Likasom föregående år – allt sedan 1923 – har även denna sommar en skara Herrens vittnen kommit tillsammans på Öckerö utanför Göteborg för att bedja Gud om ett fördjupande av sitt kristliga liv och en rikare Andens kraft i verksamheten. C:a 70 bröder – de flesta från Svenska Missionsförbundet – voro med på årets konferens. Dessutom samlas numera så många andra till Öckerökonferenserna, att man till nästa år måste anskaffa ett stort tält för mötena. – Det som drar allt fler och fler av våra predikande bröder till Öckerö, är medvetandet om egen vanmakt och en djup längtan efter att komma in i ett liv av seger och vila. Många av våra predikande bröder ha rest ifrån Öckerö som nya människor, och det har blivit en underbar lyftning i hela deras verksamhet. (Mfb 270728)
Konferenser hölls också på andra platser, bland annat i Tyringe, Oskarström, Malmköping, Olofström och Timmernabben. I Tyringe hölls den första konferensen i augusti 1924 och den leddes av Alex Olovson; han hade vid årets början haft en serie väckelsemöten i missionsförsamlingen. Givetvis bidrog dessa konferenser till rörelsens spridning. Alex Olovsons namn var starkt förknippat med några av konferenserna under en följd av år; man kan säga att det var hans konferenser. På avslutningssöndagen under Öckerökonferensen hölls varje år en dopförrättning; vid ett tillfälle hade 150 personer döpts. Enligt Karl Sjöberg23 förekom det emellertid ingen »egentlig dopförkunnelse« under konferenserna (Sjöberg, 150). De pingstbetonade ordnade också evangelistkurser, som vi tar upp längre fram (s. 72). Sommaren 1926 var frågan om Missionsförbundets grundprinciper än mer aktuell än hösten 1923. I sin konferenspredikan varnade Janne Nyrén indirekt de pingstbetonade att låta sina uppfattningar ta sådana uttryck att sammanhållningen inom förbundet hotades. Han påminde också om att det inte var »på läroåskådningens grundval, som Svenska Missions-Förbundet bildades, utan på grundvalen av enheten i tron och kunskapen om Guds Son, sådan den möter oss i Guds ord«. Därför,
23 Karl Sjöberg (f. 1897) blev teol.kand. 1927 vid Lunds universitet och teol.lic. 1956 vid
Uppsala universitet. Avhandlingen Peter Wieselgren och väckelserörelserna till 1830talets början fick vitsordet Med beröm godkänd av prof. Gunnar Westin. År 1957 skrevs han in vid Göteborgs universitet och arbetade där med en avhandling ‒ en utveckling av lic.avhandlingen. Någon disputation blev det emellertid inte trots att avhandlingen blev färdig. Åren 1927‒1930 var han anställd som evangelist inom SMF och åren 1935‒1945 som pastor. Från 1957 var han läroverkslärare; från höstterminen 1959 och fram till sin pensionering var han ordinarie lektor i kristendomskunskap.
42