Skrönor och andra historier Skrönor En skröna eller en vandringssägen är en berättelse som av många uppfattas som sann och som förs vidare som sådan men där huvudpersonen i skrönan aldrig befinner sig närmare än som ”en bekant till en bekant”. Skrönorna handlar ofta om mystiska sjukdomar, hems ka avslöjanden om vanliga vardagsföremål, brottslighet som skrämmer eller märkliga beteenden hos andra människor. Skrönorna behandlar således vanligen någonting som man oroar sig för eller är rädd för att ska hända en själv eller omgivningen. Det finns några berättelser som vi uppfattar som skrönor. De dyker upp i dansminnena både i Österbotten och i Västerbotten och det intressanta är att de i huvudsak är olika.
Flaskan i drivan Den vanligaste skrönan i Västerbottenmaterialet är den om brännvinet i snödrivan och plogbilen som var i antågande. Den skrönan berättas av flera av informanterna och går ut på att man har stoppat ner spritflaskor i snödrivan utanför danslokalen och så ropar någon, ofta landsfiskalen eller en ordningsvakt, att plogbilen kommer. Ibland sägs det att man på så sätt vill få stopp på ett slagsmål, ibland berättar man hur de dansande bara rusat ut för att se på spektaklet.
På vintern hade dom gömt flaskorna i snödrivan. Då komme landsfiskaln och sa: Plogbilen är på väg. Då vart det tomt. (Kvinna Vb 1948 och Man Vb 1943) Man har hört den här historien att när plogbilen kommer så skulle de skynda sig ut, de hade flaskorna i snön. (Man Vb 1947) Att gömma alkohol utanför dansplatsen var i och för sig inte något märkligt. Det hände vintertid och utan större dramatik. De flesta var riktigt nyktra, men nog fanns det de som stoppade spritflaskor i snödrivan och gick ut och tog sig en sup ibland. (Man Vb 1931) För när dom inte fick dansa så drog dom ju ut i snöplogkanten och tog fram flaskan som man hade tryckt in där då, och så tog dom sig en hutt … (Man Vb 1936) Det hände även sommartid och också i Ös terbotten. Sommartid hade de sina gömslen runt om där de hade sin flaska för de fick ju inte ta in dem på dansgolvet, då ställde de dem ute nånstans så de kunde gå och fylla på. Runt logen har du ju skogen. (Man Vb 1947)
