förväxlas med tungotalets gåva. John Ongman menade att tungotal inte var ett nödvändigt tecken på andedopet. Mangs, som var barndöpt, skriver att han hade ställt sig frågan: Är du döpt till Kristus? Svaret hade varit nekande ‒ »och att vara en förkunnare av Kristi evangelium och icke vara döpt till Kristus, var ju inte riktigt« (Mangs 1977, 41). Han skulle ha döpts av Josef Roth i missionskyrkan på Hönö söndagen den 8 juli 1923, men hade »ohyggliga magplågor« när han vaknade, och när dessa hade försvunnit var dopförrättningen redan avklarad. Mangs var i efterhand glad över att han inte blev döpt vid detta tillfälle. Ty eftersom jag redan då råkade vara något av en »kändis«, så skulle det ha blivit en hel del sensation inblandad i det salighetsbrus, som skulle höras vid dopförrättningen. – Det bruset var varken Sanningens Ande eller mitt eget undermedvetna intresserade av. Och därför slog de sig samman och skapade en rejäl magvärk, tills faran var förbi. – Men en månad senare, då jag klädd i vitt tillsammans med några få vänner stod vid stranden av Bottniska viken, redo att ensam tillsammans med Alex Olovsson gå ut i det kristallklara vattnet, hade jag ingen magvärk. Och då var himmelen så nära och så verklig, att hela min inre värld var full av ett heligt jubel. (Mangs 1977, 42)
När Mangs i februari 1924 kom till Betlehemskyrkan i Göteborg för en längre mötesserie, var han medveten om att det skulle kunna bli svårigheter på grund av Mårtenssons inställning till pingstväckelsen (s. 45). Mangs hade ju innan han kom till Sverige till viss del medverkat till spänningar inom Andreaskyrkan i Helsingfors och ville inte hamna i en liknande situation i Göteborg. Jag befann mig redan på förhand mellan två eldar. Inom mig bar jag en helig order att fara till Göteborg. Men på samma gång bar jag på en helig order att tala om Andens verk på ett sådant sätt, att församlingen inte skulle sprängas. (Mangs 1977, 184)
Mötesserien i Göteborg varade i tre månader och medförde en markant ökning av Betlehemskyrkans medlemsantal. Mangs hade också en lång serie möten i Stockholm med stadens alla missionsförsamlingar som inbjudare. Mötena pågick från början av oktober 1924 till mitten av maj 1925. Mangs skriver att »där blev det aldrig en verklig klimatförändring«, bara en religiös rörelse så länge mötena pågick. Orsaken till detta menar Mangs var att »bröderna« i Stockholm och han själv var i två olika världar. Skillnaden var Mangs pingstupplevelse. 47
