Det kristna dopet är en engångshandling och sker ’till Kristus’ — till livsgemenskap med Jesus. Dopet av späda barn — som blir vanligt under 300-talet och med tiden kommer att dominera — har sin förutsättning i olika faktorer.76 Man kan lägga märke till att dopet under Nya testamentets tid inte kopplas till omskärelse.77 Medan dopet är en medveten handling som förutsätter tro på Jesus, utfördes omskärelsen på judiska pojkar på åttonde dagen i en rit som bekräftar att de tillhör förbundsfolket.78
Jesus och barnen De tre första evangelierna skildrar, som redan berörts ovan, hur barn kom till Jesus och hur han välsignar dem (Matt 19:13, Mark 10:14; Luk 18:1517). Huvuddragen är desamma men detaljer i berättelserna skiljer sig åt. Uppenbarligen var barnen med sina föräldrar. Man får intryck av att de var stora nog att gå själva. Markus anger att Jesus i slutet av händelsen tog barnen i famnen. Det betyder inte nödvändigtvis att de var spädbarn. Däremot att de var små nog att lyftas upp. Uppenbarligen drogs barn till Jesus. Det är föräldrar som tar initiativet att gå med barnen till Jesus. Men väl i närheten förefaller det som om barnen springer fram till honom. Händelsen skildrar alltså för det första goda föräldrar. Föräldrar som vet att ta sina barn till Jesus. De ber i god judisk tradition om att barnen ska bli välsignade av Gud. Föräldrarna i evangeliernas berättelse är folk i allmänhet — möjligen i samband med en synagoggudstjänst — som fått förtroende för rabbinen från Nasaret. Därför vill de att gudsmannen ska nedkalla Guds välsignelse över deras avkomlingar. För det andra handlar berättelsen om barn. Uppenbarligen känner de sig bejakade av Jesus. Barn som är rädda för en främling låter sig inte vidröras eller tas upp i famnen. Vi får inte veta åldern på barnen, inte heller om det var pojkar eller flickor. Man gjorde inte den skillnaden i antiken. Ordet som förekommer (paidion) avser barn upp till puberteten utan åtskillnad
76 Se exempelvis Apg. 2:38; 8:12; 9:1; 10:27-48. En förskjutning av dopets tyngdpunkt som ägde rum från en konkret markering av en ny livsinriktning (omvändelse) som tron på Jesus innebär, dels till dopet som en markör för medlemskap i en social och andlig gemenskap, dels en förstärkt sakramental tolkning av dopet som ett medel som förmedlar frälsning. Dopets koppling till omvändelsen gäller inte bara för Johannesdopet, utan framhävs i Nya testamente även i dopet till Kristus. 77 Enligt Kol 2:11-12 är nya livet motsvarigheten till omskärelsen. I senare kristen teologi identifieras dopet med omskärelsen som ett ’förbundstecken’. 78 2 Mos 12:43-49. Jfr Johannes döparen och Jesus Luk 1:59; 2:22.
34
