores politiska teologi. Samme författare har helt nyligen påmint oss om att denne tsar inte bara engagerade utländska rådgivare, vilka hade nära kontakter till huset Stuart i Skottland, utan även upptog frimureriska motiv i sin presentation av sig själv som rysk, ortodox kejsare och ofta på förvånansvärda och oortodoxa sätt. Detta framgår bland annat av ett av de första exemplen på denna praxis, nämligen i hans vaxsigill som han använde för att försegla sin privata korrespondens under år 1695 vid belägringen av fästningen i Azov, som intagits av tatarerna. I sigillets mitt ser vi en enkel bild Peter den store. av kejsaren, och omkring denna en rad med frimureriska föremål såsom sering, medan den kommunistiska diktapassare, hammare, kandelaber och svärd. turen senare kom att betrakta frimurarna som en religiös subgrupp. I romanen Krig Rationalism och sekularisation och fred från 1865-67 iscensätter Tolstoj Frimurare som Leo Tolstoj (1828-1910) en dispyt mellan greve Pierre Bezukov levde senare i ett spänningsfält mellan lo(Bezuhov) och frimuraren Josef Aleksevitj gernas påstådda ideologi och den rådanBazdev. Han gestaltar en dialektik där ytde samhällsordningen. Under 1800-talet terligheterna tro och ateism slutligen förförknippade till exempel ortodoxa kyrkan sonas genom frimurarnas förnuftstro. frimureri med rationalism och sekulariKatarina den stora föddes år 1729, och 14
hon började regera sitt stora rike år 1762 och dog 1796 efter 34 år vid makten. Ruriks ätt Ny forskning kring historikern och författaren prins Mikhail Mikhailovitj Shcherbatov har givit oss en mycket mera vidgad syn på en av de mest produktiva och tankeväckande kommentatorerna av Katarina den storas Ryssland. Han var ofta kontroversiell och kritisk gentemot regeringen, men hans alster förblev till största delen opublicerade ända fram till slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han hörde till en av de äldsta ryska fursteätterna, vilka härstammade från Ruriks ätt, och tog till sin aristokratiska uppgift att bevara den politiska och samhälleliga överlägsenheten hos adeln, för vilken han ivrade hela sitt liv. Han försvarade även livegenskapen. År 1768 utnämndes han till kejserlig historiograf och i denna egenskap skrev han sitt monumentala verk Rysslands historia från äldsta tider, som bestod av sju volymer i 15 böcker. Han innehade många höga poster vid kejsarinnan Katarinas hov, men de högsta ämbetena förblev för honom ouppfyllda drömmar. Däremot är det inte mycket man känner till om hans förehavanden inom frimureriet. Han recipierade som ung gardesofficer i Semjonovskij regemen-
