skall ta ansvaret för sitt andliga och moraliska liv samt sitt förhållande till Gud och medmänniskorna.”32 Det är nog i detta sammanhang man skall tolka de så kallade “problemtexterna”, t.ex. Ef 2:3 om att av “födseln var vi vredens barn” det vill säga födda in i en situation där vreden redan fanns; eller Rom 5:1233 där synden och döden drabbade människan genom Adam, ett tillstånd som på sätt och viss upphävs med Kristi försoningsverk i vers 15, men som kan ses syfta just på livet under lagen — den massiva förändring för människans situation som inträffade i syndafallet, men som enligt denna position inte förändrade Guds skapelse.
Praktiska konsekvenser Vad får då denna typ av pentekostal position för praktiska konsekvenser? För det första bejakar vi barnet på det sätt som Bertil Olingdahl beskriver i sin artikel, och som vi redan citerat ovan, att “Den lilla människan föds med ett fungerande andeliv.” Barnet kommer från Gud, hör till Gud, och proklamerar genom sin blotta existens också Guds. Franzén påstår att “Uppdraget att föda barn kommer alltid från Gud, men långt ifrån alla föräldrar är medvetna om den andliga dimension som därmed tillförs deras liv. Långt fler än vi tror upplever dock att en helt ny livsfaktor rör vid dem när de väntar och föder barn.”34 För det andra får det väldigt tydliga konsekvenser för föräldrarna. De får på ett påtagligt sätt ansvar för barnens fostran fram till tolvårsåldern. De blir till och med ansvariga för barnens felsteg eftersom dessa orsakats av den miljö de varit med om att skapa. Det innebär också att den förlåtande principen måste gälla i relationen föräldrar–barn. Franzén menar att vi även här skall “besegra det onda med det goda” (Rom 12:21).35 För det tredje får det tydliga konsekvenser för församlingen. Många av dessa berörs i Ulrik Josefsson genomtänkta bidrag (Kapitel 5 i detta arbete) — men som också ger nya perspektiv, inte minst då kring begreppen ‘självständighet’ och ‘samhörighet’ — en annan nyckelfråga, menar jag, för 32 Pethrus 1970, s. 72. 33 Texten lyder: “Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade” (Rom 5:12). Versen därefter fortsätter intressant nog med: “Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag.” (Rom 5:13). 34 Franzén 2006, s. 70. 35 Franzén 2006, s. 149.
18
