teologiska funktionerna, även fylla behovet av ett mer ritualiserat tillfälle då familj, släkt och vänner kan samlas för att fira det nya livet. Allt oftare kompletteras gudstjänsten och själva välsignelsen med en familjehögtid där den omkringliggande kulturens mönster vid barndop tas över. Detta behöver inte på något sätt vara negativt och det speglar behovet av riter även i mer avritualiserade eller i alla fall informella miljöer. Däremot måste församlingen tydliggöra och befästa barnvälsignelsens teologiska dimensioner och detta behov ökar om innehållet ska hållas levande när den omkringliggande ramen blir allt mer ritualiserad. I detta sammanhang kan det vara viktigt att reflektera över vem som är aktören i barnvälsignelsen. Som i så många sammanhang är det frågan om ett delat aktörskap. Gud är här primär i kraft av den som välsignar. Föräldrarna är aktörer i den meningen att de bär fram sitt barn och oftast är de som tar initiativet. Här kan det vara viktigt att betona församlingen som aktör. Barnvälsignelsen är en liturgisk handling, i regel insprängd i huvudgudstjänsten, som gestaltar flera viktiga teologiska sanningar som församlingen genom sitt handlande förkunnar, gestaltar och förverkligar. I vissa fall önskar föräldrarna att barnvälsignelsen ska genomföras mer som en enskild familjehögtid eller privat barnvälsignelse. Det kan finnas tillfällen när detta är en lämplig väg. Det kan då ske inom en mindre krets eller i hemmiljö och vara ett viktigt tillfälle där offentligheten i gudstjänsten inte är lämplig. Välsignelsen och omsorgen kan vara densamma men vid dessa enskilda barnvälsignelser riskerar dimensioner av församlingens gemensamma handlade att gå förlorade. Rekommendationer kring barnvälsignelse: 1. Vaka över att barnvälsignelsens olika teologiska grunddimensioner kommer till uttryck i handlingen. 2. Låt gärna någon av barnvälsignelsens teologiska betydelser få en djupare bearbetning under gudstjänsten, kanske i predikan. 3. Vaka över barnvälsignelsen som församlingens gemensamma handlande.
Dop Pingströrelsen är, som stora delar av svensk frikyrklighet, baptistisk. Det mest uppenbara uttrycket för baptismen är att man praktisera troendedop även om baptistisk identitet inte kan begränsas till frågan om dopets
84
