1. Inledning Svenska kyrkan fick hösten 1874 regeringens tillstånd att bedriva mission utomlands. En missionsstyrelse tillsattes för att leda verksamheten och den antog sommaren 1875 den då tjugosjuårige Otto Witt som sin första missionär. Som missionsfält valdes Zululand i Sydafrika1 ‒ beläget nordväst om den brittiska kolonin Natal vid Afrikas sydöstra kust ‒ dit han kom i maj 1876 tillsammans med sin hustru för att få sin utbildning vid en norsk missionsstation. Oroligheter i landet medförde att han efter ett och ett halvt år i Zululand flyttade till Natal, där han grundade en egen missionsstation, Oscarsberg. Vid ett anfall av zuluer i inledningen av det så kallade Zulukriget förstördes Oscarsberg. Otto Witt flydde då till Sverige med sin familj. Han tillbringade ett år där varefter han återvände och var med om att bygga upp stationen igen. Fram till mitten av år 1885 ska Otto Witt, enligt vad han själv skriver, ha varit en evangelii förkunnare utan att ha varit omvänd, men då blev han frälst. Efter denna upplevelse började han successivt fjärma sig från Svenska kyrkans lära och praktik, vilket ledde till att han år 1890 lämnade sin tjänst som missionär inom kyrkan för att arbeta som »fri missionär« under en kortare tid. Han lät också döpa sig på baptistiskt vis. År 1891 återvände han till Sverige och verkade här, men också i Norge och i USA, som evangelist och predikant. Efter en tid fick han uppleva att »Gud stängde sin dörr« för honom, men han fortsatte att predika under mer än två års tid. Därefter ägnade han sig åt profan verksamhet. Först några år in på det nya seklet blev kontakten med Gud återupprättad och år 1905 framträdde han offentligt igen. Impulser från helgelserörelser och en bokstavlig läsning av Bibeln färgade efter år 1885 Otto Witts kristendomsuppfattning. Enklast kan man karakterisera honom som en kontroversiell helgelsepredikant efter att han återvänt till Sverige. År 1907 kom han i kontakt med pingstväck1 Sydafrika används här som beteckning på det landområde som ligger söder om den
22:a breddgraden och som år 1880 omfattade de dåvarande brittiska kolonierna Cape Colony, Basuto Land, Natal m.fl. samt de fria staterna Orange Free State, South African Republic, Zulu Land m.fl., och ska inte förväxlas med den i början av 1900-talet bildade Republic of South Africa (»Sydafrikanska republiken«). – Jag har valt att skriva Zululand i stället för Sululandet eller Zululandet, som namnet också skrevs i Sverige. 7
