25. SISTA ÅRET I LIBERIA 103
25. Sista året i Liberia Vi blev varmt välkomnade tillbaka i Philadelphia Church. Liberianer har en sådan utstrålning av värme och kärlek. Vi kände oss hemma. I gudstjänsten, där de välkomnade oss och kören sjöng så vackert med en sådan inlevelse, framförde vi hälsningar från Sverige och jag talade om brevet vi fått med den himmelska hälsningen om den stora änglaskaran som var med oss på resan och även skulle vara med oss här i Liberia som skydd från himlen. Det blev ett stort jubel och lovprisning till Herren. Sedan predikade Ingvar och vi kände att Guds Ande var över oss och denna Guds församling. Då visste vi inte vad vi senare skulle få uppleva av svårigheter… Barnen började ett nytt skolår på ELWA-missionens skola igen förutom Caroline som nu skulle börja nionde klassen på en Boarding school, internat skola på Elfenbenskusten, Ivory Coust. Grannland till Liberia. Så Caroline och alla hennes klasskamrater fick flytta dit. Det var samma amerikanska mission som drev denna skola för missionärsbarn. Det var väldigt spännande för 15-åriga Caroline! Det bestämdes att missionärerna Bernt och Britta Einarssons dotter Marie som var lika gammal som Caroline skulle följa med och gå skolan där ett år. Deras andra dotter Susanne som var lika gammal som vår Elisabeth 13 år skulle då få bo hos oss och gå i samma klass som Elisabeth på ELWA-skolan. Einarssons arbetade på missionsstationen Voinjama upp i landet. Vår familj hemma bestod i alla fall av tre flickor ett år framöver! Caroline trivdes bra på skolan och skrev ofta brev till oss. Telefoner saknades i denna tid! Under jul- och påskloven kom de hem förstås. Vi bilade över och hälsade på en gång under denna tid. Det var långt att köra över Nimba bergen och jobbiga gränskontroller som tog tid att komma igenom. Missionen och skolan låg mycket vackert i den lilla staden Boakee. Ett fransktalande land då det varit ett franskt kolonialland. Det var roligt att hälsa på några dagar. Vi bodde i ett trevligt gästhus. Församlingen växte, många kom till tro och döptes. Det var många ungdomar att hjälpa och stötta på olika sätt. Vi älskade vårt arbete ibland dem. Pastor Lourore och äldstebröderna Luis och Natt med familjer var så fina och duktiga. Loretta och jag fortsatte med undervisning och vägledning för de unga kvinnorna. Amerikanska missionärerna Sid och Garnette, våra närmaste grannar var en glädje för oss och vårt samarbete.
