Jag kallade mig inte kristen – jag såg mig som politisk Anna Ardin har i tio år levt skuggan av Assange. Men det är inte det som lett Anna till den kristna tron. – Jag tror att det sätt som jag är kristen på egentligen är det vanligaste, säger Anna. Gud finns och han har en kärlek och en uppgift för mig.
S
tödet Anna Ardin fått, sen hon klev fram ur Julian Assanges skugga, har varit så massivt, så stort att det inte länge funnits utrymme för hatarna. – Under den svåra tiden visste jag att Guds nåd bygger på sanningen, på en djupare form av rättvisa. Att Gud ser vad som är sant och inte är det. Det hjälpte mig mycket. Anna berättar om att när hon utsattes för övergrepp, när hon sen gick till polisen och sen drabbades av detta enorma hatdrev, så fanns också självrannsakan där. Borde hon gjort annorlunda, var det egentligen hennes fel? Då, när hon kände sig alldeles ensam, att ingen stod på hennes sida. – Men nu, när jag fått chansen att berätta, så visar det sig att det finns rättvisa domare också i den här världen!
Några veckor har nu gått sedan Anna Ardin
klev in i TV-sofforna och berättade att hon var en av de två kvinnor som anmälde Julian Assange för sexuella övergrepp. Om hur några dagar sommaren 2010 kom att förändra hennes liv totalt. Om hur hon i tio års tid varit utsatt för ett fullkomligt osannolikt drev av hat, hot och konspirationsteorier. Bakgrunden är att Julian Assange, förgrundsgestalt i organisationen Wikileaks, bjudits in till ett seminarium i Stockholm av Kristna Socialdemokrater, Broderskapsrö-
66
Korsväg 1 | 2021
relsen (numera Socialdemokrater för tro och solidaritet). Wikileaks hade nyligen släppt hemligstämplade dokument som avslöjade grova krigsbrott i Irak och Afghanistan. Visselblåsarsajten visade filmklipp där amerikanska militärer skjuter civila irakier från en helikopter. Anna arbetade för de kristna socialdemokraterna och av säkerhetsskäl ville Assange bo hemma hos henne. Boken I skuggan av Assange – mitt vittnesmål är utformad som en dagboksberättelse. Den finns också som ljudbok, där Anna själv läser. Effekten är stark, som lyssnare kommer jag Anna oerhört nära. Hennes ambivalens av närheten till Assange i den lilla ettan, sorgen över en tidigare brusten relation, solidariteten med Wikileaks, glädjen över det massmediala genomslaget av seminariet, övergreppen, tvekan inför polisanmälan och dess konsekvenser. Fortsättningen är nästan outhärdlig. I tio år
väntar Anna på att det ska bli rättegång, en rättegång som aldrig blev av. Då ger hon ut sin bok och där beskriver hon hur hennes liv rasade samman. Drevet mot henne i sociala medier är som en storm, hon utses till Sveriges mest hatade kvinna, journalister väntar på henne på jobbet, hon tvingas flytta ut ur sin lägenhet. Drevet pågår globalt och sträcker sig över
