Eftertankar Projektet om minnen från ungdomsdanserna i Österbotten och Västerbotten har kommit till sitt slut och vi inom arbetsgruppen är redo att summera. Det som vi förväntade oss av gemensamma villkor och trender när vi inledde vårt arbete har hållit måttet väl och har inte fått sig alltför stora törnar. Helhetsbilden av unga människor som söker sig samman med andra unga för att roa sig, för att skapa sociala kontakter och kanske t.o.m. hitta sin livspartner är densamma oberoende av om man är österbottning eller västerbottning. Individens lust att göra sig fin, att ta fram det bästa hos sig själv i mötet med andra är en generell tendens. Behovet av kontakt och identitetsskapande är en djup mänsklig yttring. De mänskliga behoven är innerst inne likadana och rätt oföränderliga även ur ett tidsperspektiv. Det är inte förvånansvärt att det utöver det rent allmänmänskliga finns likheter i många avseenden mellan just västerbottningar och österbottningar. En gång levde de inom samma gränser. Den kulturella bakgrunden och de kulturella tendenserna har under lång tid varit i stort sett desamma. Kontakten över Kvarken har alltid funnits, ibland livligare, ibland mer återhållsam, men den har alltid varit en realitet. Tiden, historien och geografin har ändå tonat fram olika skiftningar i tillvaron för de informantgrupper som vi kommit i kontakt
med. Andra världskrigets verklighet i Finland har satt spår som inte finns i den sverigesvens ka miljön. Kriget betydde bristtider, obearbetade trauman, en materiell knapphet och ransonering som gjorde större avtryck på den finländska sidan än på den svenska. Rekapituleringen i Finland blev lång och krävande och satte sin prägel också på de ungas tillvaro och livsvillkor, precis som krigstiden hade gjort det. De olika livsvillkoren har kanske också spelat en roll när det har gällt att hålla fast vid traditioner. Finland ger ett intryck av att vara mer konservativt. Där har böndagar och dansförbud haft en längre bärkraft än i Sverige. Smygdanser eller tjuvdanser blev en österbottnisk verklighet som skapades genom nöjesförbuden, inte minst under kriget. I Österbotten har reglerna för när de unga har fått fara på sin första dans varit starka och normgivande. Konfirmationen gav ungdomarna ett slags frisedel. Också i fråga om uppvaktning och sällskapande har det funnits tydliga normer. På den österbottniska landsbygden har friarsederna levat längre kvar än i sverigesvensk miljö. Dansrepertoaren behöll längre konservativa drag i Österbotten med tango, schottis och t.o.m. menuett på repertoaren medan västerbottningarna tidigt hade en dragning till jazzbetonad musik. Så småningom har skill-
