Mässgeneralen Marianne Vi har rest runt i landet och pratat med bryggare och ölambassadörer om dagens svenska ölkultur. Vad händer i framtiden då? Vi frågar generalen för Stockholm Beer & Whisky Festival Marianne Wallberg.
D
et finns en stor framtid för de svenska hantverksbryggarna, men nån måste ta tag i det. Man kan inte förvänta sig att alla dessa små bryggare ska ha egna exportavdelningar, de hinner inte, de ska göra det de är bra på. Nu när vi har en marknad som inte är konjunkturkänslig, som kan producera fast det är lågkonjunktur, som har en stor spridning i landet, som kan anställa folk. Vi har ögonen på oss nu, det har vi haft de sista två åren. Det vi gör nu är vi ganska ensamma om, men vi kommer att få konkurrens ganska snart, så vi måste ut och markera vår plats. Det är så spännande och det finns så mycket kvar att göra, och det är det som är så häftigt, det är inte klart. Det har bara börjat! Marianne Wallberg pratar om den svenska ölrevolutionen och hon pratar om organisationen Swedish Beverage, som tillsammans med ud och Exportrådet ska hjälpa småbryggarna att lansera sina produkter utomlands. Vi träffas ute på Nacka Strandsmässan som hon sedan några månader tagit över.
H
on är förstås exalterad. Hon har varit med i över tjugo år och sett hela hantverksölsrevolutionen växa fram. Från ingenting, till lite mer, till explosionen det senaste året. – Man måste öppna dammluckorna så att den här maltvågen får sätta fart. Och den där dammluckan, den har jag dragit i så att jag var blå. Från början blev jag totalt idiotförklarad, jag frågade en massa folk i branschen om de kunde tänka sig att vara med om jag arrangerade en mässa, jag fick svaret att det var omöjligt att arrangera en ölmässa i Sverige, med de alkohollagar och förordningar som finns. Men om jag kan greja det då? Marianne Wallberg på Nacka Strandmässan.
Jamen absolut, sa de då. Så började jag tänka på hur jag skulle göra en mässa om öl som jag, som inte var intresserad av öl, skulle gå på. Så kom jag på det. Jag ringde till Michael Jackson (ölnestorn, inte musikern …) i London och berättade om min idé och han tyckte det var en jolly good idea men sa också att »du behöver lära dig lite först», så han skickade böcker till mig. Och sen blev han min mentor under många år.
N
u gör Marianne Stockholm Beer & Whisky Festival för tjugoandra året i rad. Det började med att hon jobbade som konsult här i huset. Tidigare jobbade hon med elektronik, med Sollentunamässan och på Berns och satte fart på grejer där. – Jag har alltid jobbat i mansdominerade yrken, men nu ser vi tecken på att allt fler tjejer blir intresserade av öl också vilket är så roligt. Maltluckan har åkt upp helt, malten forsar fram nu! Men då ska vi inte sätta i andra luckor utan vi ska ge bryggarna en bra marknad. Det har jag jobbat för i flera år nu. Alla ölproducenter från hela världen kommer ju hit till mässan. Och så provar de våra svenska öl, och säger, oj då, det här är ju bättre än våra öl. Och sen har det där spridit sig. Titta bara på Brooklyn som har gjort sån succé här. Nu ska vi vända på det där och skicka ut våra bryggare, de som har kommit lite längre, som Oppigårds, Nynäshamn och Dugges, de ska bli våra pilotföretag ute i världen om jag får som jag vill. Och så kommer de andra efter.
D
et var inte helt självklart att Marianne skulle fastna för öl. Hon drack sällan öl, då för tjugo år sedan. – Jag var ute och käkade med mina konsultkompisar, det var nästan bara killar.
Mässgeneralen Marianne
135
