evangelister som arbetade som predikanter i församlingen fram till februari 1931, men ingen av dem var pingstbetonad.
Utvecklingen åren 1931‒1934 Den 1 februari 1931 kom evangelist Arthur Johansson (f. 1905) till församlingen efter att man hade bett distriktsföreståndare F.A. Larsson om hjälp att få en predikant. Johansson hade året dessförinnan verkat i en missionsförsamling i södra Östergötland. Ett 50-tal hade blivit frälsta varför man var förväntansfull i Norra Vi. Elis Carlsson 115, som var församlingens sekreterare och son till församlingens ordförande Johan Karlsson116, skriver flera år senare om Johansson: Den nye evangelisten kom. Han skilde sig inte alls från bonddrängarna i trakten då det gällde yttre åthävor och språket, så man var lite besviken i församlingen. Han ville att tyngdpunkten tills vidare skulle läggas på bönen och det gick församlingen med på. Det blev uppgörelser inom församlingen; man bekände synder och förlät varandra. Lovprisningen blev högljudd och det började inträffa att man började tala främmande språk i församlingen, något som aldrig hade förekommit. (Widlert) 117
Arthur Johansson var född i samma socken som Rickard Rydén och de kände varandra väl. Han hade varit ute i tre år som evangelist när han kom till Norra Vi. Tanken var att Arthur Johansson skulle hjälpa församlingarna i Norra Vi och Asby-Udde i tre månader, men han stannade troligen till den 1 juli på uppmaning av styrelserna. Vid ett »extra möte« den 25 maj beslöt församlingen i Norra Vi enhälligt att på styrelsens förslag föreslå Asby-Uddes missionsförsamling att gemensamt kalla evangelist Arthur Johansson som predikant. Platsen skulle enl. mötets förslag tillträdas d. 1 sept. d.å. med 3 mån. ömsesidig uppsägningstid. Lönen föreslogs till 85 kronor pr månad med mat o husrum fritt. (NVp 310525)
115 Elis Carlsson, senare Widlert, (f. 1896) var skräddare och arbetade hos sin far. 116 Johan Karlson (f. 1866) var skräddarmästare och sedan 1908 församlingens ord-
förande. 117 Texten är hämtad ur en »nyckelroman« som Elis Carlsson skrev om missionsförsam-
lingen och den pingstförsamling som senare bildades i Norra Vi. Han har medvetet stuvat om en del i sin framställning bl.a. för att försvåra identifiering av personer, men det som vi har använt här har inte vållat oss några besvär i det avseendet. Åtskilliga uppgifter i hans text kan kontrolleras och vi har kommit fram till att det han skriver är tillförlitligt.
199
