Krönika | Anna Djurbäck
Diakoni i samtiden
D
et är många saker i vår omvärld som kan göra oss bekymrade. Tyfoner, krig, ungdomars mående, extremtorka, banklånens räntor, en förändrad kurs i vårt lands politiska landskap och arktiska isar som smälter. Listan kan göras lång. Vilken utveckling kommer det att bli? Mitt i våra liv finns kyrkan, åtminstone för de av oss som upplever att vi är en del av någon församling och känner gemenskapens styrka och gåva. För oss är kyrkan förhoppningsvis en plats dit vi får komma med våra liv i tacksamhet och glädje men också inför Gud lyfta fram allt som oroar, skaver och som får oss att ligga vakna på natten. En plats som kan hjälpa oss att lasta av, fylla på och ställa in kompassen så att vi minns vår riktning i livet. Den där platsen som vi önskar att fler ska hitta till. Vår kyrka är en välsignelse men
ibland kan jag uppleva att vi är en sådan stor organisation att det blir svårt att känna enheten och att alla delar hör ihop. Vi anställda är en viktig del i församlingarnas ledarskap, men förtroendevalda och alla våra församlingsbor är viktigast. Utan dem blir det ingen församling. Vi är många delar som bygger helheten i vår kyrka
48
Korsväg 4 | 2023
och på församlingsnivå blir vi större enheter, men färre medlemmar och färre anställda. En stor sammanslutning kräver mer arbete för att behålla kontakten med det som är centrum och kunna ha kvar närheten till de lokala nätverken. I vårt stift ligger församlingarna nära varandra men det ser annorlunda ut i andra delar av landet. Hur kan vi vara kyrka i en tid då fler och fler församlingar står inför sparkrav och indragningar utan att för den skull låta mammon och tillväxten styra framför gemenskapen i Kristus? För vår trovärdighets skull behöver vår tro på Gud alltid få konsekvenser i alla delar av vår kyrka och för hur vi behandlar varandra och hela Guds skapelse. När jag talar med mina kollegor inom diakonins arbetsfält så kan vi se olika områden med utmaningar för oss som kyrka. Utmaningar som berör både vår omvärld och vår interna utveckling i kyrkan. Det diakonala perspektivet består av att i handling göra det som teologin beskriver. Förvandla de vackra orden och uppmaningarna till praktik. Förflytta läran om Gud från huvudet och hjärtat ut i händerna och vara en röst för den som har svårt att
