22. STATSKUPP OCH SVÅRA TIDER 95
22. Statskupp och svåra tider Liberia hade alltid varit republik med olika presidenter under sin 134-åriga historia. Landet hade under alla dessa år inte upplevt någon statskupp, förutom olika stamkrig. Därför kom det så överraskande den där lördagsmorgonen när vi tidigt vaknade upp av skottlossningar. Charlotte blev skrämd och kom in till oss och undrade vad det var som hände. Vi sa att vi trodde det var skjutövningar. Det skulle bli hennes födelsedagskalas senare på dagen då hennes skolkamrater skulle komma. Hon hade fyllt åtta år någon dag innan. Men under natten den 14 april 1980 hade det blivit statskupp en militärkupp då militären tog över. De hade stormat presidentpalatset och mördat presidenten och tillfångatagit alla ministrar, som senare blev hängda. Det var en otäck upplevelse för oss, vi blev isolerade i flera dagar, det var utegångsförbud. Vi visste inte vad som skulle hända med oss som vita och missionärer. Vi hade förutom våra egna barn ytterligare två missionärsbarn och en kvinnlig missionär hemma hos oss när det hände. Vi satt instängda i huset men efter några dagar vågade vi oss ut för att fika i vår palaverhydda som vi hade i trädgården. Vi satt där i lugn och ro när plötsligt en jeep med beväpnade militärer dök upp och stannade utanför vårt staket. De skrålade högljutt, var berusade av både alkohol och makt. Plötsligt riktade en av militärerna ett gevär mot oss. Jag hade aldrig varit så rädd som jag var då. Jag trodde att vår sista stund var kommen. Vi höll andan, då såg vi att han lyfte geväret i luften och sköt ett skott. Vi gick tyst i en rad in i huset och sjönk ner chockade. Vi kände Guds beskydd över oss. Ingvar läste Psalm 91 ”Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.” Jeepen var kvar och vi såg i fönstret att militären undersökte grannens hus. Våra grannar hade kommit till oss på morgonen och talat om att de måste fly. Mannens far var justitieministern som blivit fängslad och nu var de ute efter familjemedlemmar. Grannen själv var jurist. Hans fru hade börjat komma till vår kyrka så jag hade lärt känna henne. Det kom flera missionärer till oss så vi blev många i hushållet. Efter ett tag lade militärerna beslag på grannens hus och flyttade in med sina flickvänner. Det blev ett väldigt oväsen med berusade militärer sent på kvällarna och nätterna. Vi blev störda av dem och en kväll frågade jag Ingvar om han ville gå dit och prata med dem. Det var ju naivt av mig men Ingvar är ju aldrig
