Rötterna behöver näring för att kronan ska bära frukt ”Rötter och krona” heter årets upplaga av ”Ärkebiskopens fastebok”, skriven av Ylva Eggehorn. Boken bjuder oss med på en upptäcktsfärd genom vårt inre landskap i sällskap med de livgivande träden, som andas för oss – och med oss.
När Ylva Eggehorn skrev sin fastebok var det knappast någon som hade corona eller covid-19 i sin tankevärld, ingen som kunde föreställa sig en pandemi som skulle sätta stora delar av samhället på undantag. Att inte bara flygresenärerna skulle mötas av ”cancelled”, utan att stora delar av våra vardagsliv skulle vara inställda. I synnerhet för oss +70 eller tillhörande en riskgrupp. Väl inne i fastetiden tvingades vi till en fasta vi inte räknat med, en fasta som vi inte valt själva; inte träffa barn och barnbarn, inte träffa vänner, inte fira gudstjänster, ingen mässa ens på Skärtorsdagen, Påskdagens jubel fick vi försöka känna framför dataskärmar. Det kändes fattigt och tomt. En askes vi aldrig kunnat föreställa oss. Omställningen har varit svår för många av
oss. Därför har det varit gott att få göra sällskap med Ylva Eggehorn. Hennes fastebok är nämligen lika mycket en tröstebok. Inledningsvis berättar hon om en sjukdomsperiod med utmattning, då hon inte orkade något annat än att gå ut i skogen och sätta sig under ett träd – och göra ingenting. ”Skogen är ett kraftfullt bevis på att allt hör samman. Ett enda träd kan vara en hel kurort för den som verkligen behöver det”, skriver hon. När hon läser Bibeln finner hon otaliga träd även där, från Livets träd i Första Mosebok till olivträden Getsemane. 62
Korsväg 2 | 2020
Träden är av vital betydelse i berättelserna, som Tårarnas Ek, eller Gråtoeken, där Rebeckas amma Deborah begravdes. Under dess krona fick sorgen levas ut. ”Varje människa borde få ha sin egen Gråto ek”, skriver Eggehorn. Bokens titel Rötter och krona anspelar på
berättelsen, där Jesus för lärjungarna berättar liknelsen om fikonträdet som inte bär frukt. Dess ägare vill hugga ned trädet och bränna upp det, men trädgårdsmästaren vill behålla det och gödsla och vattna i hopp om att det ska bära frukt på nytt. Rötterna behöver näring för att kronan ska bära frukt. ”Vi behöver sluta jaga näring där den inte finns. Börja gå på djupet, så vi kan växa.”
När vi vandrar under trädens lövverk är det
inte bara en skönhetsupplevelse, vi byter också andningsluft med träden, vi ger dem vår koldioxid, och de syresätter den luft vi andas. Men de syresätter också vår fantasi. Många är de poeter som hämtat inspiration från träden: ”Den som ligger på rygg / under de höga träden är / också där uppe. / Han rännilar sig ut i tusentals kvistar, / gungar fram och tillbaka…”, skriver Tomas Tranströmer. ”Men när du möter ett träd / på din vandring / tänk gärna att det är trädet / som möter dig / på sin vandring”, skaldar den finlandssvenske poeten Claes Andersson.
