Kapitel 6. Sven-Olof Möller: Trosbaserade perspektiv på Agenda 2030 Agenda 2030 Agenda 2030 har sedan dess antagande vid FNs Generalförsamling hösten 2015 kommit att prägla strategier för globalt samarbete kring utplåning av fattigdom, såväl som för utformning av nationella politiska prioriteringar och strategier. Till skillnad från de gamla milleniemålen som gällde fram till 2015, är de nya hållbarhetsmålen mål som gäller för alla länder; outvecklade såväl som utvecklade. Som aldrig förr gäller det att vi har bara en värld, som vi alla delar med varandra, och därför ska alla med; ingen ska lämnas utanför. Numera har därför allt från myndigheter till företag och civilsamhällsorganisationer eller kyrkor valt att låta sig präglas av dessa gemensamma mål. Att agendan har kommit att få så stort inflytande hänger också samman med den globala mobiliseringen som föregick antagandet av målen. Miljontals människor och tusentals organisationer över hela världen har engagerats i arbetet med agendans målformuleringar utifrån ekonomiska, politiska och etiska perspektiv. Denna mobilisering har lett fram till att vart och ett av agendans sjutton mål är inriktat på att i växelverkan med övriga mål utplåna den extrema fattigdomen och att bygga fredliga, rättvisa och hållbara samhällen. Jo, det är naturligtvis många som varit rädda för att agendans mål skulle komma att kapas av näringslivsorganisationer eller politiska krafter. För att motverka denna risk har det varit viktigt att ladda målen med goda och hållbara värderingar, och att stimulera engagemang från människor i civilsamhället. Värdegrunder är viktiga och det finns inte någon framtid för utveckling utan dessa. Man kan inte objektifiera utveckling genom att t.ex. ensidigt fokusera på utfall och brukarvärde, på plikt att realisera en viss rättighet eller på utbildning och karaktärsdaning. Ett seriöst utvecklingssamarbete präglas i olika faser av tre etiska perspektiv; behovsmål, procedurer och rättigheter.
133
