utan är snarare en integration av både själ och kropp.212 Skapelsens godhet bör därför inte bara reduceras till en utilitaristisk funktion för att möta människans behov, såsom Descartes menade. Skapelsen är också något gott i sig själv, vilket understryks av att Gud säger att skapelsen var god även innan han skapat människan (1 Mos 1:4-25). En alltför stark betoning av människans unicitet, i egenskap av att vara skapad till Guds avbild, på bekostnad av den övriga skapelsen kan därför lätt leda till ett felaktigt och överdrivet utnyttjande av naturen och dess resurser.213 Därför är det intressant att se att människan delar den sjätte skapelsedagen med många andra landlevande varelser, och har alltså inte en egen skapelsedag (1 Mos 1:24-26). I berättelsen om Noa kan vi även se att Gud inte bara sluter ett förbund med de räddade människorna efter syndafloden, även djuren får vara med i förbundet (1 Mos 9:8-16).214
Guds rike i Gamla testamentet Själva uttrycket ”Guds rike” finns inte specifikt utskrivet i Gamla testamentet.215 Men om man definierar Guds rike som: Guds suveräna rådande,216 kan man genom hela Bibeln se denna tanke som en röd tråd från Bibelns första till sista kapitel.217 Gudsrikestanken uppträder redan i skapelseberättelserna i 1 Mos, där Gud anförtror rådandet av jorden till sina medregenter som är skapade till hans avbild (1 Mos 1:26-28). Genom syndafallet förlorades dock detta gudomliga mandat och synden och döden fick istället herravälde (1 Mos 3, Rom 5:12). Resten av Bibeln berättar dock historien om hur Guds suveräna rådande på nytt blir återupprättat över jorden.218 Ett avgörande steg i detta återupprättande sker när Gud utväljer Abraham och Sara (1 Mos 12-25). Från dem reser Gud upp ett ”kungligt prästerskap” för sitt namns skull, Israel i det gamla förbundet och dess fortsättning församlingen i det nya förbundet (2 Mos 19:6; 1 Pet 2:5, 9; Upp 1:6). 212. Waddell 2010, s. 98. Matt 10:28. 213. Waddell 2010, s. 98. 214. Boström 2010, s. 198. 215. Bright 1981, s. 18. 216. Wright 2012, s. 222; Lennartsson 2007, s. 93; Helyer 2008, s. 127. 217. Bright 1981, s. 197-198; Helyer 2008, s. 127. 218. Helyer 2008, s. 128.
101
