1. UTRESAN TILL AFRIKA 9
1. Utresan till Afrika En vårvinterdag framåt kvällen, närmare bestämt den 6 mars 1972, lämnade vår familj Sverige för att åka till Liberia i Västafrika. Äntligen var vi på väg! Vi åkte först till Kanarieöarna och stannade där i staden Las Palmas några dagar för att därefter fortsätta färden till Liberia. Familjen bestod av mig, Kerstin, min man Ingvar och våra döttrar Caroline nyss fyllda sju år och Elisabeth fyra år. Jag var gravid och skulle föda vårt tredje barn i slutet av april. Vännerna i Sverige tyckte förstås att vi borde vänta och föda barnet här hemma och sedan åka ut. Jag kände en sådan visshet och trygghet att åka iväg och tyckte att det var bättre att åka den långa vägen med barnet i magen istället för i famnen, också med tanke på klimatomställningen för ett nyfött barn. Jag hade steriliserat några instrument sax, peanger och navelklämma, som jag hade i ett litet paket i handväskan på hela resan för att ha till hands om det skulle behövas, om barnet skulle komma tidigare och kanske födas på flygplanet! Eftersom jag är barnmorska, tänkte jag ju på allt som kunde hända. Jag var nog modig! Men jag upplevde mig trygg att vila i Guds händer. Efter några sköna och avkopplande dagar på Kanarieöarna kom dagen då vi landade med flygplanet Iberia på Afrikas jord, och flygplatsen Robertsfield utanför huvudstaden Monrovia. Det hade blivit kväll. Vi steg ut på flygplanstrappan, och det första vi såg var månen på Afrikahimlen det var samma måne hemma i Sverige
Vy över Monrovia.
