han ordinarie lärare.15 Dahlén skriver att Hedegårds bibelsyn låg »någonstans emellan Backman och Haglund« och att en sådan var »nödvändig i den rådande situationen«. Han skriver också att »valet av Hedegård var ett medvetet val av en personlighet som inte tycktes« vara så kompromisslös som Backman och Haglund hade varit, men på den punkten skulle det visa sig att man hade fel (ibid. 231).16 På missionsskolan fanns det åtminstone från läsåret 1919/1920 elever som var andedöpta. Under läsåret 1921/1922 fick man bekymmer med »pingstgruppen« genom att de elever som tillhörde denna, ofta kom i opposition både mot lärarna och mot en grupp elever som var motståndare till pingstväckelsen. Läsåret 1922/1923 var oron än större samtidigt som disciplinen inte var den bästa. Antalet elever var det högsta någonsin och elevkåren var heterogen.17 Under en promenad höstterminen 1922 samtalade Erik Samuel Alexandersson18 som var elev i första klassen, med en av lärarna, Josef Håkansson. Den promenaden skulle Samuel aldrig glömma. Naturligt och öppenhjärtigt kom de in på aktuella spörsmål. Inom elevkåren märktes en uppspaltning: somliga var »pingstbetonade« – andra stämplades som »nyteologer«. Tendensen var oroande. Samuel berättade för läraren om de extasbetonade bönemöten, som hölls i ett av rummen på [den våning som kallades] »Svealand«. Där skreks, som om rummet varit ett förlossningsrum, både väggar och golv darrade. Sent en kväll efter bönemötet, då ljuset i korridoren släckts, gick »broder Andersson« fram och tillbaka i mörkret och »skrattade i anden«. Skrattet ekade i mörkret – man fick association till ett dårhus. Håkansson hörde på. Sen sa han högt: »Ingen ska förvånas över splittringen i elevkåren, när lärarna inte kan vara sams. Ibland kan de inte träffas inne på kollegierummet före lektionerna – man går direkt in i klassrummet och hänger hatten innanför dörren. Jag har fört det där på tal i kollegiet, men hela atmosfären är förgiftad.« (Alexandersson, 188–189) 15 David Hedegård (f. 1891) studerade vid Missionsskolan 1915‒1917, avlade student-
examen 1920, blev teol.kand.1928, teol.lic. 1943 och teol.dr 1951. Han verkade som pastor 1911‒1925 och var därefter anställd som social sekreterare på halvtid inom SMU. Han arbetade som bibellärare vid Missionsskolan 1928‒1941. 16 Hedegård kom att efter hand att utveckla en »påtaglig ovilja eller oförmåga att
samarbeta och kompromissa« (Dahlén, 218). Hans bibelsyn blev snart mer konservativ. 17 Läsåret 1919/1920 var antalet elever ca 75 mot ca 125 läsåret 1922/1923. 18 Erik Samuel Alexandersson har i en självbiografisk roman, Som ett nålsöga, skildrat
sin tid som elev vid missionsskolan. I romanen kallar han sig Samuel.
30
