verkligheten på ett djupare plan. Pionjärerna inom detta forskningsfält var sociologerna Peter Berger och Tomas Luckmann i det som kom att kallas kunskapssociologi.171 Detta har bäring på trons område och innebär att barns tro påverkas av hur andra viktiga vuxna uttrycker och gestaltar tron. Återigen finns det anledning att betona att tron, även hos barn, är personlig men aldrig individuell, att den formas i samspel med trons sammanhang. Med detta sagt kan vi ändå konstatera att både bibelberättelser och nutida vittnesbörd visar att människor kan göra starka andliga upplevelser utan att trons referensramar formats i ett sammanhang eller att personen vant sig vid att tro. Kristen tro talar om en Gud som kan bryta in i människors verklighet och öppna nya möjligheter. Dessa berättelser förändrar däremot inte att tron påverkas av sammanhanget och att föräldrar och andra viktiga vuxna har en stor betydelse i formandet av barns bilder av tron. Sammantaget innebär detta att när vi diskuterar hur barns tro formas och hur församlingar ska tänka kring barns religiösa fostran måste kraft även läggas vid att förstå barnens formativa sammanhang. Barnets tro kan givetvis vara personlig utifrån barnets förutsättningar och föreställningsvärld. Föräldrarna, andra viktiga vuxna och församlingen som helhet måste förstå vad det innebär att barnets tro formas utifrån förebilder som visar vad tron innebär. På detta sätt kan vi bejaka barnets personliga tro, medvetet bidra till att stärka den och få den att växa i trons gemenskap.
Gudstjänst, barn och familj Utifrån att tron är något vi har tillsammans med andra är det inte förvånande att flera av trons tydligaste uttryck är gemensamma, inte minst de gemensamma samlingarna.172 Församlingen konstitueras i hög grad av att tillsammans fira gudstjänst. I en tid av tilltagande individualism, som också gör sig gällande på trons områden, är det viktigt att se hur Bibeln och den kristna teologin betonar de gemensamma uttrycken och det gemensamma handlandet i den kristna identiteten. Kyrkan är en gemenskap och kroppen används som en bild för detta. Därför måste de gemensamma samlingarna diskuteras i samband med trons formande.173 Den viktigaste av dessa gemensamma samlingar är huvudgudstjänsten där församlingen möts till gemensam gudstjänst. Att fira gudstjänst är ett 171 Berger& Luckmann 1998, Kunskapssociologi. 172 Bäckryd, Emanuel, 2008, Tillsammans. 173 Kärkkäinen, Veli-Matti, 2007, “The Church as the Fellowship of Persons”.
77
