förnyelse i Anden« »så finnes det intet hopp om delaktighet i den första uppståndelsen« (ibid. 66, 83),61 men det är inte ett krav att vara andedöpt för att bli medlem. Efter andedopet ska man undervisas om »de första grunderna« tills »man genom dem mognat för att mottaga undervisning i rättfärdighet eller fått sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont«. Man kan emellertid »inte lämna bakom [sig] de första grunderna« förrän »Herren tillstädjer det«.62 Då först kan man »gå framåt mot det som tillhör fullkomningen« (ibid. 103‒105), och då man har förmågan att »av det man ser och hör […] draga de slutsatser, som klargöra både hur enskilda troende och församlingsgrupper hava det« (ibid. 111).63 Aron Anderssons bok har inget förord och ingen introduktion som vägledning för läsaren. Utsagor i boken som är underbyggda med bibelcitat formar tillsammans en församlingssyn, som han kan ha ansett vara den ideala, med vuxendöpta och andedöpta medlemmar som befinner sig i olika stadier i sin andliga utveckling. Han påtalar emellertid vid åtskilliga tillfällen att det i praktiken kunde förekomma missförhållanden. Han tycks då i flera fall, om än inte explicit, syfta på förhållanden i missionsförsamlingar, vilka han för övrigt kallar församlingsgrupper, förmodligen för att markera att han inte anser dem vara »bibliska« församlingar. Det går emellertid inte att avgöra om han associerar alla avvikelser från det ideala till missionsförsamlingar; inte heller om han anser att det är realistiskt att tro att en församling skulle kunna leva upp till detta ideal. Aron Anderssons bibelstudium kan jämföras med sådana som publicerades i Evangelii Härold vid den här tiden. Flera av dessa har samma uppbyggnad som Anderssons med framställning av bibliska sanningar och kompletterade med exempel på missförhållanden i den egna rörelsens församlingar, eller varningar för att inte ta till sig undervisningen. Hans bibelstudium behöver således inte vara tänkt 61 I utgåva 2 av De första grunderna hävdar Andersson att den som inte är andedöpt
saknar förvissning om att få ta del i den första uppståndelsen, varför »var och en av oss bör göra anspråk på Andens gåva« (Andersson 1958, 108‒109). 62 I utgåva 2 har Andersson lagt till: »Detta torde medföra en hälsosam självprövning,
för så vitt vi är villiga att helhjärtat gå in för en sådan.« (Andersson 1958, 136). 63 Det bibelord Andersson sannolikt syftar på här är Job 32:8: »Dock på anden i
människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd«. ‒ I utgåva 2 skriver Andersson att under den tid man inhämtar de första grunderna får man en »stegrad förmåga att på ett rätt sätt skilja mellan andligt och oandligt, heligt och oheligt, rätt och orätt, ont och gott« (Andersson 1958, 143).
97
