Bibelstudium | Jesper Svartvik
FOTO: BENGT OBERGER
Tre tankar om tid
A
tt skriva ett bibelstudium om ämnet kyrkan i en ny tid kan vid första anblicken verka svårt. När de gammaltestamentliga texterna nedtecknades fanns ju ännu inte den kristna kyrkan – och Nya testamentet skrevs av Kristustroende som var övertygade om att de levde under den sista tiden eftersom de trodde att denna tidsålder snart skulle ta slut och ersättas av en ny. Med andra ord, bibeltexternas perspektiv är i huvudsak ett annat än att kyrkan befinner sig i en ny tid. Men det är mycket givande att reflektera över hur orden för just tid används i Bibeln. Vi får denna gång begränsa oss till tre av dessa ord: chrónos, kairós och ’olám. Det första ordet har gett upphov till flera svenska ord, exempelvis ”kronologi”, ”krönika” och ”kronisk”. Chronos avser den tid som vi mäter och anger med timmar, minuter och sekunder. Det är tid som kvantitet: om vi har mycket chronos till förfogande för en uppgift betyder det en lång tidsrymd. Den som lever ett långt liv har fått mycket chronos. För oss alla är livet en gåva, men en gåva som har en bortre gräns. En dag tar livet slut. I boken De sju haven i Bibelns värld liknar jag en människas liv vid Jordanfloden som
60
Korsväg 4 | 2023
börjar i den livgivande Genesarets sjö och slutar i Döda havet där, på grund av den höga salthalten i vattnet, inget liv finns. Vi skulle kunna säga att det hebreiska verbet med konsonanterna j-r-d (som betyder ”att gå ned” och som har gett upphov till ordet Jordanfloden) motsvarar det grekiska substantivet chronos: vårt livsförlopp från Livets hav till Döda havet. Många minns nog den informationsbroschyr om organdonationer som någon gång på 1990-talet distribuerades av Socialstyrelsen, och som hade fått den smått naiva titeln Om du skulle dö – som om detta vore en risk som bara somliga av oss löper, inte en betingelse som gäller oss alla. Med andra ord, från liv till död är livets villkor: vi färdas alla från Livets hav till Dödens hav, från sötvatten till saltvatten. Vi kan undvika denna resas slut lika lite som en timmerstock i Klarälven på väg söderut till utloppet i Vänern. Det är tänkvärt att de hebreiska orden emet (sanning) och amut (jag ska [en dag] dö) liknar varandra. Ett andra grekiskt ord för tid är alltså kairos. Det avser inte det som på engelska heter time utan snarare timing: det gyllene tillfället, tid inte som kvantitet utan kvalitet. (Att få kvalitetstid med någon betyder ju oftast att den är
