befordrat Rydéns brev. Gustafsson tog upp frågan vid ett sammanträde i januari 1933 med Missionsstyrelsens beredningsutskott, som beslöt att Gustafsson skulle undersöka huruvida missionselever, som sedan de genomgått skolan, på grund av en eller annan orsak icke vidare kunna användas i verksamheten eller på grund av andra orsaker lämna predikobanan eller övergå till annat samfund, skola vara förpliktade att till Förbundet återbetala de utgifter, som Förbundet haft för dem. (MB 330113)
Gustafsson insåg snart att han inte kunde utreda frågan själv, varför den togs upp vid utskottets sammanträde den 17 februari då en kommitté tillsattes. Den kom fram till att det inte var möjligt att kräva Rydén på några pengar utöver stipendiemedlen. Frågan kom därför att fortsättningsvis behandlas på ett principiellt plan och i juni 1934 fastställde Generalkonferensen regler för återbetalning. Beloppet sattes till 1 044 kronor per läsår.
Rickard Rydén pastor inom Pingströrelsen En kort tid efter att Rickard Rydén blivit medlem i Smyrnaförsamlingen i Åtvidaberg anställdes han som församlingens predikant. Vid årsmötet i januari 1936 valdes han till ordförande och församlingsföreståndare efter Gunnar Pettersson. Han slutade sin tjänst i juli 1937. Han hade då svarat jakande på en kallelse från pingstförsamlingen i Norrtälje. Våren 1941 efterträdde han Ivar Johansson som pastor i Halmstad, en tjänst som han lämnade i januari 1944. Uppbrottet från Halmstad berodde på att han hade fått en kallelse att bli pastor i Smyrnaförsamlingen i Åtvidaberg. En pingstpredikant som var insatt i förhållandena i Åtvidaberg menade att det fanns spänningar i församlingen mellan den grupp som hade kommit från missionsförsamlingen och den grupp som hade tillhört församlingen före »sammanslagningen« och att det var nödvändigt att Rydén tog sig an problemet. Det finns emellertid en uppgift att han så tidigt som år 1943 »visste om« att han skulle kallas till Linköping och att det var därför han sökte sig till Åtvidaberg för en andra period. I varje fall fick han en kallelse till Sionförsamlingen i Linköping och han tillträdde tjänsten där den 1 augusti 1946. Ganska snart efter att han börjat sin tjänst i Linköping drabbades han av TBC och han kom sedan att ha flera längre sjukskrivningar. Han tjänade denna församling fram den 27 februari 1962 då han fick en hjärnblödning och avled utan att ha 196
