nr 22: De pingstbetonade. En pingströrelse inom Svenska Missionsförbundet

Utvecklingen under Rickard Rydéns tid som pastor Vi går tillbaka till den 11 november 1930 då Åtvidabergs missionsförsamling beslöt att kalla Rickard Rydén som provpredikant en lördag och söndag före jul (s. 150).

Rickard Rydén hade ju sommaren 1928 träffat Olof Wärnberg vid Halleberg och Hunneberg. Denne hade haft tillfälle att lyssna till honom vid de möten som de inkallade medverkade i. Kanske hade Wärnberg fått veta under ett samtal med A.H. Edgar, styrelsens ordförande, att Harald Strömstedt hade svarat nekande på kallelsen att bli pastor i Åtvidaberg. Wärnberg kan då ha föreslagit Rickard Rydén.

Redan lördagen den 22 november 1930 kom Rydén till Åtvidaberg.

Han predikade på lördagskvällen och på söndagens två möten. Besöket slog väl ut och vid ekonomimötet den 6 december föreslog styrelsen att församlingen skulle kalla honom som predikant och föreståndare, med en månadslön på 175 kronor och fri bostad. Rydén hade emellertid andra planer. Han trodde att Guds väg med honom ledde till Västkustens Missionsförening. Han skulle tjänstgöra där under den kommande julferien. Svaret blev därför nekande på kallelsen till Åtvidaberg. Det förefaller som att Rydén inte berättat om sina framtidsplaner vid besöket. Församlingen informerades vid sitt ordinarie ekonomimöte den 14 februari 1931. Samtidigt kunde styrelsen emellertid meddela att den efter förfrågan hade fått reda på »att Br. Rydén svarade nej till nämnda förening av en viss anledning, varför det icke vore omöjligt att han svarar jakande på en förnyad kallelse från vår församling«.

Styrelsen beslöt därför att sända en ny kallelse till Rydén i vilken han skulle erbjudas en månadslön på 200 kronor. Nu var det ekonomimöte i vilket styrelsen lade fram sitt förslag så fåtaligt besökt att man inte ville fatta något beslut utan kallade till ett extra ekonomimöte fyra dagar senare. Då beslöt man enhälligt »efter ett längre samtal« att förnya kallelsen. Den här gången accepterade Rydén kallelsen och den 6 maj meddelades församlingen att han kunde tillträda platsen söndagen den 16 augusti. Styrelsen hade föreslagit denna dag eftersom det då var möjligt för distriktsföreståndare F.A. Larsson att medverka.

När Rydén kallades som föreståndare var Edgar ordförande och det bör ha varit han som »genom förfrågan« hade fått klart för sig att Rydén »av en viss anledning« inte skulle bli predikant inom Västkustens Missionsförening. Vi måste förutsätta att åtminstone Edgar visste vad som 159