exakta karaktären av det tusenåriga riket på den här sidan evigheten, men att det ändå är tydligt att denna eskatologiska frälsning innefattar mänsklig medverkan i det gudomliga styret.244 På ett liknande sätt som i 1 Mos 1-2 kan man alltså säga att människan i det kommande millenniet kommer att samregera med Gud för att uppnå hans goda syften med skapelsen. Genom kyrkans historia har just frågan om ett eskatologiskt jordiskt tusenårsrike varit svår att smälta i många sammanhang och både den romersk katolska, de ortodoxa och flera evangeliska kyrkor har fördömt denna lära på dogmatiska grunder.245 I den tidiga kyrkan, fram till 300-talet, och bland många anabaptistiska kyrkor och frikyrkor har dock läran om tusenårsriket varit viktig och levande.246 Jürgen Moltmann menar att förkastandet av den eskatologiska kiliasmen (tusenårsriket) genomgående har sitt ursprung i en historisk kiliasm, där man själv menar sig vara uppfyllandet av Bibeln profetior om tusenårsriket. Han menar att var och en som påstår att hans egen aktuella politiska eller kyrkliga verklighet är Kristi tusenåriga rike inte kan tolerera ett hopp om ett alternativt Kristi rike vid sin sida.247 Moltmann påpekar också att det hellenistiska inflytandet i kyrkan, samt en motvilja mot det man uppfattade som judiska element i tusenårsriket, varit två ytterligare viktiga komponenter till varför man fördömt denna lära.248 Ericksson påpekar också att man får stora exegetiska problem med Upp 20, där det ju talas om två uppståndelser, om man enbart tolkar tusenårsriket symboliskt, och därmed båda eller någon av uppståndelserna i Upp 20 symboliskt eller andligt. I så fall, menar Ericksson, måste man också vara beredd att tolka alla tal om uppståndelser i Bibeln symboliskt, vilket de flesta bibelläsare inte gör.249
En ny himmel och en ny jord Enligt Upp 20:7 ska Satan efter de tusen åren sedan släppas lös ur sitt fängelse och samla folken till strid mot de heligas läger och ”den älskade staden” (v 9). Denna armé ska dock besegras och djävulen ska sedan förpassas till den 244. Yong 2014, s 51; Moltmann 1997, s 168. Se även Luk 22:29-30, 1 Kor 6:2, 1 Kor 15:2328, 2 Tim 2:12. 245. Moltmann 1997, s 209. 246. Ericksson 1992, s 92-95. 247. Moltmann 1997, s 210. 248. Moltmann 1997, s 170-173, 213. 249. Ericksson 1997, s 85-88.
109
