EPISOD 6 – RESA MED KOMPLIKATIONER 37
Episod 6 – Resa med komplikationer Fem personer har packat in sig i Mannes Land Rover plus två tuppar. Eftersom det inte finns några bensinstationer efter vägen, som går genom ändlös djungel, måste vi vara självförsörjande på den punkten. Vi har därför med oss ett halvfyllt bensinfat med dieselolja på släpkärran. Vi lämnar våra fruar och Jan hos våra vänner Johanssons i Voinjama. Efter någon vecka hoppas vi vara tillbaka igen. Vi ber vår vän Moses Sackie att följa med på färden. Senare visar det sig, att han kommer att vara oumbärlig. Med en matsäck, vattenflaskor och några ombyten av kläder säger vi farväl till våra kära och startar färden. Problemet är, att regntiden har börjat. Det regnar oupphörligt varje dag! Eftersom det inte finns väg från inlandet ned till kusten, måste vi ta vägen genom Franska Guinea. Samma väg vi åkte när vi först kom till Liberia. Skillnaden är bara den, att nu är vägarna såphala på grund av regnet. Redan innan gränsen, medan vi ännu är kvar i Liberia, börjar kylaren läcka. Vi stannar och fyller på vatten. Vi fortsätter att köra med fyrhjulsdrift på den hala och leriga vägen. Alla hål, i vägen, är vattenfyllda. Ibland har vi vatten på golvet i bilen. Eftersom vi inte kan hålla någon hastighet att tala om, går det inte särskilt fort. Pang! Där gick slangen från kylaren av. Jag går ut i skogen och hittar några bra lianer, som jag kan binda ihop slangen med. Så sätter vi Moses på motorhuven med en vattenflaska. Nu kan han fylla på, när vattnet tar slut. Sent på eftermiddagen kommer vi fram till gränsen. Där har vi den första vägbommen. Operation övertalning tar sin början. Soldaten har fått order av sin chef att inte släppa någon igenom bommen. Efter någon timmes förhandlande är han på väg att öppna bommen. Men från ett öppet fönster, i huset, ropar frun att han inte skall låta sig luras att släppa igenom de här männen. Bommen åker ner igen! Då kommer jag på idén, att jag är sjuk och är på väg till läkare i Monrovia. Och att jag kan anmäla honom för att ha hindrat mig från att passera. Med försäkran om att vi tar kontakt med hans chef, när vi passerar Masenta, åker bommen upp. Den första dagen är snart tillända och vi har bara passerat gränsen till Franska Guinea. Vi kör in till Masenta. Och för att infria löftet till soldaten, som släppte oss igenom bommen, uppsöker vi tullchefen.
