13. Fri missionär i Durban Den 18 april 1890 flyttade familjen Witt och Bertha Witt från Oscarsberg till Durban. Witt hade sålt sin »goda uppsättning af boskap, hästar och hvarjehanda förnödenheter« så att han hade pengar till att betala »flyttningsomkostnaderna och andra utgifter för en lång tid bortåt« (1905). Ingenting band honom längre till Svenska kyrkans mission. Han skulle nu förena sig med Olaf Wettergren och gruppen omkring honom, men Gud hade gjort »det tydligt för mig, att Han själf skulle ansvara för mina timliga behof« (1905).133 Redan i januari hade han fått en större summa pengar: Några veckor efter det min afskedsansökan lämnat Oskarsberg, och den ännu var på väg till Stockholm, erhöll jag ett bref innehållande en växel på ett hundra pund sterling, d. v. s. öfver aderton hundra kronor. I brefvet ombads jag att mottaga inneliggande summa som en första handpenning på den hjälp, som jag hädanefter skulle få af Gud, då jag nu ville skåda upp till honom ensam för att få mina timliga behof fyllda. (1905)
I Durban var bostad redan ordnad, troligen av den skandinaviska församlingen. Ett litet hus hade man anskaffat för vår räkning, och för detta skulle jag betala ungefär ett hundra tjugu kronor i månaden. Hyran var emellertid erlagd för ett par månader, och då jag sedermera regelbundet kom hvarje månad för att åt värden betala afgiften, hade lika regelbundet någon varit där i förväg och erlagt den. (1905)
En stor utgift var de tre äldsta sönernas skolgång. De var inackorderade i en »skotsk helpension för gossar« (1905). FÖM-missionärerna var troendedöpta men Witt ansåg sitt dop som barn bibelenligt. Efter hand blev han emellertid övertygad om att det inte döptes några barn på apostlarnas tid utan »endast män och kvinnor«. Hvar omtalas eller visas att barns hufvud begjutas med vatten? För den som står uteslutande på apostlarnes och profeternas grund är allt sådant ett falskt tillägg [till] den fullkomliga planen. När Gud visade mig allt detta, sade jag till honom: Då har ju äfven jag rättighet att låta döpa mig. 133 Det går inte att avgöra om Witt uppfattade detta som att han inte skulle förvänta sig
att få sitt underhåll från FÖM-kommittén. 209
