EPISOD 1 – AVRESAN 15
Episod 1 – Avresan Planet, en 4-motorig DC 6-a, har just landat. Det har fört oss från ett blåsigt, kallt Stockholm till ett mördande hett Liberia. Det är i mitten av januari 1957. – I april året innan, gifte vi oss i Lidingö kyrka. Termometern visade på minus 19 grader när vi lämnade Bromma. Redan när vi mellanlandar i Casablanca för att tanka, känner vi av värmen i kabinen. Men det skulle bli mycket värre - det där med värmen. Våra varma vinterkläder, som satt så skönt när vi steg ombord på planet i Sverige, börjar redan kännas besvärande. När vi flyger över Sahara hamnar vi mitt i ett oväder. Blixtar lyser upp kabinen från alla håll och vi ber en stilla bön om att få komma ned på ett normalt sätt. Vi närmar oss vår slutdestination - flygplatsen Robertsfield i Liberia. Vi går ned för landning och när kabindörren öppnas slår en het vägg emot oss. Det är Liberia. Vi tar våra första steg på denna röda jord. Allt andas torka och hetta. Dammet ligger som en röd slöja över flygfältet. Vi möts av våra “afrikaföräldrar” Manne och Mia Paulsson och Jan, deras son, samt några vänner från Texas. Vi har båda läst engelska i skolan, men när texasborna öppnar konversation med oss, känner vi inte igen den engelska vi lärt oss. Vi behöver öva på vissa dialekter i det engelska språket. Det gjorde vi och efter en tid i landet fungerar det utmärkt. Till och med landets “liberian english” lär vi oss behärska. Hettan, som slår emot oss när vi äntligen stiger ur planet gör att våra varma vinterkläder känns ännu mer överflödiga. Nu gäller det att snabbt bli av med dem och byta till svalare kläder. Vi hittar dem i vårt handbagage. Vi måste också hitta en lämplig plats där vi kan byta om. Vi utser flygplatsens terminal som bästa möjlighet. Där finns toaletter. Betydligt lättare och svalare, till våra lekamen, startar vi resan till Monrovia, Liberias huvudstad. Mannes Land Rover för oss genom Firestones gummiplantages enorma skogar av gummiträd. Här och var kan man se arbetare gå med hinkar och samla upp vit latex, som rinner i tunna skåror längs trädstammarna. Dessa gummiträdsskogar, som tillsammans svarar för en årsproduktion av mer än 22.000 ton gummi, sträcker sig miltals inåt landet. Det är den stora amerikanska gummifirman Firestone, som här har sina råvarutillgångar. Allt är nytt och spännande. Alla dessa människor, vegetationen som består av helt nya växtarter för oss. Förutom gummiträden så växer kokospalmen vid kusten. Uppe i inlandet växer oljepalmen. Den ger afrikanen den viktiga palmoljan, som används i matlagning. Själva nötkärnan används till framställning av tvål.
