På väg på dans
Ungdomar från Vasa på väg på dans i mars
När klädvalet var träffat och frisyren fixad var det dags att ge sig iväg ut på dans. Den resan kunde förverkligas på många olika sätt. Det tidsspann som vi fokuserar i vår presentation är en period då mycket händer i det svenska och i det finländska samhället såväl tekniskt som socialt och kulturellt. Därför är det naturligt att sätten att ta sig fram från hemmet eller mötesplatsen till dansplatsen har varierat. Inget färdmedel var omöjligt för den som ville ut och dansa. Problemet att ta sig fram hade alltid en lösning.
1966. Här väntar de på dansbussen. Foto:
Samling före dansen
Rafael Olin. Österbottens
Vägen till dansplatsen gick inte alltid raka spåret fram. Ungdomarna både i Österbotten
traditionsarkiv.
och i Västerbotten samlades i grupper, ibland hos någon kompis, ibland i större sällskap på något invant ställe, ett café, en bar eller ute i det fria. Samlingen hade oftast mest en logistisk funktion. Ungdomarna åkte sällan ensamma till dansen och då var det fördelaktigt att samlas i grupp för att kunna åka bil eller taxi billigt. I Österbotten var det dessu tom mycket vanligt att det gick dansbussar till de olika dansplatserna och då var det naturligt att samlas och vänta på dansbussen tillsammans. Bussarna var välfyllda, mestadels av flickor, medan många pojkar såg det som förnedrande att komma till dansplatsen med buss. Därför åkte de helst taxi. I Hirvlax fanns en biograf med tillhörande café, där samlades vi ungdomar från de olika byarna i väntan på bussen. Visst fanns det kvällar som ingen buss gick till det ställe vi helst ville till, då var det för oss att försöka få tag på någon bil, taxi eller privat bil som skulle föra oss till dansen. (Man Öb 1938) Kamraterna från kyrkbyn samlades ofta på Övermark Café före dansen. Därifrån tog de gemensamma taxibilar till dansplatserna. (Man Öb 1945) I Vasa samlades ungdomarna på 1960-talet på
