Konfirmandresa till Auschwitz:
Det kan vara jobbigt, men det är en plikt att orka – Vi ska till en begravningsplats. Här dog över en miljon människor. Om några veckor åker Kristinehamns alla konfirmander och deras ledare till Auschwitz. I 25 år har församlingen rest till Polen. – Vi gör det för att lära och för att aldrig glömma betydelsen av alla människors lika värde, säger Anna Pollack, pedagog.
S
chindler’s List, Spielbergs hyllade filmklassiker, rullar i församlingshemmet. Den tystnad som vanligtvis aldrig finns i en sal full av tonåringar är mer talande än kvällens alla ord. Då och då bryter en mikrofonröst genom koncentrationen. Prästen Malin Lindgren kommenterar för att öka förståelsen. Hon aviserar platser i Krakow som gruppen kommer att besöka och uppmärksammar viktiga detaljer i själva handlingen. – En klocka byter ägare, och fler judar får arbete i Schindlers fabrik. Den svartvita filmen med den dokumentära känslan är tre timmars smärtsam påminnelse om nazisternas massmord. Förnedring, hat, avrättningar – allt tränger nära. Men Schindler’s List är också en berättelse om hopp, om hur en enda person kan göra skillnad.
Efteråt samlas konfirmanderna i smågrupper tillsammans med sina ledare och pratar om vad de sett. – Man vet ju att allt har hänt. Fast ändå, det
är svårt att greppa, tycker Amelia Lundgren. Tankar fångas och fler frågor än svar formuleras. – Nazisten som prickskjuter judar från sin balkong. Av alla vidriga scener så är den värst. Han njuter av det, som om han dödade råttor, sä-
ger Elias Haag. Hur är det möjligt? Man mår illa. Hjärntvätt, grupptryck, feghet. Det kan vara förklaringar, tror konfirmanderna, mekanismer som de också kan identifiera i sin egen tid. Kan det hända igen? – Klart det kan. Och på sätt och vis hänKorsväg 1 | 2020
23
