ofruktbara strider, får man då ägna sig åt sin egen andliga förkovran och själars frälsning. Detta är i varje fall ett av motiven för, att det förekommer utbrytningar ur församlingar, där pingstväckelsen går fram. (EH 190109)
Pethrus och Mosessons artiklar kom att utgöra inledningen av en debatt – »samfundsdebatten« – som pågick i Svenska Morgonbladet och Evangelii Härold fram till början av år 1920. I stort sett var det en debatt mellan Baptistsamfundets ledning och Lewi Pethrus. Den kan i någon mån ha minskat strömmen av baptister som anslöt sig till pingstförsamlingar och pingstgrupper, men någon undersökning av förhållandet har inte publicerats. Efter att debatten avslutats skrev Svenska Morgonbladet i en ledare: Genom direkta upplysningar från inom pingströrelsen verksamma personer ha vi ock fått bekräftat, att den nya rörelsens evangelister för närvarande mest söka sig till Sv. Missionsförbundets folk för att vinna dem för de nya församlingarna. (SvM 200131)
Det är inte troligt att det rörde sig om en mer utbredd aktion; upplysningarna kom nog från ett fåtal platser. När Filadelfiaförsamlingen i Stockholm hösten 1919 gjorde förberedelser för att sända ut missionärer till Kongo, vände man sig till Missionsförbundets styrelse och frågade om dessa under den första tiden kunde få arbeta på förbundets missionsfält i Kongo. Örebro Missionsförening hade redan ett sådant avtal (Dahlén, 353). Vid ett församlingsmöte i Filadelfia i oktober meddelades att Svenska Missionsförbundets styrelse »med glädje beslutat sig för att erbjuda våra missionärskandidater att den första tiden av deras vistelse på fältet få vara på deras stationer och deltaga i arbetet där« (Sundstedt, 67). I november skriver Pethrus i ett inlägg i samfundsdebatten om »det skökoväsen, som de olika samfunden i mer eller mindre grad representera« (EH 191127). Delar av artikeln återgavs av Svenska Morgonbladet den 5 december. Dagen därpå frågade Missionsförbundets ordförande Sven Bengtsson9 i Svenska Morgonbladet hur det kom sig att Pethrus kunde skicka missionärer till en organisation som denne betecknade som skökoväsen. Pethrus svarade den 22 december att det givetvis fanns kristna i samfunden och att han därför kunde tänka sig samarbete (Dahlén, 353). Någon samverkan mellan Filadelfiaförsamlingen och Missionsförbundet blev det inte. 9
Sven Bengtsson (f. 1866) var SMF:s ordförande 1918‒1936. Han var lantbrukare och affärsman och bodde i Skåne. Han var riksdagsman åren 1911‒1936.
25
