Kvällens sista dans – och sen?
Och dansen den går. Bilden är från en dans
Det fanns alltid ett avslut på en danstillställning. Orkestern spelade en sista dans och alla visste att det var dags att bryta upp. Att tillställningen var slut behövde ändå inte betyda att kvällen var slut. De sista danserna hade stort symboliskt värde och blev många gånger avgörande för hur resten av kvällen, eller rättare sagt natten, skulle förlöpa.
i Smedsby i slutet av 1960-talet. Foto: Rafael Olin. Österbottens traditionsarkiv.
Kvällens sista dans var för en del mycket viktig. Blev man uppbjuden? Vad skulle hända sen? (Kvinna Öb 1936)
Efter damernas danser följde i Österbotten en dans som gav pojken en möjlighet att svara och bjuda upp den flicka som hade bjudit upp honom på första damernas. Under vissa årtionden tycks denna herrarnas sista dans ha sammanfallit med sista valsen för kvällen. I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet spelades en tango eller foxtrot som ”sista herrarnas” och den åtföljdes igen av kvällens sista vals. I Österbotten var de oskrivna reglerna tämligen självklara för alla, och många informanter har kommenterat vilka regler som gällde för avslutningen på danskvällen. I materialet från Västerbotten kommer det inte fram lika tydliga mönster men ett par informanter nämner regler som dessutom sammanfaller med motsvarande i Österbotten.
Hemfärden Ungdomarna färdades ofta långa vägar och också hemfärden blev en del av danskvällen, oberoende av om den företogs tillsammans med kamrater eller om den hade mer romantiska förtecken. De äldsta informanterna i Österbotten har varit vana att ta sig till och från dansplatsen på cykel sommartid eller till fots vintertid. Det här innebar naturligt nog att ungdomarna sökte sig till dansplatser på nära håll, även om ett långt avstånd inte heller avskräckte ifall det fanns något som lockade och drog.
