Krönika | Lisa Bjurvald
Mobilisera mot hatet
J
ag hinner inte mer än sätta fing rarna mot tangentbordet för att skriva den här krönikan om rasistiskt hat, innan det plingar till i mobilen. En ny masskjutning har inträffat i tyska Hanau och gärningsmannen, som därefter tagit sitt eget liv, misstänks ha högerextrema motiv. Han var ”En av oss”, som den norska journa listen Åsne Seierstad döpte sin bok om 22 juli-terroristen Anders Behring Breivik till. För trots de senaste årens insatser såväl lokalt som på hög politisk nivå, behandlas rasistiskt hat och våld annorlunda av det vita majoritets samhället än när gärningsmannen är ”den andre”. Tidningarna tvekar längre inför att sätta ordet ”terrorism” i sina rubriker, eventuella psykiska störningar utforskas före ideologiska motiv. Men faktum är att radikaliserade män och kvinnor har mycket gemensamt helt oavsett etnicitet och religion, oavsett vilken extrem ideologi de bekänner sig till – och det blir allt svårare för ungdomar att värja sig mot propagandan dessa grupper och adepter sprider online. Redan 2013 granskade jag fenomenet i boken Skrivbordskrigarna. Hur extrema krafter utnyttjar internet (Natur & Kultur). Läget har tyvärr inte
60
Korsväg 1 | 2020
förbättrats, tvärtom. Idag har vi en uppsjö av nya sociala medie-kanaler, IT-jättar som fortfarande står passiva och en ännu mer sofistikerad medie- infrastruktur hos hatspridarna, vars sajter är förrädiskt lika ”normala” medier. Inte minst för en ung målgrupp med ofta bristfällig förmåga till källkritik. Vuxengenerationen har inte hängt med och lärt sig vikten av föräldrafilter och regelbundna diskussioner om vad de unga stöter på online. I många fall uppvisar även landets mammor och pappor störda nätbeteenden med surfberoende och svårigheter att koppla ned (och av). Ålder är ingen garanti för visdom; den hatare som för två år sedan dömdes för att ha hotat mig och en journalistkollega med halshuggning och stympning visade sig vara en 55årig kvinna från Norrland. Så vad ska vi i det ”normala” demokratiska samhället göra? Det första steget är att erkänna kopplingen mellan orden som sprids på nätet och de hatbrott som våra minoriteter utsätts för. Det andra är att inse hur sårbara våra unga är. Varje hetsande kommentar, varje fördomsfull eller insinuant artikel om judar, svarta, muslimer, invandrare, kvinnor, journalister eller
