EPISOD 5 – MALARIA 35
Episod 5 – Malaria Helt oväntat slår den till - malarian. Den kommer litet smygande med huvudvärk. Sedan kommer febern. Huvudvärken tilltar, det gör också febern. Vi tänkte aldrig, att det kunde vara malaria. Vi åt ju profylaxmedicin mot den. Efter den första febertoppen börjar febern ge med sig. Istället får jag symptom som liknar dysenteri? Vi tänker, att nu är faran över. Men efter någon dag kommer huvudvärken och febern tillbaka - nu med större styrka. Fysiskt och mentalt känner jag hur krafterna avtar för varje dag som går. Min fru gör det yttersta för att lindra plågorna som att torka pannan med en våt, sval handduk. Vi provar febernedsättande medicin, men inte hjälper det mycket. Efter några dagar ger sig febern och huvudvärken igen och samma dysenterisymptom kommer tillbaka. En vecka har nu gått och mina krafter avtar för varje dag. I djungeln finns ingen telefon. I Sverige, vet ingen hur vi mår just nu. Att skriva brev hem och berätta för våra familjer vore ingen idé. En kurir måste först gå 2 mil till flygfältet i Foya och där vänta in ett flyg till Monrovia för att skicka iväg brevet. Flyget går bara ett par gånger i veckan, så chansen är inte stor, att det brevet hinner fram i rimlig tid. Det blir söndag. Vi tänker, att det vore bäst, om vi kan komma till kliniken i Foya. Där finns åtminstone en svensk sjuksköterska. Kanske hon kan ställa en diagnos och ge rätt medicin? Men först måste min fru försöka övertala 8 starka män (i två bärarlag) att bära mig i hammock de två milen. En hammock består av ett välvt tak med ett handtag i varje hörn. Därunder hänger en hängmatta gjord av ett bastmaterial. Taket skyddar mot den starka solen och mot regnet under regnperioden. Vi funderar på hur det skall gå till, att hitta 8 män som är hemma i byn och inte är ute på sina farmer. Och dessutom är villiga att för en summa pengar bära mig två mil genom obändig terräng, blir inte lätt. Vi hinner inte grubbla länge över problemet. Vi får oväntat besök. Manne och Mia kommer som räddande änglar. När de ser problemet, går Manne genast ned till byn. Med en av våra skolpojkar, som tolk, får han snart ihop de åtta män vi behöver. Vi gör oss i ordning för avfärd. Solen är stekhet. Manne föreslår, att vi går en kortare väg till Balahun. Där har Paulssons ett hus, nära vägen mellan Foya och Voinjama. Tanken är, att vi från Balahun kör vidare till Voinjama. Där finns en tysk läkare. Den ende i området just nu. Vi vandrar vidare i värmen. Då jag är mer eller mindre omtöcknad av febern, är jag inte medveten om vad som händer runt omkring mig. Jag vaknar till en gång, när bärarna halkade utför en slänt. Då hamnade jag i backen. I övrigt går allt som planerat.
