12. ÄNGLABESÖK 51
12. Änglabesök När Charlotte var omkring fyra månader började jag att arbeta på kliniken. Det var en öppen klinik på dagtid. Jag brukade vara där fem timmar på förmiddagarna. Jag behandlade många skolbarn och vuxna som kom tillsammans med sina små barn. De tropiska sjukdomarna som malaria, svåra masksjukdomar och fula infektionssår var det mycket av. Var jag inte på kliniken så kom de hem och ville bli hjälpta. Det var stor fattigdom och primitiva förhållanden, många hade inte råd att låta sina barn gå i skola. Barnadödligheten var väldigt hög. Det sades att vart fjärde barn dog innan fem års ålder. Om det var tvillingar så behandlades de nyfödda med stark peppar, den starkaste överlevde. Mammorna som fött sina barn i byarna kom med dem till kliniken. Deras navlar var så infekterade av jord som de strukit på, eftersom de blivit tillsagda av sina mödrar att göra så efter vad medicinmannen sagt. Det resulterade i att barnen fick stelkramp. Många tiggare kom också till oss på missionen. De behövde både mat och kläder. Men det var också en andlig hunger. Vi ville visa dem att det fanns en Frälsare som kunde befria ifrån fruktan och andemakter som många var bundna i. Det var en tradition i deras kultur att de unga flickorna skulle gå i bushschool, djungelskola. Allt var mycket hemlighetsfullt vad flickorna fick lära sig där. De fick genomgå omskärelse, könsstympning, De fick
Utanför vårt hus i Voinjama. En kvinna ger mig en gåva sedan jag behandlat henne när hon var sjuk.
