Förberedelser för dansen Att fara på dans var sällan något som ungdomarna gjorde av en tillfällighet eller på ren impuls även om slutmålet för färden ibland kunde bli slumpartat. Danskvällen krävde alltid förberedelser av både flickor och pojkar, kanske på lite olika sätt och i olika omfattning, men förberedelserna fanns där fysiskt och mentalt.
Planering och uppladdning Lördagen var den viktigaste dagen i veckan för ungdomarna. Det var då de skulle ut på dans. För den som väntade på lördagskvällen verkade tiden gå mycket långsamt, och början av veckan segade sig fram. Visserligen ordnades det ofta dans under andra kvällar också, i synnerhet sommartid, men det var lördagsdansen som var veckans höjdpunkt. ”Jag väntade såklart hela veckan på lördagen”, skriver en kvinna i Österbotten. I god tid före veckoslutet började vi flickor planera för lördagens dans, ja ibland dansades det också på söndagar. Var spelade den bästa orkestern? Var fanns det en chans att träffa än den ena, än den andra drömkillen? Hur skulle vi ta oss dit? (Kvinna Öb 1945) I Österbotten tog planeringen inför lördagsdansen fart redan på torsdagen. De som dansa-
de på 1950- och 1960-talen väntade med spänning och iver på torsdagsnumret av Vasabladet där dansannonserna ingick, de som gjorde att planerna för lördagsäventyret kunde ta form. Dansannonserna i Vasabladet var ”egentligen klockrent dolda kopplingsannonser, som betytt mycket för befolkningstillväxten lokalt i Österbotten”, skriver en man (f. 1947). Från vår lilla kustby var vi en 6–7 pojkar som höll ihop och som träffades varje torsdag kväll då dansannonserna var i Vasabladet. Vi gick då igenom de olika ställena där det var dans och vi vägde för och emot. Många gånger var åsikterna delade, men för det mesta pratade vi oss samman. (Man Öb 1938) På 1970-talet väntade de österbottniska ungdomarna lika otåligt på Österbottniska Posten (ÖP) som 1968 hade blivit ett notis- och annonsorgan för Svenska Österbottens Ungdomsförbund. Också i Västerbotten gav dansannonserna fart åt planeringen. Samma mönster upprepades vecka efter vecka. På lördagen dansade man, på söndagen var man full av intryck som behövde bearbetas med de närmaste kamraterna. På måndag träffade man skolkamraterna. På tisdag var man trött, trött, trött. På onsdag
