Bibelstudium | Jesper Svartvik
Bibelns kortaste böner
D
et finns tillfällen när vi kan lära oss mycket av att studera de hebreiska orden för det som är viktigt för oss. Det hebreiska ordet för ”bön” är tefillah. Det är besläktat med ordet pillel som betyder ”att se skillnad”, ”att tydliggöra” och ”att bedöma”. ”Att be” heter hitpallel. Det är en reflexiv form, vilket är en grammatisk term som anger att det handlar om oss själva (exempelvis ”att betrakta sig själv”, i motsats till att betrakta någon annan). Det innebär att vi – lite förenklat – kan säga att be är att ”att själv se skillnaden”, ”att tydliggöra för sig själv” och ”att bedöma sig själv”. Skulle vi därför kunna säga att en av bönens beståndsdelar och bestående konsekvenser är att den hjälper oss att särskilja för oss själva mellan, å ena sidan, vad som verkligen är riktigt viktigt och, å andra sidan, att lägga åt sidan det som faktiskt inte är det? Lite schematiskt kan vi tala om två
tolkningar av bönen. Den första betonar att bön är en kraftansträngning, och att bön tar tid och engagemang i anspråk. De som hävdar att bön är som ett arbete påpekar gärna att det hebreiska ordet för ”gudstjänst” (där bönen ju spelar en avgörande roll) är ’avodah, som betyder just ”tjänst”, ”arbete”. Lik-
68
Korsväg 2 | 2020
som somliga har ett arbete att gå till, har vi alla möjligheten att regelbundet avsätta tid för bön. Liksom ett arbete kan tära på krafterna, är bön faktiskt en ansträngning. Liksom arbetaren – förhoppningsvis – får lön för mödan, kan den som ber få bönesvar. Detta är den ena tolkningen av vad bön är: bön är som ett arbete, och vi kan ju inte ständigt arbeta. Men den andra tolkningen betonar faktiskt att vi måste be oavbrutet. I den allra äldsta kristna text som har bevarats uppmanar Paulus oss att ”be ständigt” (1 Thess 5:17). På grekiska står det adialeiptôs proseuchesthe, vilket mer ordagrant betyder ”be oupphörligen”, ”be utan uppehåll”. I ett annat av sina brev skriver Paulus att han ”ständigt” (grek. adialeiptôs) ber för brevmottagarna (Rom 1:9). Den andra tolkningen betonar alltså att bön är något som ständigt pågår. Ett av de många hebreiska orden för ”människa” är mav’eh, som har med verbet ba’ah att göra, vilket betyder ”att be”. Att vara människa är alltså att ständigt be. Människan är, skulle vi kunna säga, en bedjande varelse. Bönen kan vara kort, faktiskt utan att den uttryckligen riktar sig till Gud: exempelvis ”Må det gå väl.” Men bönen kan också vara ex-
