inte är några ledare men som utger sig för att vara det, och som roffar åt sig allt av värde från missionens område. För mig blev världen komplicerad. Tron blev komplicerad. Hur kunde det komma sig att ett land som erfarit väckelse under så lång tid, ändå kunde dras in i en så vansinnig ondska? Hur kunde makthavare, till och med kristna sådana, rättfärdiga och uppmuntra massmord? Och samtidigt - hur kunde det komma sig att några, trots all den ondska de såg omkring sig, ändå inte drogs med? Hur kunde det komma sig att de, trots vad de drabbats av, var villiga att förlåta och försonas? Svåra frågor, utan några enkla svar. Så här i efterhand tänker jag att jag lärde mig mycket om världens ondska då. Om lidandet. Om sorgen. Om det obegripliga i synden. Men också om kraften i evangeliet. Om kraften i frälsningen. När den får gå på djupet. Sedan dess är jag övertygad om att människan inom sig bär både gott och ont; att hon är kapabel till bestialiska ting när hon låter sig ledas av onda krafter, politiska eller andliga. Men också att hon är kapabel till fantastiska ting, när Jesus liv och kärlek får fylla henne mer och mer genom sin Ande. Då kan frälsningen få bli till ett överflödande liv som spiller över in i alla dimensioner av våra liv. Om det handlar den här texten.
Socio-politiskt engagemang32 – att teologisera kring befintlig praktik Engagemanget för samhället och inte minst för ”den lilla människan”, dem som ansågs mest utsatta i världen, har varit omistligt i den svenska pingströrelsen alltifrån starten i början av 1900-talet. Lewi Pethrus är välkänd för sitt sociala patos och för sin vilja att påverka samhället med kristna värderingar, till exempel genom dagstidningen Dagen, missionsorganisationen IBRA och partiet Kristdemokraterna. Pingstmissionärer har sänts ut till stora delar av världen och redan tidigt såg man det som en självklarhet att inte bara undervisa om tron, utan också lära människor att läsa och skriva och erbjuda medicinsk vård. Längre fram 32. Socio-politiskt engagemang används här som ett inkluderande begrepp, där olika former av samhällsengagemang ryms; både sådant som är direkt inriktat på den politiska nivån, som till exempel att påverka makthavare eller skapa opinion i en viss fråga, och sådant som är inriktat på en mer konkret social nivå, till exempel att förbättra livsvillkoren i ett lokalsamhälle eller för en viss grupp människor. Samhället är dock omöjligt att dela upp i socialt och politiskt utan de olika nivåerna påverkar varandra, varför jag valt att använda socio-politiskt. Engagemanget kan vara lokalt, regionalt, nationellt eller globalt, det viktiga är att det inte är ett engagemang endast för den egna gruppen, till exempel församlingen, utan att det är ett engagemang som gäller samhället i stort.
22
