Bland de mindre församlingar som drabbades av att grupper lämnade dem var missionsförsamlingarna i Sturup, Matteröd och Stora Rörum (Skåne); Karlskrona (Blekinge): Brännö, Hönö, Fotö, Hällsö, Tjärnö och Marstrand (Bohuslän); Alafors (Västergötland); Visingsö, Borgholm och Mönsterås (Småland); Norra Vi och Asby-Udde (Östergötland), Holmedals Östra (Värmland), Strömsbro (Gävleborg), Ullånger (Ångermanland); Gargnäs och Sorsele Östra (Lappland). I Västervik lämnade ett 20-tal medlemmar missionsförsamlingen (troligen sommaren 1932) och med hjälp av Ivar Johansson bildades Västerviks fria församling där hans bror Sixten Johansson kom att arbeta som evangelist. I Agneberg norr om Göteborg anslöt sig flera medlemmar till en ÖM-församling, varefter missionsförsamlingen upplöstes. Detta skedde år 1939. Distriktsföreståndare O.W. Genander skriver år 1931 från Karlstad att i Värmlands och Dalslands distrikt är vi »föga berörda av de strider som på andra håll utkämpas«. Den erfarenhet jag fått göra, är den, att de få som låtit sig påverkas av den moderna riktningen, äro mer högröstade än de äro starka i numerär. Vi ha ett typiskt exempel från Deje. De ha där haft Sixten Johansson en tid. Han fick några ungdomar med sig, och så började en attack mot pastor [Sten] Persson. Han tröttnade till slut och sade upp sin plats. Församlingen kallade honom åter. Han utlyste ett församlingsmöte, där han ville deklarera sin ställning och höra om förs. gillade den. Sedan skulle han taga ställning till kallelsen. Jag var med på detta möte. Vid omröstning erhöll Persson alla avgivna röster utom tre. Det visade sig då, att antalet var ringa, men förut hade det låtit som om församlingen stod färdig att spricka sönder. Detta är bara ett exempel. Andra finnas som visa samma sak. (Spl 310529)
117