Spikat
Räknar på snäckor Snäckors spiralformer har fascinerat Jenny Larsson ända sedan uppväxten på Orust. Nu kan hon kalla sig snäckskalsmatematiker efter att ha disputerat på en avhandling om hur spiralerna kan beräknas logaritmiskt. Den snäcka Jenny Larsson forskat om kallas vivipar strandsnäcka, eller Littorina saxatilis, och finns lite överallt i Atlanten men också utmed hela västkusten. Snäckan är intressant för evolutionsbiologer eftersom den finns i två ekotyper anpassade till olika miljöer: en lite mindre som lever på oskyddade stränder och gömmer sig i klippskrevor när vågor sköljer in, och en lite större med tjockt skal som lever på klapperstenstränder bland tång och krabbor. Men i områden där klippor möter stränder finns också flera mellanformer. – Det biologerna intresserar sig för är om snäckorna håller på att utvecklas till olika arter, samt vilken roll
44
GUJOURNALEN MAJ 2021
arv respektive miljö spelar i den processen, berättar Jenny Larsson. För att undersöka hur de olika snäckorna skiljer sig åt har hon tagit fram en matematisk modell som exempelvis beskriver hur tätt skalens spiral snurrar runt och hur snäckorna växer till. – Jag har också gjort ett program där jag utifrån 2D-foton kan konstruera 3D-former av snäckorna och sedan undersöka deras hydrodynamiska egenskaper, alltså hur stora vågkrafter som de olika formerna utsätts för i olika flödeshastigheter och vinklar. Matematiskt räcker det med variation i några få parametrar för att förklara den mångfald av skalformer som vi kan se i naturen. Metoden kan också enkelt modifieras och användas vid undersökningar av andra snäckarter.
Det var Jenny Larssons stora intresse för former och geometri som gjorde att hon började läsa matte. – Jag har tagit både kandidat- och masterexamen vid GU. När jag sedan ville fortsätta med doktorandstudier hörde jag talas om ett samarbete kring snäckor mellan
