Sjörapporten nr 3, 2023

u Vattenvägar utvecklar städerna

u Ny rapport om undervattensbuller

u Vad gör en skeppsmäklare egentligen?

Nu lämnar Katarina över rodret

Sjöfartsverket är ett tjänsteproducerande affärsverk som erbjuder effektiva sjövägar, moderna produkter och tjänster samt maritimt partnerskap för tillväxt, konkurrenskraft och hållbar utveckling.

Sjörapporten vänder sig till Sjöfartsverkets kunder och andra intressenter. Dessutom distribueras tidningen till Sjöfartsverkets medarbetare. Sjörapporten utkommer med fem nummer per år.

Adress

Sjörapporten

601 78 Norrköping

Telefon

0771-63 00 00

Webbplats www.sjofartsverket.se

Prenumeration

För provex, skicka ett mejl till info@sjofartsverket.se

Adressändring sjorapporten@sjofartsverket.se

Ansvarig utgivare

Niclas Härenstam

Redaktör

Lisa Mjörning, sjorapporten@sjofartsverket.se

Redaktion

Sara Eriksson, Fredrik Strömbäck, Ulf Siwe, Jimmy Eriksson, Consid

Formgivning Consid

Tryck

Stema Specialtryck AB ISSN-1402-2028

Tack – och trevlig sommar!

Efter sex år på Sjöfartsverket är det dags för mig att ta nästa steg. Det är det längsta uppdrag jag haft hittills. Men sjöfarten är också en alldeles särskilt givande bransch att verka i. Vi vet med all tydlighet varför vi kliver upp på morgonen och vi får göra nytta tillsammans både i vardagen och i de stora frågorna i Sverige och världen.

MINA HJÄRTEFRÅGOR UNDER de här åren har varit att skapa ett stabilt verk som med hög etik levererar det som kunderna uppskattar och vill ha, som har en långsiktigt hållbar ekonomi, ett verk dit medarbetare med olika bakgrund söker sig och stannar, och en verksamhet som ligger i framkant i världen när det gäller tjänsteutveckling.

bit på väg med att öka vår buffert för det oförutsedda.

DET JAG FRAMFÖR allt tar med mig i minnet är samarbetet och samtalen med alla er kunder och kollegor runt om i hela landet! Det har varit ett privilegium att möta er alla och känna glädje och stolthet över det vi uträttar för sjöfarten, luftfarten och Sverige!

ETT INNERLIGT TACK för de här åren! Sjöfartsverket kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta! n

KATARINA NORÉN

Generaldirektör, Sjöfartsverket

Redaktionen ansvarar bara för beställt material.

SEX ÅR SENARE fortsätter vi att leverera en hög servicenivå i ur och skur, dygnet runt, året runt. Sex år senare testar vi konkreta lösningar för nästa generations tjänster som drönare, S100 och navigationsstöd från land, och har tagit fram avgörande standarder internationellt som beslutas tack vare vårt engagerade och proffsiga arbete.

SEX ÅR SENARE ser omvärlden tydligt att sjöfarten och Sjöfartsverket jobbar hårt för att få en social arbetsmiljö i världsklass.

Sex år senare är vår ekonomi mer stabil, vi är självfinansierande och har kommit en

28 FOTO EDDIE LÖTHMAN FOTO FOTOFABRIKEN

12 24 INNEHÅLL #3 2023 FOTO PRIVAT

24 28

Båtpendling utvecklar framtidens urbana miljöer

Det finns stora fördelar med att bygga ut den vattenburna kollektivtrafiken i stadsmiljöer ytterligare. Infrastrukturen finns där redan, vägnät och spårtrafik avlastas – dessutom bidrar moderna båtar med eldrift till bättre luft- och vattenkvalitet.

Skeppare Treutiger på Göta kanal

Efter många år på tv sadlade han om och gjorde båtintresset till sitt yrke. Harald Treutiger är visserligen pensionär, men också en skeppare som inte räds nya utmaningar. I sommar står han vid rodret på M/S Wilhelm Tham på Göta kanal.

Dags för Katarina att lämna

I juni har tiden kommit, då tackar Katarina Norén för sig. Efter sex år som Sjöfartsverkets generaldirektör kan hon konstatera att verket – trots globala utmaningar som pandemi och krig – idag är starkare, stabilare, effektivare och bättre rustat inför framtiden.

Många konkurrerar om IT-kompetensen

IT Genom de stora fönstren med spröjs och originalglas bryter vårsolens strålar in. Det är sent på eftermiddagen och många har lämnat arbetet för dagen. Här i den gamla tegelbyggnaden Lithografen har Sjöfartsverket haft sitt huvudkontor i två decennier. Mycket längre än så har verkets medarbetare bidragit till att forma, bevara och utveckla Sverige som sjöfartsnation. Idag handlar väldigt mycket om IT-kompetens.

Det talas mycket om den stora kompetensutmaningen just nu. Om stora pensionsavgångar, bristyrken och stor konkurrens om arbetskraften inom ett flertal områden.

THERESE ENGSTRÖM, SJÖFARTSVERKETS

HR-direktör sedan två år, slår sig ner i en soffa. På bordet står en modell av sjö- och flygräddningens helikopter.

Vi har gjort en omvärldsanalys och visst har vi ett stort kompetensbehov. Vi jobbar ständigt med att hitta olika vägar, men vi är en statlig myndighet och kan inte

attrahera arbetskraft med samma ekonomiska medel som andra aktörer i näringslivet. Vi vill undvika ett lönerace myndigheter emellan, men kan samarbeta genom att exempelvis låna personal av varandra.

EN VIKTIG DEL handlar om att få fler unga att uppmärksamma Sjöfartsverkets olika verksamheter. Därför finns samarbete med flera utbildningscentra, som exempelvis YH-utbildningar och universitet.

Vi har många olika kärnverksamheter och utan dem stannar Sverige. Att få jobba med något betydelsefullt, som verkligen gör skillnad, är något som lockar många.

IT behövs överallt

Det behövs bland annat fler piloter och lotsar i Sjöfartsverkets samhällsviktiga uppdrag. Men inget av alla verksamhetsområden skulle fungera utan IT. Jobbar man med IT på Sjöfartsverket bidrar man till att sjöfarten fortsätter vara en del av hela Sveriges motor framåt. Det säger Karin Thalinsson, IT-chef på enheten IT Leverans 3, och sätter sig bredvid Therese. De är överens om vikten av att visa på Sjöfartsverkets bredd.

– ”Oj, vad mycket ni gör”, säger många när de kommer hit och förstår vår mångsidiga verksamhet. Man har inte tänkt på det så, berättar Karin.

I SVERIGE FINNS 13 600 statligt anställda inom IT. 69 procent av de statliga arbetsgivarna uppger att de har brist på IT-kompetens enligt Arbetsgivarverkets kompetensbarometer. IT-avdelningen på Sjöfartsverket behöver snarast anställa ett stort antal nya medarbetare i Norrköping, där konkurrensen med andra statliga myndigheter och flera stora företag är stor.

Vi behöver främst förstärka inom IT-säkerhet och söker både junior och senior kompetens, berättar Karin och fyller på kaffekoppen. Vi vill ha en bra mix och erbjuder väldigt bra kompetensutveckling, både i egen regi och i samarbete med andra. Vi har också ett väl inarbetat mentorskap.

Vad kan man locka med mer?

– På IT jobbar vi nära användarna. Sjöfartsverket är en relativt liten myndighet och vi får möjlighet att besöka slutanvändarna på till exempel isbrytare och helikopterbaser. Vi gör alla våra leveranser i samarbete med våra verksamheter, som till exempel sjö- och flygräddningen.

KARIN

THALINSSON Chef IT Leverans 3, Sjöfartsverket

p Att samarbeta med både utbildningscentra och andra myndigheter är viktigt, menar Therese Engström.

q Karin Thalinsson upplever att många sökande blir förvånade över att verket har så mångsidig verksamhet.

Mångfald och förmåner

Sjöfartsverket arbetar aktivt för att öka jämlikhet och mångfald inom organisationen. Ett sätt är att säkerställa att platsannonser har ett inkluderande språk.

Vi vill attrahera rätt personer oavsett könstillhörighet eller bakgrund, säger Karin. Därför tänker vi mycket på hur vi ska formulera en annons till en ledig tjänst.

Ett företag som är specialister på jämlikhetsintegrering kartlägger just nu våra jobbannonser, berättar Therese. Vi vill veta om vi genom vårt sätt att uttrycka oss omedvetet stänger ute någon att söka sig till oss utifrån diskrimineringskriterierna.

SJÖFARTSVERKET KAN ERBJUDA trygga anställningar, fina förmåner, jämlika löner och flexibla arbetstider.

– Alla får dra nytta av bra avtal när det gäller semester, pensioner och föräldraledighet, där du får 10 procent extra i månaden tills barnet är 12 år. En annan fördel är möjligheten att hyra våra fina fritidsbostäder runt om i landet, säger Therese Engström.

HON PÅPEKAR OCKSÅ att det ligger så mycket i begreppet ”Sveriges vackraste arbetsplats”.

– Det handlar inte bara om vackra miljöer i skärgårdar och hav, utan även det vi sysslar med. Våra medarbetare gör så många viktiga insatser, och till och med räddar liv – det är också otroligt vackert. n

p Karin Thalinsson och Therese Engström tycker Sjöfartsverket erbjuder en jämlik, trygg och flexibel arbetssituation.

”

Vi har många olika kärnverksamheter och utan dem stannar Sverige ”

medarbetare behöver snarast rekryteras till Sjöfartsverkets IT-avdelning i Norrköping.

Bärbara pejlar kompletterar livräddning

FJÄLLRÄDDNING Ett flygplan kraschar i fjällvärlden.

Men vad händer om vädret är så dåligt att Sjöfartsverkets

SAR-helikoptrar inte kan lyfta och använda sin pejlutrustning?

Skulle bärbara pejlar kunna användas för att lokalisera flygplan och nödställda?

Bärbara pejlar skulle bli ett bra komplement till flygplans och helikoptrars satellitnödsändare, som oftast inte anger en nedslagsplats så exakt, säger Fredrik Kokaćka, på Sjöfartsverkets FoI-enhet, som projektlett det nyligen avslutade projektet Terrängpejlen.

PROJEKT TERRÄNGPEJLEN startade

2021 efter en idé

från Lars Grantinger

vid Sjöfartsverkets

sjö-och flygräddningsinsatser i Sverige. Syftet har varit att testa olika sätt för hur räddningsinsatser effektivare kan använda pejlutrustning för lokalisering av flygplan och helikoptrar i oländig terräng

– En orsak till flygkrascher kan vara just vädret och i riktigt svår väderlek kan Sjöfartsverkets helikoptrar inte flyga säkert. Hur gör man då om ingen hört eller sett flygplanet krascha i ett glesbebott område eller svår terräng? säger Fredrik Kokaćka.

FREDRIK KOKAĆKA

Projektledare, Sjöfartsverket

Sjö- och flygräddningscentral JRCC i Göteborg, som leder och koordinerar

FREDRIK KOKAĆKA HÅLLER nu på med det sista i sin rapport för Terrängpejlen.

Vår slutsats är att bärbar pejlutrustning fungerar bra för att lokalisera flygplan och eventuellt skadade. I alla flygplan finns en

sändare som också skickar en radiosignal på nödfrekvensen 121.5 MHz. Med satellitsignalen som utgångspunkt skulle man kunna gå ut med bärbar pejl och få den exakta olycksplatsen.

– Vårt förslag är att ett 10-tal flygplatser från Norrland ner till Dalarna utrustas med bärbar pejlutrustning. Det är ju Sveriges mest glesbefolkade område med mycket fjäll. Något som ställer andra krav på ett eftersök än i andra delar av vårt land.

I PROJEKTET HAR Sjöfartsverket, Polisen, Fjällräddningen i Norrbotten och Västerbotten, länsstyrelserna i de båda länen, Linköpings universitet samt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap deltagit.

Högre krav på estetiken när Sjöfartsverket bygger

KULTURMILJÖ I årets

regleringsbrev har Sjöfartsverket fått i uppdrag att jobba med hållbara gestaltade livsmiljöer. Alla miljöer Sjöfartsverket förvaltar ska vara estetiskt tilltalande och inkluderande. Nybyggen och renoveringar ska göras på ett väl genomtänkt sätt. Sjöfartsverket och andra myndigheter ska dessutom fungera som förebilder för privata aktörer.

TEXT JOHANNA THORIN FOTO FREDRIKSSON ARKITEKTKONTOR

Sedan 2018 finns en nationell politik för hållbara gestaltade livsmiljöer. Politiken gäller både nya och befintliga byggnader, samt ”mellanrum” som parker och gröna stråk.

– Vi ska fundera en extra gång innan vi sätter upp saker och ting. Det är lättare att sätta upp en lampa på en mast än att bygga en fyr. Men så fort vi bygger något nytt så har vi en skyldighet att utforma det på ett professionellt och genomtänkt sätt, säger Emma Wegrell, kulturmiljöspecialist på Sjöfartsverket.

SJÖFARTSVERKET ÄGER FASTIGHETER av skiftande karaktär, med fyrar, slussar,

EMMA WEGRELL Kulturmiljöspecialist, Sjöfartsverket

Så lyder uppdraget i regleringsbrevet

”Staten som förebild i arbetet för hållbara gestaltade livsmiljöer

Sjöfartsverket ska, utifrån sin fastighetsförvaltande uppgift, redogöra för hur myndigheten har verkat förebildligt för hållbara gestaltade livsmiljöer och bidragit till det nationella målet för arkitektur, form och design (prop. 2017/18:110, bet. 2017/18:CKrU1, rskr. 2017/18:316).”

SOM KULTURMILJÖSPECIALIST INVOLVERAS Emma Wegrell i renoveringar av äldre fastigheter. Då måste stor hänsyn tas till att bevara historiska detaljer, samtidigt som byggnader ofta behöver stärkas för att klara ytterligare 100 år av hårt väder och vind.

38 AV SJÖFARTSVERKETS fastigheter är utsedda till statliga byggnadsminnen och anses därmed ha ett särskilt högt kulturhistoriskt värde. De förvaltas enligt ett särskilt regelverk.

– Historiskt sett har vi byggt genomtänkt och estetiskt tilltalande, och det är därför vi har så många vackra kulturmiljöer idag, säger Emma Wegrell.

Har du några exempel på renoveringar du jobbat med som blivit lite extra bra?

lotsstationer, trädgårdar, hamnbyggnader och mycket annat. Fokus i arbetet ligger på miljöer som ses och upplevs av många människor.

– Men det är inte lätt att dra gränsen. En byggnad i en industrihamn, där få människor rör sig, behöver inte vara ful bara för det. Den är ju samtidigt någons arbetsplats.

– Två av de som genomgått störst förvandling är Arholma båk och Måseskärs fyrplats. Arholma båk är ett stort gammalt stentorn från 1600-talet. Där låg ett plåttak från 1940-talet som börjat läcka, och putsen var av fel sort så båken blev rosa i stället för röd och vit. Nu har vi ett nytt, vackert, handslaget plåttak som kommer hålla i 50–100 år till, och silikatfärg av hög kvalitet med ett pigment som inte bleks eller rinner. Måseskärs fyr var nästan

fallfärdig när Sjöfartsverket fick tillbaka ansvaret för underhållet. Vi har gjort ett jättejobb, nu är den otroligt vacker och kommer stå pall för vädrets makter lång tid framöver. De här byggnaderna behöver nu löpande besiktningar och underhåll. Att vi lappar och lagar ofta.

DET ÄR ANDRA gången gestaltade livsmiljöer skrivs in i Sjöfartsverkets regleringsbrev. Att uppdraget tydliggörs från högre nivå är bra för att öka medvetenheten internt, tror Emma Wegrell.

– Andra myndigheter började jobba med detta redan 2013. Trafikverket jobbar medvetet med det i sina projekt, de anordnar ofta arkitekturtävlingar. Sjöfartsverket har inte kommit lika långt, men sakta har det börjat lyftas tankar och vi har nog höjt blicken en aning. Bygger vi en ny fyr ska vi fundera på om vi koppla in en arkitekt som gör att slutresultatet blir ännu bättre. Det står i politikmålet och uppdraget att vi ska arbeta förebildligt, och då måste vi jobba aktivt med frågorna. Vi ska skapa byggnader och anläggningar som vi kan vara stolta över. Det brister idag på grund av att åtgärder vi gör är akuta i stället för att föregås av utredningar och projektering.

VID ÅRETS SLUT ska Sjöfartsverket lämna en rapport till regeringen om hur arbetet gått.

Ny rapport ger förslag på hur undervattensbullret kan minskas

BULLERRAPPORT Undervattensbuller är ett allt större miljöproblem. Sjöfartsverket har tillsammans med IVL tittat närmare på hur bullret från fartyg skulle kunna minskas. Ekonomiska incitament skulle kunna vara en väg att gå.

Undervattensbuller är ljud skapade av människan, exempelvis från sjöfart och fritidsbåtar. Bullret är konstaterat dåligt för det marina djurlivet. Det kan bland annat minska djurens möjligheter att kommunicera, hitta föda och undvika rovdjur.

UNDERVATTENSBULLER KLASSAS SOM en förorening av FN och EU. Trots detta är forskningen kring hur bullret kan dämpas inte särskilt utbredd.

NYLIGEN SLUTFÖRDE SJÖFARTSVERKET och IVL Svenska Miljöinstitutet, en studie med syfte att ta fram förslag på hur undervattensbuller kan hanteras och regleras.

– En stor del av arbetet var att samla ihop den kunskap som finns idag kring hur olika fartyg bullrar, hur djurlivet påverkas, och vilka lagar och regler som är på väg att införas, berättar Sjöfartsverkets miljöstrateg Hulda Winnes, som varit involverad i arbetet med studien.

SJÖFARTSVERKETS FOKUS I studien har varit att utreda om farledernas utformning påverkar bullernivån. Genom mikrofoner under vattenytan samlade man under en längre tid upp ljud från olika platser längs en farled i Mälaren.

– En kraftig gir var en sådan sak vi trodde kunde orsaka mycket buller. Vi tittade också på om bullernivån blev olika hög beroende på hur djup farleden var. Men mätningarna visade ingen tydlig skillnad den här gången, så det gav oss ingen fingervisning om vi kan göra något åt farledsutformningen, säger Hulda Winnes.

IVL HAR TITTAT närmare på vilka incitament och åtgärder som skulle kunna användas mot branschen för att minska fartygens undervattensbuller.

– Det verkar väldigt framgångsrikt att få in ekonomiska incitament, som att ta med undervattensbuller i miljömärkningen Clean Shipping Index, säger Torbjörn Johansson på IVL.

PÅ SÅ SÄTT skulle fartyg som bullrar mindre kunna belönas med lägre hamn- och farledsavgifter. Ljudnivån kan exempelvis sänkas genom att köra i lägre hastighet, eller genom ombyggnationer som dämpar bullret på teknisk väg.

KLART ÄR ATT ljudnivån behöver minska. EU kommer inom några år att lagstifta om maxvärden för buller under vattenytan, och IMO är i färd med att uppdatera sina frivilliga riktlinjer om fartygsbuller. Sjöfartsverket följer arbetet med lagstiftningen noga.

BÅDE TORBJÖRN JOHANSSON och Hulda Winnes konstaterar att mer forskning behövs på ämnet. Samtidigt vill de båda lyfta en positiv aspekt som blivit tydlig i studien:

– Lyckas man minska bullret så får det en omedelbar positiv effekt på miljön under ytan. Andra föroreningar kan ligga kvar i luften lång tid efter att utläppen minskat, men slutar det bullra så blir det faktiskt tyst direkt. Det känns positivt, säger Hulda Winnes. n

Maja bryter ny mark i köket på Frej K

LULEÅ Maja Näslund valde en praktikplats utöver det vanliga. Under fyra veckor jobbade hon som kock på isbrytaren Frej i Bottenviken.

– Det är en fantastisk miljö att arbeta i. Vi såg både sälar och norrsken, det var magiskt, säger hon.

lockan är sex och solen börjar gå upp utanför ventilen. Frukosten till 23 hungriga sjömän ska snart stå klar. Därefter väntar en lång arbetsdag – när middagen är bortdukad vid sjutiden på kvällen är Maja Näslund helt slut.

MAJA GÅR RESTAURANG- och livsmedelsprogrammet på Härnösands gymnasium, med inriktning Sjöintendentur. Innan utbildningen visste hon inte mycket om sjökocksyrket, men som uppvuxen på en ö, van att åka båt och med ett stort matintresse kändes det som rätt val.

– Det är ett väldigt fritt jobb, men med stort ansvar, konstaterar Maja.

PLANERING ÄR EN stor del av jobbet som kock på Frej. Färskvaror beställs för två veckor i taget, torr-, bas- och frysvaror fylls på två gånger per år. Det gäller att vara kreativ och våga experimentera med de råvaror man har.

– Vi gjorde en basilika- och olivglass till förrätt en gång. Alla trodde att det var kryddsmör men blev positivt överraskade, säger Maja.

PÅ SJÖN FÅR kocken en helt annan respekt och uppskattning än på land, tycker Maja. Man blir som en familj där man tar hand om varandra och visar större uppskattning.

EFTERSOM MAN ARBETAR i skift bor man på båten mellan sina arbetspass. Mobiltäckning saknas ombord på Frej, något Maja Näslund tyckte gjorde henne mer närvarande. Besättningen umgås mycket och spelar spel, ser på tv eller tränar.

MAJA BESKRIVER STÄMNINGEN som väldigt avslappnad, även om hon till en början upplevde att hon fick utstå en del fördomsfulla blickar som ung, blond och blåögd tjej. Det sporrade henne, och snart upptäckte kollegorna vad hon gick för. – Visst kunde det bli lite ”gubbigt” snack emellanåt, men de förstod också att det var jobbigt att komma in som ung tjej så de försökte anpassa sig. Alla var oerhört bra och trevliga. Men det kan nog bli väldigt tufft om man inte har skinn på näsan och vågar säga ifrån.

DET FINNS INTE många kockutbildningar med inriktning mot sjön. Inte många elever heller, Maja är ensam i sin klass.

Hon hoppas att fler ska få upp ögonen för yrket.

– Friheten och arbetsmiljön är en magisk kombination. Jag har verkligen hittat rätt! n

t Ren med palsternackpuré, rostad potatispuré, rödvinssås med choklad och enbär samt picklad lökblomma med nordiska bär.

MAJA NÄSLUND Kockstudent

BÅTPENDLING Människan har färdats på vatten i tusentals år. De flesta tätbefolkade regionerna i världen har vuxit fram nära hav, sjöar och floder, områden med bra livsvillkor och effektiva handelsvägar. Att kunna pendla till jobbet på vattnet är rofyllt och vattenburen kollektivtrafik i städerna bidrar till att utveckla attraktiva urbana miljöer. Ändå utgör båttrafiken bara en procent av kollektivtrafiken i Sverige idag.

Städerna växer med vattnet

TEXT KARIN TORESAND, JOHANNA THORIN FOTO EDDIE LÖTHMAN

Kollektivtrafik på vatten kräver ingen tunnelbana, inga dyra vägar, broar eller tunnlar. Det finns en redan färdig infrastruktur, redo att nyttjas mycket mer än den gör nu. Små, smidiga passagerarbåtar kan ta sig fram snabbare, billigare och mer hållbart än större färjor. Med mindre båtar behövs heller inga dyra, resurskrävande betongkajer, oftast räcker en vanlig flytbrygga med ramp. Detta öppnar också upp för utveckling av nya bostadsområden som kanske ligger lite längre bort, men vid attraktiva sjönära lägen.

HAMBURG OCH BRISBANE är två städer som ofta nämns som föregångare inom båtpendling. Den tyska hamnstaden vävs samman med sex båtlinjer längs floden Elbe. Vid knutpunkten Landungsbrücken, landgångsbryggan, byter resenärerna smidigt till pendeltåg och tunnelbana. Längs Brisbane river sicksackar CityCat-båtarna mellan ett 20-tal färjelägen. Trafiken går från tidig morgon till midnatt.

SVERIGES TVÅ STÖRSTA städer är båda uppbyggda kring stora vattendrag. Det nyttjas redan idag – men finns det potential att låta persontrafiken på vatten växa även i Stockholm och Göteborg?

u Nybroplan, Stockholm

EN SOLIG DAG på kajen vid Nybroplan börjar pendlarna gå ombord linje 80. Många av dem parkerar sin cykel på avsedd plats på däck och letar upp ett ledigt säte. Lutar sig tillbaka, tar upp en tidning eller mobilen, kanske till och med sluter ögonen

SOFIE ENANDER Trafikförvaltningen, Region Stockholm

en stund. Lyssnar på måsarna och låter sig vaggas till lugn av vågorna och motorns mjuka brummande. Ett skönt sätt att starta dagen på.

I STOCKHOLM ÄR båtpendlingen på frammarsch. Sofie Enander är sektionschef Planering för Strategisk utveckling, trafikförvaltningen på Region Stockholm.

Vi tittar på utvecklingen av hela sjötrafiken. Mer vattenburen kollektivtrafik p Båtpendlare i

innebär kortare resväg, avlastning för vägnätet, rekreation och bättre nyttjande av en infrastruktur som inte kostar. Dessutom bidrar det till att stärka Stockholms varumärke som en vattenstad, säger hon.

UNDER VÅREN HAR en utredning startats gällande tre nya möjliga pendelbåtlinjer: Sundbyberg-Gamla Stan, Norra UlvsundaHägersten och Ropsten-Täby. I höst startar även en ny pendelbåtlinje till Värmdö.

– Här har vi en tät dialog med kommunerna. Det är mycket som ska funka, som exempelvis bryggor, anslutningar, tillfartsvägar, parkering och laddningsmöjligheter. Värmdölinjen kommer först gå med kon-

Stockholms morgontrafik.

Under skrovet finns ett bärplan med datastyrda sensorer som hela tiden stabiliserar båten under färd, precis som flygplansvingar.

ventionell drift, men båten förbereds för att kunna omvandlas till eldrift.

I SL:S OCH Waxholmsbolagets årsrapport 2022 om upplevd kvalitet i kollektivtrafiken visar kundnöjdhetsmätningarna att hela 98 procent av pendelbåtsresenärerna är nöjda. Många menar att resa på vattnet gör dem gladare och lugnare. Den kritik som finns mot pendelbåtstrafiken idag gäller främst låg turtäthet och trängsel vid vissa tider –faktorer som enkelt skulle kunna åtgärdas med fler smidiga, mindre passagerarbåtar.

Vi behöver öka flexibiliteten. Candelas P-12-shuttle är ett mycket intressant objekt, säger Sofie Enander. u

Ett lyft för vattenburen kollektivtrafik

Ett stort antal fritidsbåtresenärer världen över njuter redan av tystnaden, farten och komforten i en Candelabåt. Med den nya passagerarbåten P-12 kan snart även båtpendlarna mellan Ekerö och Stockholm få känna på tekniken och i princip flyga till jobbet. De första testturerna körs i sommar.

Candela har en film som visar hur effektiva bärplansfärjor smidigt rör sig mellan Stockholms öar. En vision, visst – men förhoppningsvis en realitet inom en snar framtid. I sommar genomförs de inledande testerna med Candelas P-12 Shuttle, det första passagerarfartyget med bärplansteknik. Sedan planeras ordinarie turer mellan Ekerö och Stockholm tillsammans med SL under våren 2024. – Restiden med traditionell färja, buss eller bil tar idag cirka 55 minuter. Med P-12 kan den minskas till 28 minuter, säger Erik Eklund, affärschef på Candela och ansvarig för den kommersiella satsningen. Varje stopp längs rutten beräknas ta endast två minuter, från dockning och avstigning tills man är på väg igen. Resan är tyst, stadig och drar 80 procent mindre energi än konventionella fartyg.

Efterfrågar mer flexibla upphandlingar

Erik betonar vikten av att se båtarna som en del av hela infrastrukturen, där uppdraget är att på ett flexibelt och hållbart sätt transportera människor i växande stadsmiljöer.

– Här önskar jag att upphandlande myndigheter skulle fokusera mer på hur många passagerare som ska fraktas per dag, istället för ett bestämt antal passagerare per färja. Det handlar om ett annat sätt att tänka och en förståelse för hur ett vattenburet kollektivsystem till sjöss kan se ut. Jämför med en skyskrapa i New York – den har inte bara en enda stor hiss som går hela vägen upp och ner, utan många mindre som går mellan olika våningar utifrån behov. Så ska vi se på systemet.

p Sofie Enander ser fram emot att Stockholms vattenburna kollektivtrafik utvecklas ytterligare.

TEXT KARIN TORESAND FOTO CANDELA

ERIK EKLUND Affärschef, Candela

JOHANNA ERIKSSON EKNANDER, VÄSTTRAFIK

” Älvtrafiken är väldigt uppskattad av våra kunder. Resan upplevs som trygg och punktligheten är hög ”

u Stenpiren, Göteborg

VID STENPIRENS RESECENTRUM i centrala Göteborg är det bara ett femtiotal meter mellan spårvagnshållplatsen och bryggan. Cykelparkeringen är välfylld. Pendelfärjan Eloise glider smidigt in mot kajen i vårsolen. Ett hundratal passagerare kliver av, lika många går ombord, och snart korsar Eloise älven igen.

LINJERNA ÄLVSNABBEN OCH Älvsnabbare gör onekligen skäl för sina namn. På bara sex minuter kör färjorna från Stenpiren till Lindholmen, den gamla varvsstadsdelen som fått nytt liv de senaste decennierna och där Nordens högsta skyskrapa snart står klar.

FÄRJORNA AVGÅR MED bara några minuters mellanrum i rusningstid. Älvsnabben sicksackar längs med älven och knyter samman fastlandet med Hisingen via sex kajer. Älvsnabbare går i skytteltrafik på den mest trafikerade delen av sträckan.

DE NYARE FARTYGEN är byggda med dubbla ändar, så att de inte behöver vända vid kajerna. 300 passagerare och 80 cyklar får plats på varje tur. De två senaste tillskotten i flottan, Eloise och Elvy, kör på el. – Vi och Västra Götalandsregionen har en klimatstrategi som säger att all kollektivtrafik ska köras på förnybara bränslen 2030. Eldrift på färjorna på älven är en del av det. Att vi bygger fordonen så att de har plats för många cyklar stöder också vår strategi om hållbart resande, säger Johanna Eriksson Eknander, affärschef för båt på Västtrafik.

röster om båtpendling

STADSDELARNA

t Eldrivna Eloise och systerfartyget Elvy som trafikerar Göta älv är viktiga delar i Västtrafiks klimatstrategi.

LÄNGS GÖTA älvs norra strand har utvecklats i högt tempo de senaste årtiondena, med tusentals nya bostäder och arbetsplatser. Båttrafiken på älven startade 1990 och har blivit ett smidigt sätt att knyta samman Göteborg. I höst utökas trafiken ytterligare när det nya färjeläget Pumpgatan invigs.

JOHANNA ERIKSSON EKNANDER Affärschef för båt, Västtrafik

– Älvtrafiken är väldigt uppskattad av våra kunder. Resan upplevs som trygg och punktligheten är hög, det är gott om plats på älven trots att vi delar utrymmet med godstrafik och andra fartyg, säger Johanna Eriksson Eknander.

SVANTE AXELSSON Nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

– VI GÅR in i ett samhälle där vi måste bli mer resurseffektiva. Det har satsats på godstrafiken, men inte lika mycket på passagerartrafik och framför allt inte i stadsmiljöer. Sverige är långt fram inom många teknikområden och kan ta initiativet för innovationsklivet – inte bara för vår egen skull, utan även internationellt. Det gäller inte bara Candela, vi har även Heart Aerospaces eldrivna flygplan i Göteborg, Northvolt, fossilfritt stål, den första helt elektrifierade byggarbetsplatsen och mycket mer. Vi har en kultur och tradition av innovation och jag tycker det är ett näringspolitiskt ansvar att ta vara på det. n

MAGNUS LORENTZON Samhällsplanerare, Västtrafik

KOMMUNEN PLANERAR ATT bygga en gång- och cykelbro över Göta älv, och om ett par år förlängs spårvägen ut till de växande kvarteren. Finns behovet av färjorna kvar om 10–15 år? Jodå, det tror Magnus Lorentzon som är samhällsplanerare på Västtrafik. Kanske kommer sträckningarna förändras något för att matcha nya behov, men många kommer fortfarande att vilja resa vattenvägen.

– Båttrafik på älven är en del av Göteborgs själ, konstaterar han. n

SUSANNA KIHL grundare, Vattenbussen

– MIN DRIVKRAFT är effektiv resursanvändning – vi har ett klot, en uppsättning järn, en uppsättning fosfor och så vidare. Att bygga tunnlar, broar och vägar kräver resurser och en viktig aspekt är att vi kanske heller inte vill bli beroende av vissa andra stater. Vi behöver tänka cirkulärt, och vattenvägen är en cirkulär transportinfrastruktur. Det finns så många kloka människor med smarta idéer och frågan om vattenburen kollektivtrafik behöver få större fokus och mer odelad tid. n

Vad gör egentligen en skeppsmäklare?

Hej Anna-Karin!

Du är skeppsmäklare och vd på Bror Andrén i Karlstad. Vad gör ni och hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?

ANNA-KARIN EKMAN

Skeppsmäklare och vd, Bror Andrén

– Vi är fartygsagent för anlöpen i Karlstad, Skattkärr, Älvenäs och Gruvön i norra Vänern. Här finns nog ingen typisk arbetsdag egentligen – med bara fem anställda i bolaget, gör vi alla lite av varje. Det är ett väldigt roligt och omväxlande jobb.

Hur har ert arbete förändrats under åren?

– När det gäller vad fartygen efterfrågar så är det inte så stor skillnad. De vill ha hjälp med allt från lots, dokumenthantering och reservdelar till proviantering, besök hos tandläkare, läkare eller frisör, och uttag av kontanter i euro eller dollar, så kallat cash to master. Vad kontakter med myndigheterna beträffar, har det ändrats mycket. Tidigare klarerade vi båten först när den var på plats. Vi gick ombord med last- och tulldokument som kapten skrev under, åkte till tullen i Karlstad, fick en stämpel och tillbaka till båten igen. Numera görs det mesta i förväg via portalen MSW, Maritime Single Window. Här lägger man upp anlöpen och fyller på med uppgifter allteftersom.

Ni är en liten aktör, vad innebär det?

– Nej, vi är inte Rotterdam precis, här inne i Vänern. Men vi är nära våra kunder, känner de flesta väl och är väldigt serviceinriktade. Fortfarande går vi ombord på alla fartyg, vi tycker det är viktigt. Vi har en linje Karlstad-Spanien-Marocko, där fartyget kommer ungefär var femte vecka. De är alltid tacksamma för allt jobb vi gör och ser Karlstad nästan som en hemmahamn där de kan få mycket uträttat. Ofta tar vi skepparn eller kocken med oss och åker tillsammans till mataffären. n

Vi kanske skulle omformulera frågan – vad gör egentligen inte en skeppsmäklare? För söker du omväxlande arbetsuppgifter som kan innehålla allt från administration av intyg, dokument och tullhandlingar, till bokning av tandläkarbesök och planering av romantisk picknick, så är skeppsmäklare säkert ett yrke du skulle trivas mycket bra med.

Hej Gustav!

GUSTAV BERGMAN

Skeppsmäklare, Bröderna Höglund

Du är skeppsmäklare på Bröderna Höglund. Hur är läget i Kalmar?

– Mycket bra, tack. Vi är ett litet bolag som jobbar med fartygsklarering för hamnarna i Kalmar, Oskarshamn, Flivik och Västervik. Vårt jobb är att vara rederiets förlängda arm i hamnen, vilket innebär en rad olika uppgifter.

Du har jobbat i branschen sedan 1998. Vad har förändrats under tiden?

– Fartygen efterfrågar fortfarande alla möjliga slags tjänster, men sättet vi kommunicerar på har ändrats mycket. Till det bättre, tycker jag – nu är det mycket enklare att snabbt få tag varandra. Telex och fax som vi använde när jag började funkade ju, men det är lättare och smidigare nu.

När jag började fanns det många små skeppsmäklerier som vi, nu är det inte många kvar. Men vi håller fast vid det lokala med hög servicegrad och har fortfarande fysisk kontakt med alla fartyg. Vi kommer fortsätta behövas, men vi måste arbeta med att forma vårt serviceerbjudande utifrån vad som kommer att efterfrågas i framtiden.

Kan du berätta om någon särskilt minnesvärd förfrågan ni fått?

– Ja, jag minns ett av de mer udda uppdragen. Det kom ett kryssningsfartyg till Kalmar som hade haft en romantisk kväll ombord med en tävling där förstapriset var en kärlekspicknick. ”Det kan väl ni fixa?”, tyckte de. ”Självklart”, sa vi, men vad skulle vi hitta på? Vi ordnade mat i picknickkorg, filtar, chaufför och skjutsade över det vinnande paret till Solliden där vi dukat upp i Rosenträdgården. Det var en ovanlig serviceinsats från vår sida, men mycket rolig och uppskattad. n

SKEPPSMÄKLARE OMFATTAR FLERA yrkesområden. De skiljer sig en del och många skeppsmäklare erbjuder flera olika tjänster.

Befraktningsmäklaren är redarens förlängda arm och matchar fartyg som kan transportera gods med lastägarens behov. Rätt last på rätt båt, i rätt tid och på rätt plats, helt enkelt.

Hej Joachim!

Fartygsagenten sköter fartygsklarering, vilket innefattar allt formellt och praktiskt inför och under ett anlöp. Med andra ord sådant som krävs från myndigheterna och önskas från fartygsbesättningen. Här kan uppdragen variera stort.

Köp- och försäljningsmäklaren anlitas när fartyg ska byggas, byta ägare eller skrotas.

LANDETS SKEPPSMÄKLARE SAMARBETAR inom Sveriges Skeppsmäklareförening. De viktigaste delarna av föreningens arbete är att anordna utbildningar och marknadsföra skeppsmäklaryrket för att bidra till återväxten.

HÄR GER NÅGRA av skeppsmäklarna i branschen en inblick i sin vardag. n

Hej Mårten!

Du är tredje generationens

skeppsmäklare på Gillis Shipping i Karlshamn. Vad gör du på jobbet?

– Skulle jag sammanfatta skeppsmäklarens roll i ett enda ord, skulle det vara ”service”. Vi jobbar med befraktning och klarering, det vill säga både att hitta lämpliga fartyg till lastägare och att vara redarens ombud när fartyget ligger inne i hamnen. Vi beställer lots, stuverilösningar, tar hand om rapportering till myndigheter och fixar även proviant, sjukbesök om det behövs och mycket mer. Kort sagt, allt som krävs för att fartyget ska kunna avgå så fort som möjligt.

Hur har ditt jobb förändrats under senare år och hur ser det ut att utvecklas?

Efter pandemin går vi inte ombord på fartygen lika ofta. Det tar bort lite av charmen med jobbet, men de nya digitaliserade arbetssätten gör å andra sidan att vi hinner med mer. Det kommer hela tiden nya regler som gör att administrationen ökar – vilket vi är glada för. Ju fler bestämmelser och lagkrav som kommer, desto mer behövs vi som agenter som har kunskapen och kan stötta rederierna och fartygen. För jag tror att vi fortfarande är en bra bit ifrån att ha gemensamma system runt om i Europa, även om det är en målsättning.

Vad uppskattar du mest med jobbet?

Kontakten med alla människor, fastän det numera sker via dator och telefon. Och att lära sig om olika kulturer, hur de tänker och arbetar. Det är ett väldigt roligt jobb som jag skulle uppmana fler att söka sig till – du behöver vara service-minded och kunna engelska, sedan lär du dig det mesta på plats. n

Du är vd på TSA Agency, ett av de större skeppsmäklerierna. Hur står det till i Göteborg och vad ska du göra idag?

MÅRTEN ZETTERBERG

Skeppsmäklare och vd, TSA Agency

– Tack bra, idag är det strålande sol och allmänt asgött. Men eftersom ingen dag är den andra lik, får vi se vad dagen erbjuder. Vi har kontor i Göteborg och Gävle, men jobbar i samtliga svenska hamnar i de flesta segment. Det innebär nya erfarenheter varje dag, med nya tonnage och laster. Det är det som är det mest spännande, att jobbet är så flexibelt och omväxlande. Allt bygger på problemlösning och att få till så effektivt anlöp som möjligt.

Är jobbet annorlunda idag mot tidigare? – Ja, mycket har förändrats. Tidigare var det kutym att gå ombord och ta kapten i hand, ta en kaffe och sitta ner och prata. Visst kan det finnas ett värde i det, men för oss blir det mer kostnads- eller resurseffektivt att göra det mesta digitalt.

– Gentemot myndigheterna har också mycket ändrats. Tyvärr går inte myndigheter och näring alltid i samma riktning, och vi upplever att det från bådas håll kanske inte alltid finns förståelse för den andres verklighet. Likaså behöver rapporteringssystemen begränsas så att det i princip är omöjligt att göra en omedveten felaktig deklarering. Idag kan det leda till orimligt höga viten.

Finns något annorlunda uppdrag du minns särskilt väl?

Ja, ett av de mer avvikande var när ett amerikanskt örlogsfartyg ankrade upp utanför Stockholm. De hade höga krav, men det allra viktigaste var att de skulle ha 10 000 drinkpinnar till kvällen. Jag körde runt i stan i fyra timmar för att samla ihop tillräckligt många. n

JOACHIM PYK Skeppsmäklare, Gillis Shipping

Sjöfarten ångar på genom tuffa vatten

STATISTIK Trots höga bränslepriser, lågkonjunktur och oro i närområdet visar Sjöfartsverkets siffror att antalet passagerare till svenska hamnar ökade med närmare 27 procent årets första tre månader jämfört med förra året. Godsvolymerna i sin tur minskade något, med tre procent, under samma period.

Magnus Stephansson är ekonomidirektör på Sjöfartsverket och konstaterar att sjöfarten är stabil trots en orolig omvärld.

– Generellt är sjöfartens godsvolymer över tid stabila, det är inte någon alarmerande utveckling. Senast vi såg ett större hack i kurvan för gods som går till och från Sverige via sjöfarten var 2008 i samband med finanskrisen. Sedan dess syns bara små förändringar. Det tuffar helt enkelt på.

+27% -3%

Passagerartrafiken ökade med närmare 27 procent under första kvartalet i år jämfört med förra året.

TILL SKILLNAD FRÅN godset är passagerartrafiken mer känslig för konjunktursvängningar, eftersom den är beroende av vad hushållen har att röra sig med. Men den har alltså hittills inte påverkats i någon större utsträckning av den ekonomiska nedgången. Det är färjetrafiken som står för ökningen.

– Vi kan se att färjetrafiken har återhämtat sig rejält efter pandemin, säger Magnus Stephansson.

HAN FÅR MEDHÅLL av Claes Berglund, ordförande för Svensk Sjöfart och chef Public Affairs & Sustainability på Stena AB.

– De flesta segment inom sjöfarten går bra nu sett ur ett svenskt perspektiv. Efterfrågan är hög för färjorna, som representerar stora delar av svensk sjöfart. Bokningsläget för passagerarna inför sommaren ser också mycket bra ut.

ÄVEN KRYSSNINGSTRAFIKEN RÄKNAR med att återhämtningen till nivåerna innan pandemin håller i sig.

– Globalt är det ungefär 30 miljoner människor som kommer att ta en kryssning i år vilket är ungefär lika många som innan pandemin. Den traditionella kryssningsnäringen räknar med en tillväxt på 6-7 procent i år, vilket säkerligen kommer att reflektera även anlöp och gäster till svenska hamnar.

Godstrafiken minskade med 3 procent under första kvartalet i år jämfört med förra året.

SJÖFARTSVERKET ÄR MER återhållsam i sin prognos, och räknar med en nedgång i kryssningstrafiken till Sverige.

– Efter Rysslands invasion av Ukraina har vi förstått att många kryssningar ställts in. Vi räknar med betydligt färre kryssningsanlöp när vi prognosticerar våra intäkter från lots- och farledsavgifter i år, säger Magnus Stephansson.

Fossilfrihet och kompetensförsörjning stora utmaningar

Även om det går bra för branschen finns det utmaningar som behöver lösas, menar Claes Berglund, och pekar på övergången till fossilfria transporter som den största.

– Ett flertal nya regler från både EU och IMO knuffar oss framåt i processen men än så länge går det väldigt långsamt. Tempot i övergången är beroende av många olika faktorer. Det ställer stora krav på mod vid beställning av nya fartyg, just nu verkar de flesta nybyggen ha olika grader av flexibilitet när det gäller bränslen, säger Claes Berglund.

EN ANNAN KNÄCKFRÅGA är kompetensförsörjningen.

– Vi behöver kompetent personal som kan bemanna våra fartyg i framtiden. Däri har vi en stor utmaning. Vi jobbar därför bland annat med att försöka förändra utbildningssystemet, så att det blir mer likt det som finns i andra länder. Vi behöver också bli bättre på att tala om vilka stora möjligheter som finns i vår bransch, säger Claes Berglund.

MAGNUS STEPHANSSON Ekonomidirektör, Sjöfartsverket

CLAES BERGLUND

Chef Public Affairs & Sustainability, Stena AB

Ett idéprojekt med fokus på framtiden

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR FRAMTIDENS FARLEDER är ett idéprojekt som drivs av RISE (Research Institutes in Sweden) i samarbete med Sjöfartsverket, Chalmers tekniska högskola och SEAMADE (ett privat företag inom simuleringsteknik). Projektet finansieras av Trafikverkets sjöfartsportfölj. Syftet är att undersöka förutsättningarna för en framtida utveckling av svenska sjövägar, genom analys, dialog med referenspersoner och simuleringar av use cases. Projektet ska resultera i:

u En vision för framtidens farleder med use cases för 2030 och 2045 u Riktlinjer för farledsutformning, med dagens eller högre säkerhetsnivå

u Identifiering av nya farledsfunktioner

u Analys av miljövinster och framtagande av underhållskoncept

PROJEKTET STARTADE I oktober 2022 och beräknas avslutas i mars 2024. n

CAROLINE JOHANSSON

Projektledare och expert inom nautiska produkter, Sjöfartsverket

Visionen av framtidens sjövägar

FREDRIK KARLSSON

Initiativtagare och innovationskoordinator, Sjöfartsverket

JOAKIM LUNDMAN

Enhetschef och projektledare, RISE

FORSKNING Smarta fartyg och automatiserad sjöfart är ett hett diskussionsämne just nu. Men hur kan dynamiska och uppkopplade sjövägar stötta i utvecklingen?

Just det ska forskningsprojektet Förutsättningar för framtidens farleder ta reda på. Vi har träffat några av visionärerna i projektet för att få veta mer.

Hallå där, Caroline Johansson och Fredrik Karlsson på Sjöfartsverket och Joakim Lundman från RISE. Ni är alla involverade i projektet och vi vill gärna prata med er om sjövägarnas betydelse för framtidens sjöfart.

Till att börja med, hur kom Förutsättningar för framtidens farleder till och varför behövs det?

FREDRIK: Vi på Sjöfartsverket har länge haft tankar kring hur farleder kan stötta framtidens sjöfart. Tidigare framtidsprojekt har varit rätt tekniska och mycket fokuserade på fartygen, hur de kan bli smartare och mer autonoma.

JOAKIM: RISE har varit med i flera av de projekten. Det spännande med detta projekt är helhetsperspektivet, att titta på hur farleder, navigation från land och fartygen kan fungera ihop. Och att vi får vara visionära, tänka fritt.

Visionen talar om framtidens sjövägar som dynamiska och uppkopplade. Vad betyder det och vilka värden finns i det?

FREDRIK: Våra farleder av idag är i grunden statiska och det finns det fullt fog för, eller fanns... Med mer dynamiska farleder kan rutterna anpassas efter till exempel djupgående, trafikbild och väderförutsättningar. Och vi kan exempelvis låta en farled bli bredare utan att muddra, om rätt förutsättningar skapas.

CAROLINE: Exakt. Och för transportörerna innebär det möjlighet att ta en kortare väg, med bibehållen säkerhet. Alltså, en minskad bränsleförbrukning som både sänker kostnader och innebär lägre utsläpp.

FREDRIK: Dessutom förlitar vi oss på att fartygen ska skaffa viss teknisk förmåga för att kunna ta emot en speciell tjänst. Denna förmåga är det inte säkert att rederier har råd eller ser nytta med. Det ger en tröghet i utvecklingen. Infrastruktur i våra sjövägar har vi själva rådighet över och kan i bästa fall ersätta utrustning som annars krävts av fartygen. Vi kan också kvalitetssäkra informationen på ett säkrare sätt.

Så minskade kostnader för sjöfarten, miljövinster och ökad kontroll för myndigheter, finns det andra värden också?

FREDRIK: Ökad kontroll för lastägare till exempel. Idag kommer en stor andel av alla sjötransporter inte fram i tid och vissa företag skickar dubbelt gods med olika transportörer för att säkra upp. Med en uppkopplad farled kan digitala last-taggar kontrolleras längs vägen. Vi kan också lösa resursproblem, som tillgång till lotsar längs Norrlandskusten med bättre planeringshorisont och potentiella tjänster från land.

CAROLINE: Ur ett större perspektiv handlar det om sjöfartens konkurrenskraft. Sjötransporter är det hållbaraste, räknat på utsläpp per ton gods. Ett mål med att utveckla sjövägarna är att flytta mer transporter dit, som en del av hållbarhetsutvecklingen.

Vad är läget i projektet just nu?

JOAKIM: Vi är i slutet av framtagande av två framtidsvisioner, en för år 2030 där tekniken är i stort sett densamma som idag och en för år 2045 med en betydligt med automatiserad sjöfart. Samtidigt byggs just nu simuleringar baserat på visionerna, för att visualisera hur sjövägarna kan fungera säkert.

Slutligen, tror ni att sjövägarna någonsin kommer att vara helt virtuella, utan bojar och fyrar?

FREDRIK: Tekniskt är det inte omöjligt. Med en väl sjömätt vattenyta, redundant och exakt positionering, god datakommunikation med fartygen, smarta beslutstöd och kompetens iland är vi hemma. Men då pratar vi långt efter år 2045.

JOAKIM: Vi tittar ju också enbart på den kommersiella sjöfarten. När vi pratar fritidstrafik är bilden en helt annan. Den är mer beroende av fysiska markeringar och där är vanan av synliga riktmärken mycket starkare. n

TEXT JENNY MILEWSKI ILLUSTRATION JÖRGEN WOSS

BERGS SLUSSAR Harald Treutiger har fyllt pensionär och arbetar numera bara för nöjes skull. Då väljer han att göra det han gillar mest: att köra båt. I sommar skeppar han turister längs med Göta kanal.

– Det är roligt att köra passagerare som reser av lust. Jag ser fram emot att vara en del av den svenska idyllen, och att få dela den upplevelsen med glada gäster, säger han.

TEXT JOHANNA THORIN

Kapten Treutiger kastar loss ännu en sommar

FAKTA

Harald Treutiger

Ålder: 67

Bor: Göteborg. Har

sommarviste i Göteborgs skärgård.

Gör: Pensionär och skeppare. Har tidigare varit programledare för bland annat 24 Karat, Melodifestivalen, Eurovision Song Contest och Expedition: Robinson.

Att kliva ombord på M/S Wilhelm Tham är att slungas tillbaka till forna tiders resande. Hytterna är små, inredningen går i mörkt trä med mässingsdetaljer och för tankarna till svunna tider. I matsalen pryds borden av vita dukar.

FARTYGET BYGGDES 1912 och har gått på Göta kanal i mer än 100 år. Nu har ännu en sommarsäsong precis startat, och i år heter en av kaptenerna Harald Treutiger.

Jag åkte på Göta kanal som passagerare för ett par år sedan, på just den här båten, och då fick jag mersmak. Jag har kört Strömmas skärgårdstrafik i Göteborg i ett par år, så jag frågade om de hade någon post ledig på Göta kanal i sommar, och på den vägen är det, berättar han.

HARALD TREUTIGER HAR varit förtjust i båtliv så länge han kan minnas. Barndomens somrar tillbringade han längs Bohuskusten. Han gick i seglarskola, lärde sig att hantera både optimistjolle och Bohusjulle.

I MITTEN AV 2000-talet bestämde sig den forne programledaren för att göra intresset till sitt yrke. 2008 tog han skepparexamen och har sedan dess kört turistbåt både hemma på Västkusten och i Karibien. Utöver Strömmas skärgårdstrafik har han jobbat flera somrar på ångfartyget S/S Bohuslän, och var dessförinnan med och drev rederiet Kulturbåtarna.

Jag älskar att köra båt! Jag fascineras av att manövrera den flytande kroppen i vatten – man har krafter att spela med, och krafter att spela mot.

ATT KÖRA I skärgården är en särskild utmaning, tycker han.

Du måste vara på din vakt hela tiden, och navigera aktivt. Du kan inte sätta in en autopilot som bara går i två timmar, för omgivningarna förändras hela tiden. Och även om det ”bara” är stenöar och vatten så skiftar landskapet. Det är jätteroligt!

Du har aldrig kört på Göta kanal förut. Vilka utmaningar väntar i sommar?

– Man kan väl tycka att det inte går att komma fel, det finns bara en väg att åka, haha. Men man möter nya utmaningar när man kör på så här smala vatten. Det handlar om att hålla tungan rätt i mun. Det är andra krafter att spela med, man kommer i kontakt med exempelvis bankeffekten och squateffekten i större utsträckning i kanaltrafik.

I SOMMAR ÄR han ombord på M/S Wilhelm Tham i fyra perioder, mestadels på sträckan mellan Vänern och Östersjön.

HARALD TIPSAR

Två guldkorn längs med Bohuskusten

Vasholmarna

Ögrupp utanför Skaftölandet

– De är jättefina, det är jag inte ensam om att tycka. Det kan vara ganska välbesökt vissa dagar. Vi åkte dit på utflykt med familjen när jag var liten.

I fotoalbumet finns bilder när jag som tvååring naken tultar omkring på klipporna och leker med plastbåtar i pölarna.

Snäckedjupet

Lokalt namn för den inre vägen innanför Skaftölandet.

– Där är väldigt vackert att köra. Går man den vägen, på insidan av Skaftölandet, undviker man dessutom Islandsberg, där man annars måste fronta Västerhavet och där det kan vara väldigt rufft när vinden ligger på.

ATT KÖRA TURISTER, som reser för nöjes skull, ger en extra dimension till jobbet, tycker Harald.

– Folk åker för att åkandet är grejen. Vi skapar en upplevelse som ger minnen för livet. Det är roligare att bidra till det än att flytta en container från A till B. En del passagerare är roade av fartygets framfart, då tycker jag det är roligt att kunna gå dem till mötes och visa hur jag jobbar. Att få vara med där det händer kan också vara en stor del av upplevelsen.

ÄVEN NÄR HAN är ledig i sommar blir det en hel del båtåkande. På den lilla ön i Göteborgs skärgård där familjen har sitt sommarviste finns varken matbutik eller restaurang.

– Så det finns anledning att lämna ön ibland. Då kör jag min egen båt, Baronessan, en gammal ombyggd fiskebåt som är så fin. n

M/S Wilhelm Tham byggdes 1912 vid Motala Werkstad, och är måttbeställd för att passa i Göta kanals slussar. Fartyget rymmer 25 hytter med plats för runt 50 passagerare.

FOTO STRÖMMA KANALBOLAGET

Isbrytarna på sommarturné

Islutet av sommaren inleder Sjöfartsverkets isbrytare en liten Sverigeturné i samband med att de åker på varv. De kommer att stanna till på flera orter, bland annat i Norrköping, Gävle och Trollhättan. Med turnén hoppas Sjöfartsverket på att höja intresset för sjöfarten.

– Vi och hela branschen har stora behov av kompetens både nu och framöver och vi vill lyfta hur spännande och meningsfullt det är att arbeta till sjöss, säger Amund Lindberg, chef Affärsområde Vintersjöfart

TA CHANSEN ATT få se ett av världens häftigaste fartyg på nära håll genom att hålla utkik i Sjöfartsverkets digitala kanaler över vilka stopp isbrytarna kommer göra. n

Upptäck en fyr i sommar

HUR VAR DET att leva på en fyrplats innan vår tids högteknologi fanns? Helgen den 19–20 augusti har du möjlighet att besöka någon av Sveriges många fyrar som öppnar för besök från allmänheten. Dessutom ligger de flesta fyrar på natursköna platser där du kan även kan få beskåda både sälar och fåglar om man har tur. n

TEXT LISA MJÖRNING, SARA ERIKSSON

Hoburgs fyr

Scanna koden för att se vilka fyrar du kan besöka.

Under pompa och ståt firades att Måseskärs Heidenstammare nu är i nyskick igen efter en gedigen renovering. Den festliga invigningen som gick av stapeln i slutet av maj bjöd på såväl guidning, sång och tårta som högtidligt hyllningstal och så klart en kanonsalut. n

Måseskärs fyr invigd 315 M3

SÅ MYCKET BRÄNSLE räknar Sjöfartsverket med att spara under 2023 genom att samtliga lotsbåtar håller en högsta hastighet om 18 knop när det är möjligt. Det motsvarar 12 procent mindre bränsleförbrukning.

för Landsortsfarleden

En lång väntan är över − och en milstolpe är nådd. Farleden in till Södertälje hamn från Landsort ska bli säkrare och bättre anpassad till framtidens gods och fartygstyper. Detta efter att regeringen nu gett Sjöfartsverket klartecken till två nya avsnitt i Landsortsfarleden.

FÖRUTOM FÖRDELARNA FÖR sjöfarten kommer projektet innebära miljömässiga vinster där större fartyg avlastar vägtrafiken.

− Det är ett mycket efterlängtat besked. Vi har arbetat intensivt under flera års tid med förberedelser och utredningar och vi är jätteglada att vi nu kan ta projektet vidare, säger Melica Cliffoord som är Sjöfartsverkets projektledare för Landsortsfarleden. n

MELICA CLIFFOORD Projektledare Sjöfartsverket

Katarina lämnar över

NORRKÖPING Efter sex år som högsta

ansvarig för Sjöfartsverket är det dags för Katarina

Norén att gå vidare. Och det är en ödmjuk, men nöjd, generaldirektör som lämnar sin post i juni. – Som generaldirektör har jag ett förtroende att förvalta och utveckla det här fina verket, säger hon. Mitt mål har varit att lämna vidare ett verk som är bättre och stabilare, och det tycker jag nog att jag gör.

Vi träffar Katarina Norén i hennes tidigare arbetsrum på Sjöfartsverket. I dag är det omgjort till konferensrum, en förändring som gjordes i samband med att kontorsytorna för de drygt 300 anställda på huvudkontoret

i Norrköping sågs över. Själv sitter Katarina Norén numera i det öppna kontorslandskapet, precis som övriga medarbetare på huvudkontoret.

– Jag sitter ju ändå mest i möten eller är på resande fot, så jag behöver inget eget rum, förklarar hon flytten.

ATT KATARINA NORÉN släppte sitt arbetsrum berättar en hel del om henne som person – för henne är resultatet viktigare än prestigen. När hon tillträdde som generaldirektör för Sjöfartsverket sommaren 2017 var det en pressad organisation hon mötte. Verkets administration hade bantats, anmärkningarna från olika tillsynsmyndigheter var många, ekonomin var ansträngd och medietrycket efter upphandlingen av Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar var stort. I dag, sex år senare, har utvecklingen tagit rejäl fart inom de flesta områden.

Det är nog det jag är mest stolt över, att vi har tagit oss ur den situationen och har en stabil leverans i dag, säger Katarina Norén. Trots utmaningar i form av både pandemi och krig i vår omvärld har vi kunnat leverera enligt våra löften till sjöfarten. Vi har utvecklat nya tjänster, vi har effektiviserat och rustat upp verksamheten för att möta en ökad oro i världen. Samtidigt visar medarbetarenkäten att vi har en riktigt bra arbetsmiljö.

TEXT BJÖRN SPJUT FOTO FOTOFABRIKEN

över stafettpinnen

Började med att resa runt

Det första Katarina Norén gjorde på Sjöfartsverket var att resa runt och prata med medarbetare, kunder och ägare. Resultatet från resorna blev ett fyrapunktsprogram över de mest angelägna frågorna att ta tag i. En av punkterna var att utveckla Sjöfartsverkets tjänster. Andra punkter var en gemensam långsiktig inriktning – mer för pengarna, ett enat Sjöfartsverk som lever den statliga värdegrunden och digital tjänsteutveckling. Under senare tid har också social arbetsmiljö och säkerhet blivit stora frågor för Katarina.

VID DEN HÄR tiden var projektet STM, som genom internationell standardisering och delning av data effektiviserar anlöpet, i sin slutfas och i dagarna har den internationella sjöfartsorganisationen, IMO, tagit det första beslutet till en global standard 2026.

– Det är så många som har bidragit i arbetet sedan det startade 2010 och det är en verklig seger för sjöfarten att vi kommit

så här långt. Det betyder att vi kan lägga en avgörande del av grunden för det moderna digitala anlöpet.

SMARTA ANLÖP ÄR det branschsamarbete som drivs för att digitalisera och stärka sjöfarten som transportalternativ. Katarina Norén initierade programmet och har tagit en drivande roll i det och är också dess ordförande sedan starten 2020.

Vi såg att digitaliseringens potential kommer först när vi kan ta vara på skalfördelarna. Och skalfördelarna får vi först när vi tillsammans kan standardisera och dela information på ett automatiserat sätt. Industrin är stenhårda konkurrenter men samarbetar oftast om grundläggande strukturer och information. Det måste vi också göra.

– Dessutom är digitaliseringen viktig för att branschen ska kunna rekrytera ungdomar. Våra ungdomar tar för givet att vi redan är digitaliserade – vem vill jobba i en bransch som blir ifrånsprungen? u

” Vi har effektiviserat och rustat upp verksamheten för att möta en ökad oro i världen ”

Ekonomin i fokus

Sjöfartsverkets ekonomi har stått i fokus under Katarina Noréns år som generaldirektör och var ytterligare en punkt på hennes lista. Programmet Miljarden är en del av verkets Framtidsprogram och ska leda till besparingar på 1,5 miljarder fram till 2027.

– Eftersom sjöfarten finansierar vår verksamhet till 70 procent, behövde vi städa framför egen dörr och visa kunderna att vi använde deras pengar väl. I år kommer vi att ha sparat knappt en halv miljard hittills på den här effektiviseringsresan, och det är jag stolt över med tanke på att vi både har haft en pandemi och ett krigsutbrott under den här perioden.

MYCKET HAR UTVECKLATS under Katarina Noréns sex år på posten. När hon får chansen att blicka tillbaka finns det också områden där hon hade hoppats kunna nå lite längre. Ett av dem är samordningen av alla kollektivavtal.

–

Att vi inte har kunnat minska och modernisera våra kollektivavtal – vi har idag runt 150 och vi kanske behöver fyra-fem som är anpassade till modern verksamhet – är varken bra för de anställda eller för organisationen. Det har tagit för lång tid.

Lämna över stafettpinnen

Kanske hade hon också gärna sett en snabbare utveckling när det gäller jämställdhet och likabehandling, ett område som Katarina Norén har lagt mycket kraft och energi på att förändra i myndigheten och branschen. Det märks att det är ett område hon brinner för, både inom Sjöfartsverket och branschen som helhet.

– Det är så uppenbart att det behövs. Sjöfarten är en monokultur där alla har ungefär samma bakgrund och har gått samma skolor. Vill branschen vara framgångsrik och innovativ, klara av personalrekryteringen så behövs olika kön, olika åldrar och olika tankesätt. Vi kommer inte att kunna vara framgångsrika om vi inte bygger en annan kultur.

Jämställdhet är givetvis en rättvisefråga, men här handlar det faktiskt om att verksamheten ska överleva. Om branschen vågar skapa attraktiva arbetsplatser som är fria från diskriminering och kränkande särbehandling, då kommer många fler att börja söka sig till och stanna i sjöfarten.

DET ÄR EN engagerad chef som lämnar sitt verk, en chef som kommer att bli saknad. Nära medarbetare talar om en person som kan förklara saker på ett enkelt sätt, som tillåter misstag och skapar en trygghet i organisationen. I slutet av juni gör Katarina Norén sin sista dag som generaldirektör för Sjöfartsverket. Sedan väntar semester, innan ett nytt uppdrag tar vid på Transportstyrelsen i augusti.

– Nu får nästa generaldirektör ta över stafettpinnen och fortsätta utvecklingen av den här fina verksamheten, säger hon. Vi har ett stabilt verk, med en hög kompetens och ett starkt fokus på leverans till kund både i dag och i framtiden. H

” Sjöfarten är en monokultur där alla har ungefär samma bakgrund och har gått samma skolor ”

FASTWATERprojektet

ARBETET MED ATT konvertera en av Sjöfartsverkets lotsbåtar i Oxelösund till metanoldrift är en del av ett EU-finansierat projekt inom ramen för Horizon 2020programmet – FASTWATER. Syftet med FASTWATERprojektet är att testa, utveckla och demonstrera tekniska lösningar för att konvertera motorer som drivs av konventionella bränslen till koldioxidneutral metanol.

FÖRUTOM LOTSBÅTEN i Oxelösund har också en bogserbåt i hamnen i Antwerpen-Brügge konverterats för användning av metanol och konventionella bränslen. Inom kort kommer arbetet att börja med att konvertera en kustbevakningsbåt för metanoldrift i Grekland.

FASTWATER-PROJEKTET

STARTADE i juni 2020 och kommer att avslutas i maj 2024.

I projektet ingår 14 partners och ett drygt 20-tal medlemmar i Advisory Board från den offentliga och privata sektorn, inklusive universitet, rederier, teknikleverantörer och myndigheter från hela Europa.

Sjöfartsverket är en av dessa intressenter. n

Lyckat test med metanoldrift av lotsbåt

OXELÖSUND Sedan december förra året testas

metanol för att driva en av Sjöfartverkets lotsbåtar.

– Hur det har gått? Alldeles utmärkt, nu har båten gått i 360 timmar utan några problem, säger rederiinspektör

Albert Wiström, som har lett projektet med att konvertera lotsbåtens motor från diesel- till metanoldrift.

Pilot 120 har väckt stort internationellt intresse med många studiebesök från hela Europa.

När båtman Peter Halvorsen startar Pilot 120 vid lotsstationen i Oxelösund är det första som slår en att det varken ryker eller luktar från avgasröret. Men i övrigt är det inget som skiljer världens första helt metanoldrivna lotsbåt från Sjöfartsverkets övriga.

Nej, den går tyst och fint. Och jag har samma respons från motorn som i en dieseldriven lotsbåt, berättar Peter Halvorsen, när vi beger oss ut på Hävringebukten.

FÖRSÖKET ATT DRIVA lotsbåten Pilot 120 med metanol är en del av Sjöfartsverkets arbete med att ställa om till en fossilfri fartygsflotta och är en del av EU-initiativet Fastwater (se faktaruta). Med metanol kan båtarnas utsläpp av koldioxid minskas till noll jämfört med konventionella bränslen.

Nu har vi prövat det här spåret och visat att det går att använda metanol som bränsle för att driva en båt som används varje dag, säger Albert Wiström medan lotsbåten sätter kurs mot den gamla lotsstationen på ön Hävringe.

– Vi har lärt oss massor i vårt arbete med att minska koldioxidutsläppen från våra fartyg för att vi ska kunna bidra till Sveriges klimatmål om netto-nollutsläpp till 2045.

IDÉN ATT ANVÄNDA metanol som drivmedel började redan 2015 med att en motor till en lotsbåt byggdes om till metanoldrift i Greenpilot-projektet

– Pilotprojektet slog väl ut och vi ville gå vidare med att testa en metanolmotor i vår verksamhet. I slutet av 2010-talet gick Sjöfartsverket med i Fastwater-projektet och vi började leta efter en lämplig båt där motorn behövde bytas ut, säger Albert Wiström.

VALET FÖLL PÅ Pilot 120 där den gamla dieselmotorn behövde bytas. Tillsammans med Tenö varv och motortillverkaren Scandinaos inleddes projekteringen av båtens ombyggnation. Eftersom metanol har lägre flampunkt än diesel och brinner med osynlig låga har bland annat båtens brandsläckningssystem och gasdetekteringssystem modifierats.

Motorn är i grundutförande en Scaniamotor som Scandinaos konstruerat om och konverterat till metanol. Båten fick också bland annat större tankar. Även om metanol har högre energitäthet jämfört med många andra alternativa bränslen, så drar båten ungefär dubbelt så mycket bränsle i timmen jämfört med diesel, säger Albert Wiström.

Tidigare klarade vi kanske fem vändor med dieseln, nu får vi bunkra efter tre vändor, berättar Peter Halvorsen,

medan han står i den varma vårsolen och tankar båten efter turen till Hävringe. Men även om vi får gör det oftare så är värt det lilla besväret. Nu har vi ett helt slutet tanksystem. Skulle vi spilla metanol – något som aldrig har hänt – så bryts den snabbt ned i vatten.

SEDAN PILOT 120 sjösattes med den nya metanolmotorn har det internationella intresset för lotsbåten varit stort. Sedan i december förra året har studiebesöken från hela Europa varit många. Och testet har fallit väl ut.

Det har inte varit fler problem med den här motorn än de vi brukar ha med våra nya båtar. Nu är vår ambition att båten ska fortsätta att användas. Den har redan gått i 360 timmar, det visar väl att den fungerar bra, menar Albert Wiström.

FARTYGSFLOTTAN OM 110 fartyg står för cirka 90 procent av Sjöfartsverkets sammanlagda koldioxidutsläpp. Det är också här som Sjöfartsverket kan göra störst skillnad.

Men ska vi komma ned till ett nollutsläpp av koldioxid krävs en kombination av åtgärder. För vår del handlar det både om att tänka nytt och arbeta mer effektivt. Vi har infört maxhastighet på lotsbåtar till 18 knop, vi har också en effektivare planering av våra olika uppdrag och vi tvättar båtarna oftare för att minska bränsleförbrukningen. Det i kombination med tekniska energieffektiviserande åtgärder gör att vi kan minska vår bränsleförbrukning rejält, berättar Albert Wiström. n

ALBERT WISTRÖM Projektledare, Sjöfartsverket

PETER HALVORSEN Båtman, Sjöfartsverket

p Metanoldriften innebär visserligen högre bränsleförbrukning och större tankar ombord, men klimatvinsterna överväger.

OMBORD

OMBORD är sidor för dig som arbetar till sjöss. Sjömansservice är en verksamhet där Sjöfartsverket erbjuder sjöfolk ett fritidsoch kulturliv som ska kompensera för det man går miste om på grund av tjänstgöring till sjöss.

BOKTIPS FRÅN SJÖMANSBIBLIOTEKET

Hur var namnet? (Natur & Kultur)

Sverker Johansson

VAD HETER DU? Den frågan har du fått många gånger.

MEN VARFÖR HETER du? Den frågan har du kanske inte tänkt på så ofta. Hur kommer det sig att du över huvud taget har ett namn, och varför ser det ut som det gör? Det vill Sverker Johansson berätta om i denna underhållande och tankeväckande bok. Med blick för såväl de stora utvecklingslinjerna som för de kuriösa exemplen rör han sig mellan alla tider och platser för att fånga in namntraditionernas mångfald.

BEROENDE PÅ VAR vi hamnar i tid och rum kan ett förnamn bestämmas utifrån veckodag, förfäder, vilka onda andar som ska luras eller vad modern ser när barnet föds. Förutom förnamn kan vi ha efternamn – men också föräldranamn, gårdsnamn, bynamn, barnnamn, kastnamn, mellannamn, generationsnamn eller tillnamn baserade på allt från lyten via yrken till tv-program. Visste du till exempel att Caligula betyder barnstövlar, att John är det vanligaste förnamnet på Wikipedia, att delfiner har namnmelodier och att Mao Zedongs mellannamn Ze kommer från en dikt som hans släkt i fjorton generationer hämtade namn ur?

MYCKET PEKAR PÅ att vi bär namn inte så mycket för att kunna tilltalas som för att kunna omtalas… n

Baka bröd (Bonnier Fakta)

Martin Johansson

HÄR FÅR DU recept på 25 bröd, bröd som alla kan baka! Boken vänder sig till dig som kanske inte tidigare bakat dina egna bröd – antingen för att du tänkt att det är krångligt och stökigt, eller för att du helt enkelt är ett barn och inte haft tillåtelse att sätta på ugnen tidigare. Eller så har du kanske känt att tiden inte räcker till för recepten i klassiska bakböcker?

FÖRUTOM DE ENKLA recepten får du massor av tips på hur du kan variera bröden så att de passar just din smak. Dessutom berättar Martin vilken skillnad det blir med olika typer av mjöl och hur du hanterar en kladdig deg utan att kladda ner dig själv. n

3

Nya Lev som en bonde. (Norstedt) Niklas Kämpargård

INTRESSET FÖR SJÄLVHUSHÅLLNING bara växer. I spåren av pandemi och med stigande matoch elpriser, livsmedelskris och klimathot blir vi allt fler som längtar efter ett enklare liv på landet.

DENNA REVIDERADE UTGÅVA innehåller 130 sätt att bli mer självhushållande och visar hur man kan ta tillvara det som naturligt finns omkring en. Boken är uppdaterad med nya regler och rön, samt en stor andel recept och självhushållning vad gäller maten. Hur du tar hand om grönsaksskörden, gör egen ost och fil, odlar spannmål eller blir självförsörjande på hasselnötter och honung. Niklas Kämpargård lär ut huskurer och kompostering, växelbruk och fårskötsel. Hur man klarar sin elförsörjning, hamlar träd och vattnar snålt.

DEN HÄR BOKEN riktar sig både till dig som vill inspireras till att leva ett grönare liv och till dig som redan tagit steget mot att bli en fullfjädrad självhushållare. Hållbarhet, självhushållning och krismedvetande i ett. n

När man tänker på sin barndoms somrar får man oftast bilder av solfyllda dagar vid stranden, kvällsbad i sjöar, planlöst flanerande på ängar i solnedgången och andra romantiserade Bullerbyn-bilder framför sig. De flesta minnen går att samla under begreppet ”utomhus” men för egen del skedde de kanske starkaste upplevelserna inomhus. När reguljär-tv:s standard-tablå hade sommaruppehåll behövde ytorna fyllas med annat och inte helt sällan fick långfilmen agera ställföreträdare.

ETT POPULÄRT GREPP var ”sommarnattsbio”. Varje kväll, vid typ kl. 22.00, började en ny långfilm. Exakt vilken spelade ingen större roll, man justerade rutinen kring klockslaget och sen såg man den. Dessa ”nätter” bidrog nog starkt till mitt livslånga

filmintresse. Under pre-streaming-eran fick man hålla till godo med det som gick på de kanaler man hade, på gott och ont. Med ett utbud som led av kraftfulla begränsningar hamnade man ofta framför saker man aldrig skulle ha valt om det funnits alternativ. Den bieffekten bidrog dock till att man fick lite fler infallsvinklar. Idag, när utbudet är i det närmaste oändligt, är ”byta kanal-tröskeln” rekordlåg. Men då, när det knappt fanns något annat att byta till, blev man kvar, även om de första tre minuterna kändes ”sådär”.

ETT VANLIGT TV-GREPP under sommarperioderna var att visa filmer under teman. Jag blev ett stort Coen-fan för att SVT körde brödernas alster under några sena julikvällar och kort efter stod deras produktioner uppradade på dvd-hyllan i pojkrummet. Klassiska skräckfilmer var ett annat tema. Där

blev jag inget fan, men tittade ändå och fick en slags grundutbildning i en genre jag kanske helt hade hoppat om det funnits något att hoppa till.

DESSA SENA FILMSTUNDER med kolsvarta sommarnätter utanför en vidöppen altandörr där gräshopporna jammade med i saxofontemat till Taxi Driver går snart att återuppleva, för nu är den här igen – sommaren.

NU KOMMER DE flesta sommarnattsfilmer att streamas men Sjömansservice dvd-tjänst fungerar lite som den gamla tablålagda tv:n, urvalet är redan gjort så det räcker med att spänna upp ett lakan på däck, samla besättningen och trycka på play. Poppa gärna upp lite popcorn när ni ändå håller på eller bränn av ett bbq-event samtidigt. Möjligheterna är många men en sak är säker, ni har många sommarnattfilmer att se fram emot. n

RAPPORT FRÅN FILMENS VÄRLD

”...där gräshopporna jammade med i saxofontemat till Taxi Driver...”

TEXT JOAKIM MALMBERG FOTO ADOBE STOCK

Nya tidskrifter i Antwerpen

UNDER VÅREN UTÖKADES tidningsutbudet. Bland ämnena finns resor, hälsa, friluftsliv, korsord och en hel del annat. Har ni sjövägarna förbi ARA-området och behöver lite ny tidningsinspiration, hör gärna av er så löser vi det!

EVENT, IDROTT OCH MOTION MED SJÖFOLK

Career Event

SJÖFARTSVERKET FANNS PÅ plats på studentmässan Career Event ’23. Jesper Ek, platschef på Johannisborg Seamen’s Club, hade många givande möten i Kalmar och fick, tillsammans med lotsen Angelica Severin och båtmannen Mikael Winck, möjlighet att informera om verksamheten.

Studentbatalj innan vintern rasat ut!

Förväntningarna var stora när de så kallade Vinterspelen var tillbaka, i mitten av april. Efter fyra års uppehåll, inleddes studentsammankomsten med avspark på Rosenhill Seamen´s Centers fotbollsplan. Chalmersstudenterna Daniel Jönsson, Olivia Hutchinson-Kay och Edvin Dovander stod för planeringen ihop med sina studiekamrater. Utmaningen var att ingen av dem själva deltagit tidigare.

VINTERSPELEN HAR EN lång tradition bakom sig och redan på 60-talet (om inte ännu tidigare) arrangerades spelen på platser där det fanns sjöfartshögskolor, i Sverige och Finland. Deltagarna den här gången kom från Göteborg, Kalmar och Mariehamn. Tanken var att studenter från Åbo också skulle vara med, men de fick ställa in sin medverkan då det krockade med obligatoriska moment i utbildningen.

SYFTET HAR ALLTID varit att hänga och ha kul tillsammans med studiekamrater från olika sjöfartslinjer och aktiviteterna har varierat genom åren.

Jag minns att det varit allt från volleybollspel i Lisebergshallen till bandy på hal presenning, stafett med kombiskidor, innefotboll och brännboll. I år var det alltså en fotbollsturnering första dagen, aktiviteter i Slottsskogen andra dagen och avslutningsvis en studentsittning på Chalmers, berättar Agneta Swenson, platschef på Rosenhill.

INNAN AVSPARK HÄLSADES

deltagarna välkomna till Sjöfartsverket och Rosenhill Seamen´s Center. Vid sidan av planen fanns banderoller och information om Sjöfartsverket och Sjömansservice och den som kom förbi montern kunde, förutom ett samtal med personalen, även få enklare give-aways. n

p Vinterspelen inleddes med fotboll på sjömanscentrat Rosenhill. Här i en match mellan Chalmers och Kalmars sjöbefälsstudenter.

TEXT JIMMY ERIKSSON FOTO MAGDALENA ANNAORAZOVA

AGNETA SWENSON Platschef, Rosenhill

STIFTELSEN SVERIGES SJÖMANSHUS delar varje år ut belöningar för berömvärda insatser inom sjöfarten. Främst delas så kallade arbetsbelöningar ut – för innovationer och förbättringsförslag – men även en sjöräddningsbelöning, ett litteraturpris och ett idrottspris. För 2023 gick idrottspriset till sjöbefälsstudenterna Anders Gunnarsson och Elias Mäkinen, för deras engagemang som idrottsansvariga i Studentföreningen Lambda, på Sjöfartshögskolan i Kalmar.

VID BELÖNINGSDAGEN, i Göteborg den 4 maj, fanns Anders Gunnarsson på plats för att ta emot priset på 20 000 kr. n

Nordiskt möte i Stockholm

DEN 9-10 MAJ möttes de nordiska välfärdsorganisationerna för sjöfolk i Stockholm för att lära av varandra och diskutera nuvarande och framtida samarbeten. I programmet ingick ett studiebesök på Kaknäs Seafarer’s Center, där det blev BBQ, kubbspel och slackline.

Friidrottsdag i Kalmar

Den 25 april tog sig Sjömansservice motionsansvarige, Glenn Hjelle, till Kalmar för att där, med hjälp av flitige sjöfolksidrottaren Måns Larsson, anordna en friidrottsdag med Sjöbefälsskolan och Sjöpraktiska gymnasiet.

– Vi hade tyvärr lite blåsigt väder med inslag av regn. Det var mestadels uppehåll men kallt. Trots det deltog strax över 20 elever från skolorna och bjöd på härlig stämning, säger Glenn Hjelle.

SYLVANDERPARKEN UTGJORDE SPELPLATS och de förbipasserande kunde inte bara betrakta Kalmar Slott, på andra sidan viken, utan även de olika friidrottsgrenar som ingår i den klassiska tävlingen Sjöpokalen. n

t Ella Bertilsson Broquist, Sjöbefälsskolan Kalmar möter Simon Larsson, Stena Danica, i 60 meters löpning.

TEXT JIMMY ERIKSSON FOTO GLENN HJELLE

TEXT JIMMY ERIKSSON FOTO TORBJÖRN DALNÄS

Magne Andersson genomför ett stillastående längdhopp medan Måns Larsson fokuserar på mätningen.

u Solventilen fungerar genom att en mattsvart stav expanderar vid solljus och stänger ett gasmunstycke. På så sätt tänds fyren endast vid mörker.

Gustaf Daléns ljusa idéer

UPPFINNINGAR

Gustaf Dalén var en av de främsta svenska uppfinnarna genom tiderna. Han föddes i Stenstorp, Västergötland

1869 och började sin uppfinnarbana redan som 13-åring. Hans innovationer skulle användas i fyrar över hela världen.

Efter studier på Chalmers och i Zürich blev Gustaf Dalén överingenjör på Svenska Karbid och Acetylen AB, ett företag som senare utvecklades till AGA år 1904. Han hade ett stort intresse för acetylen, en gas med stark lyskraft men även hög explosionsrisk när den blandades med syre. Acetylen ansågs kunna driva fyrar, men sådana fyrar krävde mycket tillsyn och mycket gas. Gustaf Daléns första uppdrag var att hitta lösningen på problemet. Han konstruerade en så kallad klippljusapparat, som delade upp gasen i bubblor som antändes av en evighetslåga. Avståndet mellan bubblorna kunde varieras, vilket resulterade i att

olika fyrar också kunde blinka med olika frekvens. Det gjorde det möjligt för sjömän att identifiera fyrar på långt håll, men det största genombrottet var att fyrarna nu bara behövde en tiondel så mycket acetylen.

Solventilen förändrade fyren

För Gustaf Dalén var klippljusapparaten en stor framgång, men han var ändå inte nöjd. Han tyckte det var onödigt att fyrarna skulle blinka på dagarna. Hans lösning var solventilen, som blev färdig 1907. Principen för uppfinningen var enkel men genial, och byggde kortfattat på att mörka föremål drar till sig mer solljus än ljusa. I solventilen monterades en svart stav som utvidgades under solljus. Den kopplades

till ett membran som stängde gastillförseln dagtid, och när staven krympte igen efter solnedgången släpptes gasen åter på och fyren började blinka igen. AGA-fyren blev världskänd när företaget fick tillverka alla fyrar för Panamakanalen.

Från olycka till Nobelpris

Gustaf Dalén uppfann även en kiselmassa som sög upp acetylen och gjorde att gasen kunde transporteras säkrare. Han låg också bakom den så kallade Dalénblandaren. Den blandade acetylen och syre i rätt proportioner och antände ett glödnät kopplat till ett linssystem som reflekterade ljus och gav fyrar större ljusstyrka. 1912 skadades dock Gustaf Dalén svårt och förlorade synen efter ett experiment med gasflaskor. Samma år tilldelades han Nobelpriset i fysik ”för hans uppfinningar af självverkande regulatorer att i kombination med gasackumulatorer användas till belysning af fyrar och bojar”.

GUSTAF DALÉN LEDDE AGA fram till 1933 och tog bland annat fram den världsberömda, bränslesnåla hushållsspisen AGAspisen. Han avled 1937. När Blockhusuddens fyr i Stockholm, som var den första fyren i världen utrustad med solventil, elektrifierades 1980 upptäcktes det att solventilen aldrig behövt repareras. n

Fyrar i fokus på Sjöhistoriska

STOCKHOLM Fyrar är mer än bara punkter på sjökort. Det tar Sjöhistoriska museet fasta på i den tillfälliga utställningen ”Fem fyrar” som visas under 2023. Här får besökaren en inblick i fyrars praktiska funktion genom historien, men också deras roll som hem för generationer av människor.

På utställningen presenteras fyra platser och ett fyrskepp*, Vinga, Kullen, Svenska högarna, Finngrundet och Sveriges sista bemannade fyrplats Holmögadd som avbemannades 2003. Tove Frambäck, chef för utställningsenheten berättar: – Utställningen visar varför fyrarna funnits på en speciell plats, vad som gjort det farligt att navigera där och vilka förhållanden som påverkat sjöfarten. Det är utifrånperspektivet, men vi visar också ett inifrånperspektiv. Hur har det varit att bo, leva och jobba vid fyren? Vi får en inblick i bland annat lotsbarnskolorna och vilken utbildning som gavs till de familjer som levde vid de ofta avlägsna fyrarna. Fyrplatserna är en viktig del av vårt kustnära kulturarv. I utställningen har vi valt ut fem spännande platser längs Sveriges kust från norr till söder.

Samarbete med Svenska Fyrsällskapet

Innehållet i utställningen har tagits fram med hjälp av Svenska Fyrsällskapet, en ideell förening som verkar för att öka kunskapen om och bevarandet av det svenska fyrarvet. Svenska Fyrsällskapet driver bland annat Fyrwiki, en omfattande kunskapskälla som legat till grund för mycket av innehållet i utställningen.

– I utställningen får besökaren uppleva en bredd av olika berättelser och händelser från fyrplatserna. Vi visar upp flera objekt ur våra samlingar, dagboksanteckningar, privata fotoalbum men också tekniska föremål. Utställningen bjuder på information om fyrens tekniska utveckling, från stora vedbål till dagens fjärrstyrda fyrar, avslutar Tove Frambäck. n

TOVE FRAMBÄCK Utställningsenheten, Sjöhistoriska museet

* Ett fartyg försett med en fyrliknande belysningsanordning, avsett att ligga för ankar.

Läs mer på sjohistoriska.se

Ett uppblåst självförtroende flyter inte.

Använd flytväst.

Varje år drunknar i genomsnitt över 20 personer i samband med fritidsbåtsolyckor. Lita inte på turen.

Rätt förberedelser kan rädda liv.