konferenserna. De medel, som bli över, tillfalla alltså uteslutande de respektive församlingarna. Med den saken befattar jag mig icke, det är deras sak att sköta om. […] Den enda konf., där icke församlingen stått bakom är Malmköpingskonf. Anordnare av den har varit en särskild kommitté av bröder i Sörmland, vilka även förvalta de inkomna medlen. […] Jag har icke det ringaste med konferensens ekonomi att göra lika litet där som vid övriga konferenser. Jag har endast haft mötenas ledning om hand. Jag hoppas, att du känner mig så pass, att jag vill ha allt klart. Det skulle glädja mig, om denna upplysning och eventuellt missförtroende och missförstånd kunde undanröjas. (Spl 320421)
I ett postskriptum skriver Olovson: De arvoden som överstigit reseutgifterna till konferenserna ha varit rätt måttfulla. Det har även hänt, där församlingarna varit små, att jag icke tagit mera än resan. Konf. hållas ju i regel under min fritid eller också tar jag dem under någon frivecka, så att de icke skola inkräkta på min ordinarie verksamhetstid. Det skulle då vara dessa arvoden jag skulle redovisa för. Men i så fall, att jag skulle göra det, då få väl också andra tjänstemän och evangelister inom Förbundet redovisa för allt överskott, de få under sina resor i landet till missionsmöten och bibelstudieveckor och tillfälliga besök.
En av de sångare som framträdde vid flera tillfällen vid de pingstbetonades konferenser var Ludvig Gustafson ‒ inte sällan kallad »Salige Ludvig«. Om honom skriver Frank Mangs år 1977: Då Ludvig Gustafson med sitt soliga ansikte och sin sexkantiga konsertina klev upp på plattformen och började tribbla på tangenterna, så behövde han inte mer än småle för att en våg av ljus och värme skulle skölja över hela publiken. ‒ Vad var hemligheten till detta?
Ludvig hade ingen charm och »ärligt sagt så var det inte värst mycket bevänt med sångrösten heller«, men han gav hejdlöst »sin själ åt sången, textade tydligt och skapade både pauser och betoning efter sin egen fason.« Men han var något mer. »Han hade blivit döpt i helig Ande och eld.« Han var ett »heligt original«. Han levde och förmedlade liv.48 Det var just så vi menade att den så kallade pingstbetonade linjen skulle fungera. Leva och förmedla liv. ‒ Och hade allt fått förbli som det var då jag kom i kontakt med rörelsen, skulle detta syfte ha nåtts i en långt större omfattning än vad som blev fallet. (Mangs 1977, 154‒155) 48
Ludvig Gustafsson (f. 1875) hade utvandrat till USA i sin ungdom. Han återvände till Sverige 1920 och blev sångarevangelist. Han tillhörde inte någon församling men togs emot av församlingar inom flera trossamfund. Om hans liv kan man läsa i Gäreskog 2020.
81
