håkan lindström
På spaning efter åtta ton, en tid, ett tryckeri – och en grön bok
N
är det 57 meter breda palatsliknande huset vid dåvarande Stora Bastugatan (idag Sveavägen) 54 till 58 stod färdigt 1882 var det något av en solitär i en omgivning där bebyggelsen, med undantag av kyrkan tvärs över gatan, mest påminde om den i svenska småstäder, en del välhållet, annat mer kåkartat. Byggherre var bageriidkaren August Reinhold som uppenbarligen hade insett hur väl det hus han ville bygga skulle passa in i den framtida stadsbilden, som motstycke till kyrkan och rummet runt denna. Han hade visserligen fått avslag på sin ansökan av stadsarkitekten om ett hus i fem våningar men hade då vänt sig till Kungl. Maj:t och fått sin byggrätt – just för att huset skulle komma att ligga vid en plats med så öppen karaktär.
lagret. Själva förlaget var i det närmaste tyngdlöst och krävde inte stora kontorsutrymmen, inte ens chefens rum var särskilt stort. På ett ställe berättas att Karl Otto Bonnier flyttade sitt privatkontor från det lilla krypin, som han övertagit efter sin far, på nedra botten i gathuset år 1909 till våningen en trappa upp. Några decennier in på nya seklet var det ännu en gång dags för flytt. Anledningen då var att man behövde större lager för papper och färdiga böcker och man fann en byggnad, ett före detta magasin för mjöl och knäckebröd, inne på gården till fastigheten Sveavägen 56 och det slutade med att man inte endast kunde disponera lagerhuset, man blev 1920 de facto ägare till ett hyreshus med affärslokaler åt gatan, och ett antal bostäder av varierande storlek.
Samma år, 1882, gjordes stora förändringar i den bonnierska officinen, i tryckeriet och övriga lokaler uppe vid Mäster Samuelsgatan. Mest skulle det komma att synas på huset åt gatan som fick en helt ny exteriör och byggdes högre. Företaget hade 1865 flyttat till Ålandsgatan, som den då hette, när järnvägen skulle dras fram i kanten av Riddarholmen och tvärsigenom det Geijerska huset där det Hörbergska tryckeriet var inrymt. Det som Albert Bonnier 1856 hade erbjudits att köpa, samma år som Karl Otto Bonnier föddes. Ja, det är märkligt hur årtalen går in i varandra. Det man hade flyttat från Riddarholmen var egentligen själva tryckeriet med papperslager, tryckpressar, typografisk materiel etc. samt bok-
1927 revs det stall som en gång hyst arton eki page för distribution av bröd till bageriets tjugo fem försäljningsställen runt om i staden. Här skulle det grafiska industrihuset uppföras med källare i två plan, tryckerihall på ett plan, sätteri på ett, bokbinderi på två samt inredd vind. Den sjuttio meter långa fasaden mot Luntmakargatan utformades i vad man kan kalla industriell 20-tals klassicism och den är i dag lika intressant att be skåda som när den var ny. Förlagstryckeriet lämnade följande år Mäster Samuelsgatan, efter mer än sextio år. Sannolikt tog man med all brukbar utrustning, materiel och arkivalier. Detta enligt tidens sed, men säkerligen hade det till betydande del även med företagets kultur att göra. Förlagets historia var viktig.
4
