Bönen och boken Är det märkligt att en bönbok ges ut av drottning Silvia och inte av en biskop eller teolog? Knappast! Det är snarare en månghundraårig tradition med rötter i medeltiden, skriver Otfried Czaika som tittat närmare på bönbokstraditionen i ett historiskt perspektiv.
F
ör cirka ett årtionde sedan publicerade drottning Silvia en bönbok. Förlagets hemsida upplyser om att ”boken innehåller drygt 100 böner, varav en stor del är nyskrivna [av bl.a.] Dag Hammarskjöld, KG Hammar, Caroline Krook” m.fl. ”Bönboken är illustrerad med fotografier av Kung Carl Gustav” och det upplyses om att den är ”ett samarbete mellan Kungliga hovförsamlingen och förlaget”. Sist men inte minst är ”tänkt att vara en personlig bok och nära vän.” Det finns en hel del som kan framstå som märkligt med detta. Minst märkligt är antagligen i jämställdhetens dagar att boken har getts ut av en kvinna. Men en bönbok utgiven av en lekman – borde det inte vara någon från den kyrkliga hierarkin såsom en biskop eller åtminstone en teolog med akademiska meriter som skulle vara hjärnan bakom ett sådant verk? Även om kungen som statshuvud måste tillhöra Svenska kyrkan är det nog knappast kungafamiljens eller hovets uppgift att förse de troende i landet med andligt spis. Varför tar drottningen hand om detta? Borde sådant inte – också just med tanke på statshuvudets religionstillhörighet – godkännas av kyrko-
58
Korsväg 2 | 2020
mötet? Och: Drottningens bönbok bär hennes namn, men innehåller texter av andra. Lånar drottningen bara ut sitt namn som ett säljande argument? Håller hon på att bedriva – kanske till och med otillbörlig – religionspolitik? Sist men inte minst: En bok som en vän?! Självklart, alla boknördar kan nog instämma i att böcker är de mest trogna vänner. Men andra böcker – romaner, deckare, diktsamlingar eller faktaböcker – marknadsförs knappast med argumentet om en framtida vänskap med boken. Mycket kan alltså framstå som märkligt eller till och med gränsöverskridande med denna bok. Men i ett längre, historiskt pers pektiv är det faktiskt inte uppseendeväckande alls. Drottning Silvia följde med utgivningen av bönboken en månghundraårig tradition som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Bönen är naturligtvis i grunden en muntlig
företeelse. Det är den troendes tilltal och/eller dialog med det högre, det transcendentala. Men sedan skriftens uppkomst har böner antingen varit bland de texter som traderats i skrift eller så berättar narrativa texter om
