N O R R A KO L L E K T I V E T T I D EN AV ETT BERG
Snart ska sjön vara borta, liksom hästhagarna och husen. Norrakollektivet skildrar vad som går förlorat när gruvindustrin expanderar, och vilka konsekvenser och känslomässiga aspekter som följer och väcks av dess utbredning.
ens konstnärer kring sekelskiftet 1900 sökte sig för
Tillsammans med Anja Örn och Tomas Örn utgör hon Norrakollektivet, som har sin bas i Umeå och
att fånga den svenska naturens själ. Deras detaljrika
Luleå. Sedan 2016 har de tillbringat delar av året i
målningar kan i dag ge viss kunskap om skogens
Sakajärvi utanför Gällivare. Där är malandet från
arter och karaktär under förindustriell tid. I En plats
gruvan alltid närvarande, dag och natt.
försvinnande skildrar Norrakollektivet även den
– Det är ett ständigt grävande, en enorm hunger
ekologiska restaurering som pågår. Sveriges lant
som tuggar i sig, ett begär som bara fortsätter. Hur
bruksuniversitet undersöker om den äldre skogens
mäter man tiden av ett berg, i relation till hur snabbt
biologiska mångfald av insekter genom stockar kan
det går att ta bort det? Vi vill fånga känslan av skogen
flyttas till en yngre skog. Forskningsprojektet stöds
som omsluter en, naturens och geologins tideräkning,
av gruvbolaget Boliden, som därmed har fått möjlig
säger Fanny Carinasdotter.
het att fortsätta sin expansion. – Men man kan inte rädda naturen genom att
Ljudet färdas över vattnet som skiljer dagbrottet
förstöra den, säger Tomas Örn.
från byn. Snart ska sjön vara borta, liksom häst
Genom sitt arbete förmedlar Norrakollektivet nu
hagarna och husen, ersatta av grushögar och
i sin tur kunskap om de gamla skogar som forskare
dammar med giftigt slam.
kämpar för att återskapa, medan de befintliga slukas
– I Sakajärvi finns det nu ett hushåll kvar, det är
av gruvindustrin.
en generationsby som är omgiven av kulturlandskap
– Det belyser människans tilltro på sig själv som
och sommarbeten. Det är en väldigt gammal skog där man avverkat och rört sig mycket försiktigt bland
en gudavarelse, vad vi kan skapa genom teknologi
myrar, bärmarker och jaktmarker, säger Anja Örn.
och vetenskap. Det sägs att vi måste expandera för att klara den gröna omställningen, men någonstans
Hon drar en parallell till gruvan i Kiruna, vars ut
behöver vi ifrågasätta om vi verkligen ska fortsätta
vidgning sker till priset av stadskärnans flytt. – Frågan om exploatering och gruvor är aktuell på
rusa framåt. Naturen har ingen egen röst, vi måste vara den rösten, säger Fanny Carinasdotter.
många plan, säger Anja Örn. Aitikgruvans dagbrott mäter över 3,5 kilometer och har grävt sig runt 500 meter ner i berggrunden. Dess
text:
skala är svår att greppa, liksom skönheten och värde
Konstvetare, kulturjournalist och kritiker.
Carolina Söderholm
na hos landskapet som omger den. – Vi undersöker gränslandet mellan natur och
Granarna speglar sig i sjöns blanka vatten. På marken
ko n st n ä r :
– Om man står nere i dagbrottet och tittar upp ser
Norrakollektivet
sluter sig mossan mjukt kring en vittrande stam. Allt
industri och har utgått från byn Sakajärvi, där
man hur skogen står och tippar på kanten på ett tunt
(Fanny Carinasdotter, Anja Örn och Tomas Örn)
är stilla i Norrakollektivets fotografier av de gamla
Aitik, som är Skandinaviens största koppardag-
lager av jord. Det är den lilla skorpan på en knapp
t i l l ko m st :
skogar som breder ut sig i Sveriges nordligaste del.
brott, är beläget. Vi tittar på konsekvenserna och
meter av jordmån som har burit hundratusentals år
titel:
Men det är en stillhet som har ett slut. Verken ingår
de känslomässiga aspekterna av gruvans expansion
av växtlighet och liv. Just det med naturens skörhet
teknik:
i det större projektet En plats försvinnande, som skil
– för naturen, byn och människorna, säger Fanny
är viktigt, säger Tomas Örn.
drar vad som går förlorat i gruvindustrins spår.
Carinasdotter.
NO R R A KO LLE K TI V ET
. En plats försvinnande
92
2016
Ur projektet En plats försvinnande (2020) Fotografi
Det var hit till polcirkeln som nationalromantik N ORRAKOL L E K T IVE T
. En plats försvinnande
93
